Mig äger ingen av Åsa Linderborg

Originaltitel: Mig äger ingen

Sidor: 294 (Inbunden)

"Pappa sa att vårt fönster var som lucka 24 i en adventskalender. Han drömde om att folk gick förbi huset, tittade upp mot lägenheten och tänkte att där måste det bo ett duktig fruntimmer. 

 - Jävlar vad förvånade dom blev, kärringarna, om dom fick höra att här bor inget fruntimmer, här bor härdarmästare Leif Andersson!"

Det här är en svår bok att läsa och skriva om. Den blir personlig då det fanns alkohol i min uppväxt också. Inte min mamma och inte min pappa, det var en utomstående som kom in och tog med den biten. Och det är svårt att läsa om, även om mina upplevelser och författarens här trots allt skiljer sig väldigt mycket åt. 

Men det är bra skrivet, det är det. Kapitlen är korta, det går snabbt att ta sig igenom och det är ganska svårt att lägga undan boken när jag väl börjat läsa. Kanske är det på något vis så att det fascinerar mig, för att hon ändå känner kärlek för sin pappa när han dricker. Jag kände aldrig något sådant mot den jag växte upp med, så det är verkligen en annorlunda sida av det för mig. 

Hm, nej det är svårt att säga något mer egentligen, utan att det blir alldeles för personligt. Den är otroligt bra och läsvärd. Jag läser sällan biografier men är glad att jag tog tag i den här.