Den här sommaren kan bli min död av Malin Stehn

Originaltitel: Den här sommaren kan bli min död

Sidor: 188 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Opal Förlag, tack! 

"Jag har nio veckor på mig. Eller för att vara exakt: nio veckor och två dagar. Det kommer inte att bli lätt, det kan till och med bli min död. Men jag har inget val.

Fanny ska snart börja högstadiet men känner sig verkligen inte som en riktig högstadietjej. Hon är rädd för nästan allt, inte särskilt cool alls och dessutom helt okysst. För att bli en ny människa gör Fanny en lista med tio saker som hon måste klara av innan skolan börjar. Frågan är bara om hon kommer att överleva sin förvandling."

Samma dag som jag skrev inlägget Vet ni vad jag är rädd för? ramlade det in ett mail om den här boken. Och jag var så klart tvungen att tacka ja, för att läsa om ångest eller oro är på något vis lite tröstande, när det är bra skrivet. När man känner "puh, mina känslor var/är inte galna, jag är inte ensam". Det är för den delen sant med många känslor man läser om, eller hur?

Den här sommaren kan bli min död handlar om Fanny, som ska börja sjuan. Och hon är en väldigt orolig och rädd person. Hon har en kvällsritual som hon måste utföra för att kunna somna annars kanske något hemskt händer, hon har svårt att sova borta, är otroligt rädd för blindtarmsinflammation och läser helst inget av författare hon vet haft psykiska problem eller som tagit livet av sig för att hon är rädd att de tankarna ska fastna i henne.

Och herregud, vad jag varit/är Fanny. Den här boken lyckas verkligen beskriva mycket jag känner igen mig i. Den tar upp det jobbiga samtidigt som jag kan sitta och le för att den är skriven med så mycket värme och känsla. Det är bra att den blandar in en smula humor i det hela för annars hade det blivit en väldigt tung bok att läsa, och den är tänkt att riktas mot 9-12 års gruppen. Men många fler kan ha nytta och glädje av den. Det är flera år sedan jag passade in i målgruppen men jag uppskattade varje sida.

Det kanske låter som underliga saker att vara så pass orolig för? En underlig skräck för blindtarmsinflammation till exempel? Ja, det låter säkert underligt, men jag hade precis den skräcken i flera år under tonåren. Alltså jag skojar inte, det var otroligt jobbigt. Så fort jag hade någon sorts magvärk som satt mer på sidan av magen var jag övertygad om att det var det och att jag skulle dö av det.
En annan sak som jag kan relatera till är det här med att vara rädd att vissa känslor/tankar ska fastna på en. Jag har en musikgrupp, Stum, som jag lyssnade mycket på när jag var...14-16 år och mådde riktigt dåligt. Jag har inte lyssnat på dem sen dess för att jag är rädd att mina egna gamla känslor ska komma tillbaka och fastna på mig igen. Realistiskt? Nej, inte egentligen och det vet jag så klart. Men det är ändå något som sitter i.

Det är en väldigt bra bok om att ha rädslor som kanske inte alla andra förstår. Men också om att det är okej, och det är ännu mer okej att prata om det. För det är då det kan lätta. Malin Stehn har gjort ett jättebra jobb med att ta upp ett viktigt ämne på ett respektfullt och samtidigt lättläst sätt.
Jag önskar att den här boken hade funnits när jag var yngre.