Att föda ett barn av Kristina Sandberg

Originaltitel: Att föda ett barn

Längd: 17 h 15 min

Uppläsare: Andrea Irving

Serie: Romanen om Maj (del 1)

"Den där gäddan på den blanka diskbänken. Vad ska Maj göra med den? För första gången ska Maj ha hela sin nya släkt på middag. Men hur hamnade hon i det här, med en man hon knappt känner? Ett boxande i magen ger svaret. Barnet. Det som aldrig skulle få hända.

Sakta växer ett beslut fram: hon ska bli kvinnan som ingen ska kunna anklaga eller klandra. En god maka, mor, värdinna. Men hur mycket Maj än försöker kontrollera tillvaron så finns allt det andra där. Osäkerheten, det såriga moderskapet, alkoholismen och ett äktenskap som bara råkade bli. Och en förbjuden längtan efter att få ta plats och riskera att svämma över alla bräddar.

Berättaren i Kristina Sandbergs nya roman följer den tjugoåriga Maj under hennes första år som gift på 1930-talet. En berättelse om tidsandans och tillfälligheternas nyckfulla sätt att styra våra liv."

Nu ni, nu är den utläst. Eller ja, utlyssnad är väl ett bättre uttryck. Det var ju den här boken jag hade sådana problem med att faktiskt läsa, jag fick ge upp den vägen att komma igenom den helt enkelt. Men jag är glad att hittade ett annat sätt. För det här är en bra bok, den är bra skriven. Det var bara för svårt för mig att läsa själv och försöka hänga med i svängarna om vad som faktiskt hände och vad som var Majs tankar.

För stora delar av boken utspelar sig i Majs huvud och känslor, och det är ibland ganska tvära kast mellan livet utanför Maj och livet inom henne. Det blev mycket lättare att följa tack vare Andrea Irvings uppläsning. Den var otroligt bra, nyanserna i hennes röst gjorde så att jag kunde hänga med i allt.

Då kunde jag uppskatta boken och Maj. Trots att hon inte alltid är så lätt att tycka om när man får vara med om allt hon tänker och känner, ibland blir jag ganska irriterad på henne. Men ärligt, skulle någon verkligen gilla någon om vi alltid visste vad alla andra tänkte?
I alla fall, trots att det inte låter som min typ av bok på baksidan så gillar jag den, väldigt mycket. Jag känner med Maj i hennes försök att nå perfektion, att försöka blunda för makens alkoholism, i allt hon går igenom.

Och jag kommer fortsätta med nästa bok, men inte riktigt än. Först behöver jag en liten paus, det går inte att sträckläsa/lyssna igenom all ångest och oro hon bär på, då skulle nog mina nerver också gå sönder till slut. Så vi tar en liten paus, jag och Maj, men vi ska fortsätta vår bekantskap senare igen, jag måste få veta hur det går.