Helgplaner

Woho fredag igen! Veckorna går underligt snabbt egentligen. Jag jobbar i morgon, men det är en kort dag så jag hoppas på att få mycket läst ändå under helgen!

Det jag koncentrerar mig på är först och främst Monster i garderoben av Johan Hilton som är den andra av de Augustnominerade böckerna jag gett mig på. Den är väldigt lättläst och intressant hittills!
Men jag måste ha igång en skönlitterär bok också och nu har jag äntligen börjat på Regissören av Angelika Braun. Ni vet den med Per Moberg på omslaget. Också otroligt snabbläst hittills så det här ska nog gå bra!

Förutom det skulle jag också vilja hinna spela in en bookhaul i helgen. Jag har ju inte visat de som följde med hem från bokdagen i Stockholm, sen har jag fått nya recensionsexemplar, plus lite böcker från syster och senast igår fick jag några från hennes arbetskompis så...det är en liten hög kan vi säga.
Ni kan ju förbereda er och ha hemma te och kakor, eller popcorn, eller något för den videon! Det kan behövas.

Vad gör ni i helgen?

Den här sommaren kan bli min död av Malin Stehn

Originaltitel: Den här sommaren kan bli min död

Sidor: 188 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Opal Förlag, tack! 

"Jag har nio veckor på mig. Eller för att vara exakt: nio veckor och två dagar. Det kommer inte att bli lätt, det kan till och med bli min död. Men jag har inget val.

Fanny ska snart börja högstadiet men känner sig verkligen inte som en riktig högstadietjej. Hon är rädd för nästan allt, inte särskilt cool alls och dessutom helt okysst. För att bli en ny människa gör Fanny en lista med tio saker som hon måste klara av innan skolan börjar. Frågan är bara om hon kommer att överleva sin förvandling."

Samma dag som jag skrev inlägget Vet ni vad jag är rädd för? ramlade det in ett mail om den här boken. Och jag var så klart tvungen att tacka ja, för att läsa om ångest eller oro är på något vis lite tröstande, när det är bra skrivet. När man känner "puh, mina känslor var/är inte galna, jag är inte ensam". Det är för den delen sant med många känslor man läser om, eller hur?

Den här sommaren kan bli min död handlar om Fanny, som ska börja sjuan. Och hon är en väldigt orolig och rädd person. Hon har en kvällsritual som hon måste utföra för att kunna somna annars kanske något hemskt händer, hon har svårt att sova borta, är otroligt rädd för blindtarmsinflammation och läser helst inget av författare hon vet haft psykiska problem eller som tagit livet av sig för att hon är rädd att de tankarna ska fastna i henne.

Och herregud, vad jag varit/är Fanny. Den här boken lyckas verkligen beskriva mycket jag känner igen mig i. Den tar upp det jobbiga samtidigt som jag kan sitta och le för att den är skriven med så mycket värme och känsla. Det är bra att den blandar in en smula humor i det hela för annars hade det blivit en väldigt tung bok att läsa, och den är tänkt att riktas mot 9-12 års gruppen. Men många fler kan ha nytta och glädje av den. Det är flera år sedan jag passade in i målgruppen men jag uppskattade varje sida.

Det kanske låter som underliga saker att vara så pass orolig för? En underlig skräck för blindtarmsinflammation till exempel? Ja, det låter säkert underligt, men jag hade precis den skräcken i flera år under tonåren. Alltså jag skojar inte, det var otroligt jobbigt. Så fort jag hade någon sorts magvärk som satt mer på sidan av magen var jag övertygad om att det var det och att jag skulle dö av det.
En annan sak som jag kan relatera till är det här med att vara rädd att vissa känslor/tankar ska fastna på en. Jag har en musikgrupp, Stum, som jag lyssnade mycket på när jag var...14-16 år och mådde riktigt dåligt. Jag har inte lyssnat på dem sen dess för att jag är rädd att mina egna gamla känslor ska komma tillbaka och fastna på mig igen. Realistiskt? Nej, inte egentligen och det vet jag så klart. Men det är ändå något som sitter i.

Det är en väldigt bra bok om att ha rädslor som kanske inte alla andra förstår. Men också om att det är okej, och det är ännu mer okej att prata om det. För det är då det kan lätta. Malin Stehn har gjort ett jättebra jobb med att ta upp ett viktigt ämne på ett respektfullt och samtidigt lättläst sätt.
Jag önskar att den här boken hade funnits när jag var yngre.

Ett förbud mot mord av Louise Penny

Originaltitel: A Rule Against Murder

Sidor: 379 (Inbunden)

Serie: Kommissarie Gamache (del 4)

Recensionsexemplar: Från Modernista, tusen tack!

"Det här högsommar och den förmögna familjen Finney har samlats på värdshuset Manoir Bellechasse för att ta farväl av sin bortgångne far. Men i takt med att temperaturen stiger börjar också gamla hemligheter och bittra rivaliteter att komma upp till ytan. Och när värmevågen kokar över till en våldsam nattlig storm, lämnar den ett lik efter sig.

Kriminalinspektör Armand Gamache - som firar sin bröllopsdag på Bellechasse tillsammans med sin hustru - finner sig plötsligt i ett hus fullt av misstänkta. Han tar sig an utredningen. Men vad Gamache inte anar är att detta också kommer att föra honom tillbaka till några av de mörka vrårna i hans egen historia..."

Det här är första boken av Louise Penny som jag läser, trots att jag varit nyfiken på hennes tidigare böcker väldigt länge. Nu har jag ju dessutom hittat Nådastöt så jag kan läsa den lite senare i vinter!
För det här gillade jag och vill läsa mer av.

Den här boken påminner väldigt mycket om en Agatha Christie-deckare, vilket är en stor komplimang! Jag lyssnar på en Christie-bok på kvällarna nu och det var verkligen samma känsla med att läsa den här. Några människor samlade i ett hus, ett mordfall, alla blir misstänkta, också en respektingivande men lugn kriminalinspektör som börjar nysta i det hela och till slut löser allt.

Det är en perfekt deckare för de som inte gillar de mer blodiga böckerna. Det är en mysdeckare helt enkelt, vilket passar bra att läsa så här på hösten när det börjar bli mörkt och man kan krypa ner under en filt med en kopp te och slappna av med en bra bok. Så vet du med dig att du gillar Agatha Christie kan jag verkligen rekommendera att testa den här.

Jag vet som sagt inte inte hur de andra i serien är (än), men den här gick väldigt bra att läsa fristående. Vissa tillbakablickar fick man men det var ingen information som saknades och störde när jag läste.

Käraste Herman: rasbiologen Herman Lundborgs gåta av Maja Hagerman

Originaltitel: Käraste Herman: rasbiologen Herman Lundborgs gåta

Sidor: 402 (Inbunden)

"Läkaren och professorn Herman Lundborg blev 192 chef för Statens rasbiologiska institut i Uppsala. Under en tid i början av 1920-talet var Sverige världsledande på området och det rasbiologiska tankegodset var allmänt accepterat. Forskarvännerna i Tyskland, som senare skulle bli inflytelserika rasexperter och dela ut dödsdomar i Tredje riket, blickade avundsjukt över Östersjön.

I den första boken om Herman Lundborgs liv berättar Maja Hagerman om forskningsgåtorna han trodde sig lösa, men också om människorna han mötte under arbetet med sina undersökningar, inte minst kvinnorna. Vi får följa honom från det att han i juni år 1913 ger sig av norrut på den första av många resor till Lappmarken. Han möter, fotograferar, samlar och jämför utseenden. Klassificerar alla han möter i högre och lägre raser. Han talar hotfullt om rasblandningens degenererande effekter men får i hemlighet barn med en kvinna av "fel typ". Han var mannen som åtog sig ett storslaget upppdrag: att "rädda det svenska folket"."

Så, då var första faktaboken utläst. Att det föll på Käraste Herman berodde på att jag ville börja med en jag var säker på att finna intressant. Eftersom jag inte läser fackböcker så ofta så kändes det som det säkraste sättet att börja på nu när jag ska ta mig igenom några stycken.

Rasbiologen Herman Lundborgs gåta är en väldigt läsvärd bok. Läsvärd, men samtidigt obehaglig. Det är så läskigt att läsa om de här tankarna, hur djupt de går i vissa människor som verkligen tror att vissa skulle vara mer värda, som ett härskarfolk, bara på grund av hur man råkar se ut, vilken färg du råkar ha på huden. Det är ett så störande tankesätt.
Professorn själv är ingen man känner någon värme för överhuvudtaget, dels på grund av hans tankar och åsikter, dels på grund av hur han behandlar folk. Både sin egen fru och sina barn som han verkar glömma bort nästan helt och hållet när han är på sina forskningsresor norrut. Men även de människor han möter här uppe, många tar emot honom och hjälper honom men de blir sedan avbildade som exempel i hans böcker, utan namn eller något, de blir bara objekt och exempel som visar hur det "felaktiga" är, utan att de vet om det. Det är så vidrigt gjort och gör mig upprörd att läsa om.

Kanske berör det mig ännu mer eftersom han faktiskt är i mina hemtrakter. Kiruna, Kurravaara, Svappavaara. Jag är född i Kiruna, bodde flera år i Kurravaara och hade min farfar i Svappavaara. Det är bara några få av de områden som nämns där han mäter, fotar och rasforskar folk. Det slår alltså väldigt nära hem för mig och även om det är så länge sedan han var där gör det mig illa till mods att läsa om.

Det är som sagt en väldigt läsvärd bok. Och är du som jag och inte läser fackböcker så ofta, så kan jag säga att den ändå går ganska lätt att läsa. Ämnet är jobbigt men den är indelad i väldigt korta kapitel vilket jag uppskattar. Det finns dessutom en del foton i boken som gör att allt blir mer verkligt, det är foton som Lundborg själv tagit under sina resor.

Jag rekommenderar den verkligen. Det är en viktig bok och det är svårt att inte tänka på flyktingdebatten som pågår just nu när jag läser. Nu för tiden kanske det pratas om kulturer istället för raser, men försöken att dela upp världen i ett "vi" och ett "dom" är skrämmande lika.

Stella betyder stjärna av Bobbi. A Sand

Originaltitel: Stella betyder stjärna

Sidor: 136 (Kartonnage)

Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack!

"Det är sommar och fjortonåriga Isa ska egentligen på ridläger, men stannar i hemlighet hemma. Utanför familjens villa blir Isa upplockad av konstnären Stella, som är på väg för att göra upp med sin familj, en gång för alla.

De ger sig ut på en galen road trip som tar dem från Norra Öland till Västkusten. Med skräckblandad förtjusning hänger Isa med Stella när de umgås med alkisar, sover över i ett queerkollektiv och liftar genom de småländska skogarna.

Stella lyser så starkt i Isas ögon, så starkt att det är lätt att bli bländad...men snart måste Isa stå upp för sig själv. Fast hur går det till, när man knappt vet vem man är?"

Jag har tidigare läst Tatuerade tårar och Jag är skillnad av Bobbi Sand och tyckte båda två. Så när hon skrev och frågade om jag var sugen på att läsa Stella betyder stjärna tackade jag självklart ja.
I de två tidigare böckerna är det mycket om psykisk ohälsa och det var mycket därför jag gillade dem. För att de tog upp viktiga ämnen och de berörde mig när jag läste.

Även Stella betyder stjärna tar upp viktiga och svåra ämnen. Vi har Isa, som inte riktigt känner sig bekväm i kroppen hon fötts med och den här sommaren när hon får de här veckorna utan sina föräldrar börja hon ta tag i det och försöka hitta sig själv.
Sedan har vi Stella, som finner lugnet i alkohol och kanske inte alltid har förmågan att tänka efter eller sätta sig in i andras känslor och situationer innan hon handlar.

Jag skulle nog säga att det känns som att den riktar sig mot lite yngre publik än de två tidigare böckerna, då den här är väldigt kort och lättläst trots sin allvarliga sida. För min egen del, men då är jag också en aning äldre än målgruppen, hade den gärna fått vara längre och gå mer in på djupet. Men jag kan tänka mig att den är skriven på det här sättet för att det inte ska bli för tungt för de som ska läsa den, vilket är bra.

Sedan gav den mig ett knytnävsslagen i magen som jag absolut inte hade väntat mig. Men det vore att spoila för mycket så vill ni veta vad det var får ni faktiskt läsa den själv!

Röd drottning av Victoria Aveyard

Originaltitel: Red Queen

Sidor: 378 (Inbunden)

Serie: Röd drottning (del 1)

Recensionsexemplar: Från Modernista, tack så mycket! 

"I sjuttonåriga Mare Barrows värld är samhället inte uppdelat efter klass, religion, ras eller kön, utan efter blod. De silverblodiga - de silvriga - är supermänniskor med häpnadsväckande förmågor, som regerar över de vanliga röda och använder dem som soldater, arbetare och tjänare.

Mare hör till den röda delen av befolkningen och ser inga tecken på att den världsordning hon växt upp med någonsin kommer att rubbas. Men när hon genom en ödets nyck börjar arbeta som tjänare vid det kungliga Solpalatset förändras allt. Till sin egen och hovfolkets stora förvåningen upptäcker Mare att hon själv besitter en unik och dödlig förmåga, trots sitt röda blod.

Kung Tiberias inser snart att Mare utgör ett hot mot den maktbalans hans rike vilar på. Men medan han smider en plan för att oskadliggöra Mare ser hon en möjlighet att krossa silverregimen inifrån - och öppna dörren till en ny värld. Samtidigt har hennes hjärta börjat dra henne åt helt fel håll..."

Efter att ha hört så mycket gott om den här både på booktube och så på senaste tiden hos andra svenska bokbloggare så var jag väldigt nyfiken när jag tog upp boken och började läsa.

Och vi kan ju säga att det var tur att jag var ledig dagen efter...jag började läsa den här på eftermiddagen och läste ut den klockan ett samma natt. Det var helt omöjligt att lägga undan den! Dels var den spännande men också väldigt lättläst. Sidorna bara flög fram och allt med hur den här världen och hur den styrdes var lätt att förstå.

Jag gillar Mare, hon är en tuff karaktär som verkligen har skinn på näsan. Det var en fröjd att läsa om henne och hur hennes liv förändrades efter att hon upptäckte sina krafter. Även om hon antagligen inte tyckte att förändringen som skedde var någon fröjd för henne själv...det krävdes mycket av henne för att klara sig och försöka hitta ett sätt att göra världen bättre.

Det finns ett litet kärleksdrama så klart men det var inte så farligt att det verkligen störde mig under läsningen. Jag hade fullt med att dras in i världen och historien. Det kom twister som jag inte hade väntat mig och allt spelade in till att göra den här boken till den sträckläsningsupplevelse den var.

Om jag har förstått det rätt ska det här bli en trilogi och nu väntar jag spänt på nästa del! Gillar du själv berättelser med fantasy/dystopi teman eller känner någon som gör det så läs den här! Den står på ungdomshyllan i bokaffären men jag är säker på att många även utanför den grupperingen kan ha glädje av den.

De nominerade till Lilla Augustpriset

Den andra delen jag ska hålla koll på inom Augustpriset nu under hösten är Lilla Augustpriset. I den här kategorin är det ungdomar mellan 16-20 år som har fått skicka in sina texter och vinnaren får 15.000 kronor. I år har det varit 557 bidrag som skickats in, och nu har alltså 6 stycken valts ut och blivit nominerade.

Här kan alla vara med och påverka! Ni kan gå in på Augustprisets hemsida och läsa bidragen och rösta på vilket ni tycker ska vinna. Klicka HÄR för att komma till sidan med bidragen där ni kan klicka på deras titlar för att läsa dem i sin helhet.

Här nedan kommer en liten snabblista med titlar, författare och motiveringen till varför just den texten blivit utvald:

Den på intet vis speciella, Rasmus Bjerkander, Linköping
Novellen Den på intet vis speciella är, trots titeln, genom sin vardaglighet, fina framåtrörelse och väl avvägda språk alldeles speciellt läsvärd. Genom att följa den unga jag-berättaren får vi läsare en inblick i familjens relationsmönster, morfars trädgård och det mest förbjudna spörsmålet – döden.

Sommartid, Maria Kotaleski, Stocksund
I Sommartid tassar huvudpersonerna på gränsen till det förbjudna. Hon är som en syster för honom, men vill mer. Dialogen är övertygande. Bildspråket får det att kännas som att vi befinner oss i skidstugan, en kort stund innan middagen måste påbörjas.  

Drömland, Lovisa Lyngfelt, Göteborg
Vad som är dröm och vad som är verklighet är inte helt lätt att veta i den lika suggestiva som vardagsnära novellen Drömland. Skickligt undviker författaren alla drömskildringens fällor och levererar istället en tät, poetisk och mycket intrikat textväv där smärtpunkten gömmer sig någonstans mellan sömn och vaka. Det är en berättelse som förvånar, roar och upprör, och som växer med varje läsning.

Gudrun, Simone, Sven och jag, Saga Miketinac, Ronneby
Det smärtar när vuxna kliver över gränser som ska vara stängda. I Gudrun, Simone, Sven och jag ges en otäckt trovärdig skildring av ett barns utsatthet när den som borde vara den största tryggheten istället är det största hotet. En välskriven text som inte lämnar någon oberörd.

Två fel gör ett rätt..., Sofia Dorotea Svensson, Lund 
I Två fel gör ett rätt... bjuds läsaren in till en hemlig värld, på en gång mörk och ljus. Den unge pianoeleven och hans lärarinna ägnar sig åt det mest förbjudna i denna berättelse om oskuld och erfarenhet, lust och övergrepp. Ett egensinnigt bildspråk och en hypnotisk nerv i texten visar på en författare som vågar ta ut svängarna och utnyttja det litterära språkets gränslösa potential.

Självmordsbrev, Sofia Dorotea Svensson, Lund
Trots att berättarjaget inte är ett helkroppsförlamat alko med hudcancer har hen bestämt sig för att avsluta sitt liv och listar anledningarna i punktform. Novellen Självmordsbrev är dock allt annat än sorglig. Tonen är rapp och humoristisk. Slutet är överraskande.


Berätta, om ni är in och kikar på sidan, vilket bidrag fastnar ni mest för och varför? :)

De vackraste av Karin Slaughter

Originaltitel: Pretty Girls

Sidor: 464 (Inbunden)

"Alla har hemligheter. Vissa är bara mer brutala än andra. Hennes man blir kallblodigt mördad. Hennes syster är spårlöst försvunnen.

När Claire börjar nysta i det förflutna förstår hon att livet hon levt aldrig varit på riktigt, och att hennes man inte var den hon trodde. Snart inser hon att sanningen är grymmare än hon någonsin kunnat föreställa sig."

Det här är en riktigt spännande bladvändare. Jag läste den på rasterna på jobbet och blev så frustrerad varje gång jag var tvungen att lägga undan den för dagen, och sen vänta en hel dag på att fortsätta läsa!

Vi har Claire och Lydia, två systrar som inte pratat med varandra på flera år. Det fanns en tredje syster, men hon försvann för flera år sedan och de har aldrig fått något svar på vad som hände henne. Medan Lydia har slagits med drogproblem och ett allmänt stökigt liv har Claire gift sig med en väldigt rik och omtänksam man. Men när han blir mördad hittar hon filer på hans dator som får henne att ifrågasätta allt, och varför börjar FBI snoka runt och ställa frågor? Det är det här som gör att de två systrarna sakta börjar närma sig varandra igen. De försöker lista ut vad allt betyder och dras djupare in i mycket sjuka människors spel.

Jag kan verkligen rekommendera den till alla som vill ha en spännande berättelse där det händer något hela tiden. Där det still slut är två systrar som kämpar mot något mycket mer invecklat än de från början trodde och de inte kan lita på någon. Allt är verkligen inte vad det verkar vara.
Men, det är inget för den känslige. Jag kan säga att det är Mo Hayder-klass på vidrigheterna i den här boken.

Nomineringar för årets svenska fackbok

När jag blev tillfrågad om jag ville vara bloggambassadör för Augustpriset och ha årets svenska fackbok som en av de kategorier jag inriktar mig på, blev jag lite nervös. Det är så sällan jag läser fackböcker nu för tiden.

Men nu är jag ju jätteglad! Efter att ha sett presskonferensen igår är jag otroligt pepp på att få chansen att läsa de fackböcker som presenterades. Fyra av dem får mig nästan att hoppa upp och ner på soffan för att de verkar så intressanta. De andra två är jag väl kanske lite mer avvaktande mot, men vem vet? De kanske förvånar mig och slukar mig!

• Min europeiska familj. De senaste 54 000 åren av Karin Bojs, Albert Bonniers förlag. Den här har jag varit lite nyfiken på sedan den kom in på jobbet och jag har fått så många frågor om vi har den inne. Ser fram emot! 
• Käraste Herman. Rasbiologen Herman Lundbergs gåta av Maja Hagerman, Norstedts. Jag ska vara ärlig, här skrek jag faktiskt till av glädje. Det här är nog den fackbok jag blivit mest intresserad av under hela det här året.
• Monster i garderoben. En bok om Anthony Perkins och tiden som skapade Norman Bates Johan Hilton, Natur & Kultur. Ännu en sådan bok jag faktiskt funderat på att läsa även innan det här. 
• Den sårade divan av Karin Johannisson, Albert Bonniers förlag. Låter hur intressant som helst. Det står att den är skriven utifrån tre kvinnors patientjournaler och sådana saker, vare sig det är brev eller gamla journaler osv, det gör mig alltid nyfiken.

Det var de fyra som jag verkligen känner är något för mig. De andra två är:

• Knark. En svensk historia av Magnus Linton, Bokförlaget Atlas. Det här är mest för att det handlar om knark, det är bara min inbyggda känsla av "mjaeh inte det som brukar vara intressant för mig att läsa om". 
• Den nya staden. Utvandringen till Amerika II av Lennart Pehrson, Albert Bonniers förlag. Och den här är mest för att jag inte egentligen vet vad jag ska vänta mig. Jag vet att det är en stor bok, jag har sett den. Men jag vet inte hur den är uppbyggd eller skriven. 

Så det är de två jag är lite mer avvaktande till. Men som sagt, de kan förvåna mig och göra så att jag sträckläser. Man vet aldrig! Vilka av fackböckerna är ni intresserade av? Har ni läst någon? 

Vilka blir nominerade till Augustpriset?

Idag är det dags! På en presskonferens klockan 12.15 får vi veta vilka det blir. Kategorierna är Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok, Årets svenska barn-och ungdomsbok och Lilla Augustpriset.

Lite senare, klockan 17.30, kommer det för i år nya Augustpriset Live att börja. Där kommer de nominerade författarna berätta om sig själva och böckerna.

Tyvärr kan jag själv inte gå på det. Men! Räddningen för oss som inte kan vara där är att det live-sänds! Och jag länkar det här nedanför så om ni vill kan ni följa det här i bloggen. Det kommer jag självklart att göra. Jag är så klart extra nyfiken på Årets svenska fackbok och Lilla Augustpriset då det är de två kategorierna jag ska koncentrera mig på sedan.

Lämna gärna era tankar här i kommentarerna. Hittar ni hit innan presskonferensen så ge mig era gissningar. Kommer ni hit efter så berätta vad ni tycker, om ni har läst någon av böckerna, om ni vill läsa dem. Allt möjligt, prata på! :)

Update: Nu är det klart vilka titlar som är nominerade i år! Jag kommer lägga upp ett inlägg i morgon om mina tankar om böckerna i fackkategorin och lite senare i veckan ett om de nominerade till Lilla Augustpriset :). Klicka HÄR om ni vill se alla nominerade!
Glöm nu inte Augustpriset Live klockan 17.30! Det går fortfarande att se genom länken här i inlägget.

Helgläsning

Trevlig helg på er!
Jag jobbar i helgen, men lite ska jag väl hinna få läst också. Då ska jag koncentrera mig på Stella betyder stjärna av Bobbi. A Sand. Jag har läst två böcker av henne tidigare och gillade dem så ser fram emot den här!

Hinner jag färdigt med den ska jag dels fortsätta på Jakten på ubåt 864 som jag småläser i då och då. Och sen kanske jag börjar med Regissören, men jag har inte riktigt bestämt mig än.

Vad läser ni helg? Eller gör ni något annat än läser? :)

Vet ni vad jag är rädd för?

En hel del saker om jag ska vara helt ärligt. Och rädd kanske inte är rätt ord. Orolig, extremt orolig. På ett sätt som gör att jag får panikångest av vissa saker, saker som andra tar för givet att man ska klara av att göra. För bara tre år sedan var det helt omöjligt för mig att gå till affären själv. Jag och min dåvarande sambo bodde 15 minuters promenad bort från affären, men det var ett berg som var omöjligt för mig att bestiga. Kroppen gjorde allt den kunde för att slippa så fort det nämndes, eller så fort jag tänkte försöka: ryggvärk, magvärk, illamående, frossa, yrsel, handen som kramade om hjärtat och fick det att slå så jag trodde jag skulle dö.

Varför detta avbrott i bokinlägg, kanske ni undrar nu? Jo, för en annan sak jag på grund av ångesten har undvikit i...kanske 8 år nu, är att resa. För det var runt den tiden jag och dåvarande sambon flög till Skottland, och på planet dit svimmade jag för att jag hade stressat upp mig så mycket. Hemfärden gick bra, men det är så klart inte det jag minns bäst. Jag minns ditresan, hur pinsamt det var, hur jag drog oönskad uppmärksamhet till mig. Och efter det har jag inte satt mig på ett plan eller på ett tåg, för jag var säker på att samma sak skulle hända igen. Det tog mig år att ens åka buss efter det.

Men vet ni vad jag gjorde i tisdags? Jag satte mig på ett plan. Jag hade blivit medbjuden till Stockholm med jobbet. Det skulle vara en bokdag där då vi skulle få sitta och lyssna på förlag och författare som berättade om sina aktuella böcker. En dröm för mig, så jag tackade ja trots att jag var livrädd. Tänk om jag svimmade med kollegorna med? Vi kan ju säga att jag inte sov gott natten från måndag.

Men, jag fixade det. Jag svimmade inte, jag överlevde. Det var jobbigt vissa stunder, speciellt på resan dit. Jag försökte lyssna på musik men fick överge den idén snabbt då jag kände den välbekanta panikkänslan krypa fram så fort jag satte i hörlurarna. Något som hjälpte var att jag fick fönsterplats, det underlättar att ha något att koncentrera blicken på, något att tänka på. Och sedan måste jag säga tack till mina kollegor. Jag vet inte om ni gjorde det medvetet eller omedvetet, men ni var otroligt bra på att berätta om hur allt skulle gå till, och det hjälper mig att känna att jag har lite koll.

Vad vill jag med det här inlägget egentligen? Jag vet inte...kanske bara skriva av mig, kanske skriva om det så det kan sluta vara något att skämmas för. Kanske någon som råkar ramla in hit har det jobbigt med de här sakerna, med ångest och att inte kunna göra sådant man egentligen vill för att ångesten hindrar. Dels, du är inte ensam, det hjälper dig kanske inte att veta men ibland är det en tröst. Och det kan bli bättre, jag hade i stort sett gjort mig själv till en fånge i min gamla lägenhet på grund av de här känslorna och trodde aldrig att jag skulle klara att bo själv, ha ett jobb, flyga.

Vägen till att må bättre kan kännas grymt jobbig, jag jobbar fortfarande med det varje dag, men det är så värt det när man märker framstegen.
Jag hittade min belöning för att jag steg på planet i tisdags när vi hade lyft, jag fick se det här, en annan värld ovanför molnen:

Sedan hade jag en av de roligaste dagarna jag någonsin haft. En totalt boknördig-dag. Det var helt otroligt. Författarna och förlagspersonerna var roliga och trevliga att lyssna på, jag fick skratta mycket. Vi fick också lite goodie-bags med oss som jag ska visa upp senare. Jag är otroligt glad att jag sa ja, och så jäkla stolt över mig själv att jag klarade det.

Nio månader av Cia Sigesgård

Originaltitel: Nio månader

Sidor: 25 (Häftad)

Recensionsexemplar: Från Swedish Zombie, tack! 

"Emma och Daniel kämpar med hormonbehandlingar och pliktsex för att göra ett kärleksbarn. När graviditetstestet äntligen är positivt blir lyckan fullständig.

Nästan."

Alltså, Sigesgård, när tänker du komma med en ny, några hundra sidor lång bok? Du skriver ju så bra!

25 små sidor och det är krypande och läskigt hela vägen. Speciellt eftersom hon tar en så lycklig händelse och vänder den till något mardrömslikt. Den här lilla berättelsen är indelad så vare ny månad får ett eget litet kapitel, vartannat är Daniels och vartannat är Emmas.

Sakta, sakta byts lyckan ut mot något mer skrämmande och det kryper in under huden på mig. Hade jag varit gravid och läst den här hade jag garanterat fått mardrömsämnen för resten av graviditeten.

Det blir ett ganska kort inlägg eftersom det är ett så kort häfte, men jag är grymt imponerad över hur väl hon lyckas få till en skräckberättelse på det utrymmet.
Nu är det bara för mig att återgå till en otålig väntan på mer nytt från en författare som har goda förutsättningar att bli en klar favorit.

Jag är Pilgrimen av Terry Hayes

Originaltitel: I Am Pilgrim

Sidor: 791 (Inbunden)

"En ung kvinna hittas mördad på ett sjaskigt hotell i New York med tänderna utdragna, ansiktsdragen upplösta i syra och fingeravtrycken utsuddade. En far blir offentligt halshuggen i den pulserande hettan på ett saudiarabiskt torg.

Liket av en expert på bioteknologi hittas utan ögon på en soptipp i Damaskus. Mänskliga kvarlevor upptäcks i ett avsides bergsområde i Afghanistan.

Pilgrimen har dragit sig tillbaka. Underbarnet på den hemligaste organisationen inom amerikanska underrättelsetjänsten lever numera sitt liv som en vanlig man på Paris gator. Men han är den enda som ser sambanden när en perfekt plan rullas ut för att begå ett fruktansvärt brott mot mänskligheten. 

Vad som börjar som en ovanligt komplicerad brottsundersökning utvecklas till en gastkramande kapplöpning mot tiden. Pilgrimen dras oundvikligt in i en livsfarlig jakt på en man lika anonym som han själv, en man utan ansikte, full av hat, som planerar sin hämnd i Guds namn."

Jag läste den här på rasterna på jobbet och egentligen borde det inte vara en berättelse som intresserar mig. Underrättelsetjänst och så vidare har aldrig varit något som fått mig att plocka upp en bok. Det som gjorde att jag till slut tog upp den var nog faktiskt det mordet som beskrivs först på baksidan, det lät lagom udda för att jag skulle bli nyfiken.

Och ibland är det ju väldigt bra att testa något nytt, för jag gillar det faktiskt, hela boken.

Det är en ordentlig tegelsten på sina 791 sidor men det känns inte så farligt när jag läser. Det går snabbt och händer alltid något som gör att berättelsen drivs framåt. Kapitlen hoppar mellan två personer, dels Pilgrimen och dels den man han jagar. Vi får följa bådas liv i tillbakablickar fram till dagen då den ena försöker hämnas på USA och den andra försöker stoppa det. Mest gillar jag Pilgrimens kapitel, de andra kan ibland kännas lite för långsamma för mig. Men på det stora hela blir det aldrig tråkigt att läsa.

Så vet du med dig att du gillar böcker som passar under thriller/spion-genren, så ska du absolut ge den här en chans. Jag kan också tänka mig att det här skulle bli en väldigt spännande film.

Natten jag dog av Peter Erik du Rietz

Originaltitel: Natten jag dog

Sidor: 479 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Ja från Hoi Förlag, tusen tack!

"Långsamt sänker jag mig mot hans ansikte och slickar honom varsamt över läpparna. Hans döda ögon stirrar bakåt mot sänggaveln och munnen är vidöppen, varm och välkomnande. När jag långsamt trycker handen mot hans bröstkorg känner jag den söta doften av hans sista andetag pressas mot min tunga.

När jag var yngre begick jag många beklagliga misstag när jag dräpte eftersom jag lät känslorna ta överhanden. Nu för tiden ser jag det mest som ett jobb. Den intensiva njutningen jag kände vid en attack är för länge sedan förbi och ibland saknar jag känslan. Inte för att det spelar någon roll egentligen. Jag gör det som måste göras, vare sig jag får utlösning eller ej.

Carl Cronhammer, medlem av ett litet och löst sammansatt sällskap vars ursprung och historia gått förlorade, förmedlar en fasansfull men spännande berättelse om sitt liv i formen av en historisk resa, ett äventyr i fästningsstaden Göteborg och svunna tiders Köpenhamn, men också i vikingarnas Normandiet och 1700-talets London."

Åh vad jag tycker om den här boken! Jag trodde att den skulle vara bra och den var ännu bättre!
Dels tycker jag den känns otroligt välskriven och välarbetad, dels är berättelsen i sig själv fängslande och spännande.

Historien berättas av Carl Cronhammer, läsaren får följa hans liv från att en olycka tvingar honom, hans mor och far att ge sig ut på en lång färd ombord på ett fartyg (något som får tragiska följder), till hans död ett antal år senare, och det nya liv som börjar för honom därefter.
Han är en vrik, något som kan liknas en aning vid en vampyr men ändå inte till hundra procent. De lever på människoblod och vissa av våra organ, levern är till exempel väldigt uppskattad. Men de har vissa kroppsliga avvikelser som vampyrer inte har, inte de jag har läst om i alla fall.

Jag vet att det nämnts förut men jag måste också säga att jag verkligen dras i tankarna till Anne Rices vampyrer, speciellt Louis och Lestat. Cronhammer är nästan som en blandning mellan de två. Och det är verkligen en komplimang för jag älskar En vampyrs bekännelse.

Jag trivs varje sekund jag spenderar mellan bokens pärmar. Det är alltid intressant och det gör det svårt att släppa taget. Skulle jag ha haft mer energi efter jobbet skulle jag ha läst ut den mycket snabbare än vad jag nu gjorde. Men samtidigt är jag glad att den fick hålla i sig så pass länge.

Slutet då....jag ska inte säga för mycket men jag uppskattade det verkligen! När jag insåg vart det var på väg satt jag med nerverna utanpå huden samtidigt som jag inte kunde låta bli att småle för att det var ett så klockrent sätt att binda ihop allting på.
Läs den!


(också den lilla hjärtattacken när jag hörde något utanför mitt fönster nu när jag satt och skrev det här...)

Second hand-runda

Jag och syrran tog en tur bland second hand-affärerna i lördags, här är resultatet! Har ni läst någon av böckerna får ni gärna säga vad ni tyckte i kommentarerna! Eller om det är några ni är nyfikna på, eller vad som helst :).

Bokus höstrea

Det är väl inte många som missat att Bokus har en höstrea just nu. Jag har sett det nämnas lite här och där. Själv ska jag INTE köpa något. Jag är väldigt bestämd den här gången.
Men jag tittade faktiskt igenom den i alla fall och såg två böcker som jag gärna vill tipsa om. Eller, egentligen är det tre böcker. Men det är två jag har läst, och en jag inte läst men är väldigt nyfiken på. Klicka på bilderna så kommer ni till deras sidor på Bokus.

Vild av Cheryl Strayed, en bok som fortfarande hänger kvar i mig efter att jag läst ut den för några månader sedan. Jag kan inte exakt förklara vad det är som gjorde att den verkligen fångade mig, men det gjorde den. Och jag är inte den som vanligtvis läser biografier. Men det här kommer vara en av de bästa böckerna jag läst i år.

Den bittra pajens sötma av Alan Bradley. Första boken om Flavia de Luce, en 11-åring med ett stort intresse för kemi. Och en förmåga att ramla rätt in i mordgåtor. De här böckerna är perfekt om du vill ha deckare som är lite annorlunda, och inte så blodiga. Tänk lite mer i Agatha Christie-stil.

Amandas gåta av Isabel Allende, det här är boken jag själv inte har läst. Men skulle jag köpa en bok från rean (vilket jag INTE ska), så skulle det vara den här. Jag tycker den låter jätteintressant och bra!

En liten guldklimp

Jag fick ett mail från förlaget Swedish Zombie som skrev om Cia Sigesgårds nya berättelse Nio månader. Det är en liten guldklimp på 25 sidor så den kommer verkligen gå fort att läsa.
Men har du varit med på min blogg ett tag kommer du kanske ihåg mina lovord över hennes debut Inga kelgrisar, inga styvbarn.

Det var en av förra årets bästa böcker för mig. Så självklart var jag tvungen att tacka ja till att få läsa den här. Idag dök den upp i brevlådan och jag har så svårt att hålla mig från kasta mig över den! Men först ska jag läsa ut Natten jag dog som jag snart är halvvägs i.

Bränd himmel av Gilly Macmillan

Originaltitel: Burnt Paper Sky

Sidor: 457 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från generösa Modernista, tack! 

"Under en söndagsutflykt i Leigh Woods strax utanför Bristol låter Rachel Jenner sin åttaårige son springa i förväg. Ben är utom synhåll bara en kort stund. Sen är han borta - och Rachel befinner sig mitt i varje förälders värsta mardröm.

I media slår försvinnandet ner som en bomb. Några ödesdigra handlingar får både pressen och allmänheten att vända sig mot Rachel. Och samtidigt visar det sig att Rachels syster bär på fruktansvärda hemligheter.

Kriminalkommissarie James Clemo och hans kollega Emma Zhang arbetar intensivt med det prestigefyllda fallet. Men när ledtrådar slutar i återvändsgränder och lögner kommer fram i ljuset blir läget allt mer desperat - för alla inblandade. Rachel är pressad till bristningsgränsen av sorgen och den förkrossande oron över sin son, av trycket från polisutredningen och den hårt dömande allmänheten. Vem kan hon egentligen lita på? Och vem kan lita på henne?"

Jag har stått och funderat över den här tidigare, om det var något jag borde läsa eller inte, och lutade mot att det var det. Så när den dök upp från Modernista blev det en väldigt trevlig överraskning! Baksidan låter otroligt spännande, eller hur?

Det är den också, hela berättelsen. Jag har inte barn, så jag kan bara försöka tänka mig i hur hemskt det måste vara när man inser att ens son eller dotter försvunnit, på bara några sekunder. Det måste verkligen vara en av de värsta känslorna man kan ha. Och jag tycker författaren beskriver det otroligt bra, det går så lätt att leva sig in i Rachels känslor. Hur de sakta går mot mörker när hon efterhand inser att sonen inte bara gömmer sig och leker med henne, han är faktiskt borta.

Sedan går allt fort, det är något som händer hela tiden. Vi får följa historien från två perspektiv, dels från Rachels och dels från kriminalkommissarie Clemos. Jag gillar båda delarna, även om jag kanske inte gillar Clemo så mycket som person alla gånger.

Det är välskrivet och för mig känns det trovärdigt, polisarbetet och hur Rachel reagerar på allting. Och tyvärr också hur allmänheten reagerar, hur de dömer lätt när de har internet att gömma sig bakom. Det är väldigt läskigt att läsa och veta att det antagligen skulle vara precis så i verkligheten också, det finns alltid de som hittar något nöje i att trycka ner andra när anonymiteten skyddar.

En otroligt välskriven och spännande debut, jag kommer definitivt hålla utkik efter mer från Macmillan!

7 frågor

Amanda inne på booksessed har hittat och översatt lite frågor från tumblr! Och jag är svag för frågor så jag svarar så klart på dem.

1. Hur hittar du nya böcker att läsa?
Väldigt många olika sätt! Dels från andra bokbloggare, det finns löjligt många bra tips att få när man läser många bloggar. Sedan har jag börjat hålla mer koll på utgivningen hos förlagen sedan jag började blogga, så därifrån kommer också tips. Dels jobbar jag i en bokaffär så att packa upp varor är ett annat sätt att bli sugen på alldeles för många böcker. Och ibland går jag bara runt i second hand affärer och spanar på hyllorna efter något som verkar intressant.

2. Hur kom det sig att du började gilla att läsa?
Jag har nämnt tidigare att min pappa brukade läsa Pettson och Findus för mig när jag var yngre, och jag älskade det. Jag älskade våra turer till biblioteket och att få kika runt bland alla böcker där. Så jag tackar pappa för det här!

3. Hur har din smak för litteratur förändrats under åren?
Jag skulle nog påstå att under de åren sedan jag börjat bokblogga har den breddats en hel del. Jag testar böcker jag nog annars inte skulle plocka upp. Vilket är jätteroligt! Annars vet jag inte riktigt hur jag skulle säga att den ändrats.

4. Hur ofta köper du böcker?
Just nu är det inte så ofta faktiskt, men den självkontrollen det kräver är hemsk haha. Nej men, jag har perioder då jag köper mycket på second hand, så det blir inte tokdyrt oftast. Och ibland hittar jag någon ny bok jag verkligen verkligen verkligen måste ha och då köper jag den. Men just nu har det varit lugnt ett tag. Vilket kan bero på att jag har en hög med recensionsexemplar att ta mig igenom.

5. Hur kom det sig att du började bokblogga?
En nätkompis till mig skaffade en bokblogg, vilket fick mig att börja läsa bokbloggar. Och då blev jag sugen på att också ha en. Jag har alltid älskat att både läsa och skriva, så perfekt sätt att kombinera de två!

6. Hur reagerar du om du inte tycker om slutet på en bok?
Det är klart att det kan göra mig besviken. Men jag gillar Stephen King så jag är ganska härdad vid att slutet kan flippa ut helt och hållet ganska ofta. Till exempel i hans bok Köplust, där satt jag med hakan i backen och tänkte mest "vad sjutton läste jag precis...?" när jag hade läst slutet. Men jag gillar fortfarande boken för 90% av den är riktigt bra.

7. Hur ofta bläddrar du fram och smygtittar på slutet av en bok?
Slutet? Aldrig. Däremot kan jag ibland inte låta bli att smygtitta några ord framåt ibland om det är ett riktigt spännande avsnitt där jag sitter på nålar och behöver få veta om det situationer kommer lösa sig på ett bra sätt eller inte. Det får jag erkänna kan hända ibland!

Det är dags att inte freaka ut av Stephanie Tromly

Originaltitel: Trouble is a Friend of Mine

Sidor: 335 (Flexband)

Recensionsexemplar: Från Opal Förlag, tusen tack! 

"Såklart gillade jag inte Digby i början. Det är det ingen som gör. Han är oförskämd, han ger sig aldrig förrän han fått som han vill och han behandlar en som en bok som han redan har läst och vet slutet på fast man inte själv vet det. I början tänkte jag att jag hängde med honom för att allting var så tråkigt. Sedan trodde jag att det var för att han alltid verkade så ensam och hjälplös.

Men nu står jag här utanför ett hus där det finns en bomb som är kraftig nog att lägga hela vårt kvarter i ruiner och försöker komma på bästa sättet att mig in igen, och jag inser att det i själva verket var jag som var hjälplös."

Den här boken riktar sig mot unga vuxna, men jag var tvungen att be om ett recensionsexemplar av den eftersom handlingen lät så intressant. Nu i efterhand är jag glad att jag gjorde det trots att jag inte är i rätt åldersgrupp.

Letar du en realistisk ungdomsbok? Då ska du inte plocka upp den här. Det finns förvisso inga vampyrer och ingen magi, men det här är ändå inget som skulle hända i verkligheten.

Letar du däremot en rolig, snabbläst och lätt ungdomsbok som inte tar sig själv på för stort allvar? Då kan jag rekommendera att du ger den här en chans. Jag gillar den verkligen! Jag satt och småfnissade ganska ofta under mig läsning och sidorna bara flög fram när jag faktiskt hade tid att sitta ner och ge den min uppmärksamhet.

Boken berättas ur Zoes synvinkel men jag tycker nog det är Digby som är huvudpersonen på ett sätt. Det är han som drar in dem i trubbel, som har mysterier att lösa, som alltid har svar på tal och ett öga för detaljer som för tankarna till Benedict Cumberbatch version av Sherlock. Zoe lär känna honom när hon och hennes mamma flyttar till en ny stad efter föräldrarnas skilsmässa. På en gång dras hon in i Digbys underliga värld. Som sagt, jag skulle inte kalla det en realistisk bok för det finns så mycket man kan påpeka om hur galet det är och att personer inte skulle agera så i verkligheten.

Men det struntar jag faktiskt i, det är en otroligt underhållande bok. Rolig och lättsmält, precis vad jag behöver ibland.

Att föda ett barn av Kristina Sandberg

Originaltitel: Att föda ett barn

Längd: 17 h 15 min

Uppläsare: Andrea Irving

Serie: Romanen om Maj (del 1)

"Den där gäddan på den blanka diskbänken. Vad ska Maj göra med den? För första gången ska Maj ha hela sin nya släkt på middag. Men hur hamnade hon i det här, med en man hon knappt känner? Ett boxande i magen ger svaret. Barnet. Det som aldrig skulle få hända.

Sakta växer ett beslut fram: hon ska bli kvinnan som ingen ska kunna anklaga eller klandra. En god maka, mor, värdinna. Men hur mycket Maj än försöker kontrollera tillvaron så finns allt det andra där. Osäkerheten, det såriga moderskapet, alkoholismen och ett äktenskap som bara råkade bli. Och en förbjuden längtan efter att få ta plats och riskera att svämma över alla bräddar.

Berättaren i Kristina Sandbergs nya roman följer den tjugoåriga Maj under hennes första år som gift på 1930-talet. En berättelse om tidsandans och tillfälligheternas nyckfulla sätt att styra våra liv."

Nu ni, nu är den utläst. Eller ja, utlyssnad är väl ett bättre uttryck. Det var ju den här boken jag hade sådana problem med att faktiskt läsa, jag fick ge upp den vägen att komma igenom den helt enkelt. Men jag är glad att hittade ett annat sätt. För det här är en bra bok, den är bra skriven. Det var bara för svårt för mig att läsa själv och försöka hänga med i svängarna om vad som faktiskt hände och vad som var Majs tankar.

För stora delar av boken utspelar sig i Majs huvud och känslor, och det är ibland ganska tvära kast mellan livet utanför Maj och livet inom henne. Det blev mycket lättare att följa tack vare Andrea Irvings uppläsning. Den var otroligt bra, nyanserna i hennes röst gjorde så att jag kunde hänga med i allt.

Då kunde jag uppskatta boken och Maj. Trots att hon inte alltid är så lätt att tycka om när man får vara med om allt hon tänker och känner, ibland blir jag ganska irriterad på henne. Men ärligt, skulle någon verkligen gilla någon om vi alltid visste vad alla andra tänkte?
I alla fall, trots att det inte låter som min typ av bok på baksidan så gillar jag den, väldigt mycket. Jag känner med Maj i hennes försök att nå perfektion, att försöka blunda för makens alkoholism, i allt hon går igenom.

Och jag kommer fortsätta med nästa bok, men inte riktigt än. Först behöver jag en liten paus, det går inte att sträckläsa/lyssna igenom all ångest och oro hon bär på, då skulle nog mina nerver också gå sönder till slut. Så vi tar en liten paus, jag och Maj, men vi ska fortsätta vår bekantskap senare igen, jag måste få veta hur det går.

Officiell ambassadörsblogg Augustpriset 2015

Nu får jag äntligen dela med mig av den glada nyheten att jag blivit utvald att vara en av årets bloggambassadörer för Augustpriset. Jag blev så otroligt överraskad och glad när mailet ramlade ner i min inkorg.

Jag ska fokusera på Årets svenska fackbok och Lilla Augustpriset. Vill ni se vilka andra bloggar som har blivit utvalda kan ni göra det HÄR.

Det allra första roliga som händer i och med det här är att jag har 10 biljetter till Augustpriset Live den 19:e oktober, att dela ut. Mer information om detta kommer i ett eget inlägg!

Som sagt, det här ska bli en otroligt intressant och rolig upplevelse!