torsdag 23 april 2015

En dröm från att dö av Emelie Kalén Loxi


Originaltitel: En dröm från att dö
Sidor: 195 (Flexband)
Recensionsexemplar: Från snälla Hoi förlag, tusen tack!
"Du är inte riktigt klok, muttrade Ellen och gned handflatorna mot varandra.
"Och det menar du att du är?" Blicken smalnade. "Varför går du i så fall hit?"
"Varför går du själv hit?"
"Jag har för mycket skit i mitt liv." Han fuktade sina breda läppar. "Jag tror jag kommer att dö ung."
Han bor i Stockholms innerstad, studerar konst och jobbar som fotomodell. Hon lever i en sluten värld där tiden står still. Han gör vad som helst för att slippa må dåligt för en kväll. Hon har drabbats av hundra graders silverfeber. Hans mamma är alkoholist. Hennes mamma vill laga allt som är trasigt, inklusive sin dotter.
Hans största rädsla är att aldrig uppleva något som känns äkta. Hennes skräck är att aldrig bli kär."
Ibland träffar en karaktär mig i magen, verkligen alltså som ett knytnävsslag i magen och jag tappar luften medan jag läser. Det är inte ofta det blir så stark reaktion, men ibland.
Och i den här boken händer det. Ellen, hon har ramlat ner i det dåliga måendet djupare än jag hann göra, det ska sägas. Men ändå är hon så lik mig för några år sedan, det är samma självdestruktiva beteende till stor del även om lite skiljer sig, det är samma försök att andas med hjälp av skrivandet. Samma dröm om att bli journalist till och med.

Jag var tvungen att lägga bort boken ibland och andas. Och komma ihåg att jag inte är kvar där, att det är år sedan jag var i det mörkret. Det var en liten överraskning, jag hade inte förväntat mig att få den reaktionen av boken.

Nå, det var det väldigt personliga som kom av berättelsen. Men berättelsen i sig då?
Den är otroligt bra skriven. Karaktärerna, inte bara Ellen, är väldigt verkliga i mina tankar medan jag läser. Jag bryr mig om dem och önskar att det kommer lösa sig för dem båda två. Även de vuxna i deras omgivning som inte heller alltid mår så bra även om de försöker låtsas som det ibland, de berör också.

Språket är otroligt vackert, jag har stannat upp och fotat av citat med mobilen lite då och då bara för att kunna läsa om dem senare. Det jag fastnade absolut bäst för var;
"Någonstans där ute fanns hennes bokstäver som skapade mening av allt kaos."
Det är en viktig och läsvärd bok. Det behövs pratas om, psykisk ohälsa. Det är inget som ska gömmas undan eller som man ska behöva skämmas för. Och jag tycker det är jättebra att någon skriver om det. Ännu bättre blir det när det är så välskrivet.

4 kommentarer:

  1. Jag är verkligen sugen på att läsa! Du har rätt - psykisk ohälsa är ett ämne som det måste pratas om!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är väldigt läsvärd!

      Radera
  2. Ellen var den jag gillade när jag läste boken och hennes bit lyfte berättelsen. Hon var lätt att relatera till. Zack, å andra sidan, förstörde till stor del. Jag har så svårt för killar som mår dåligt, är våldsamma och svartsjuka. I verkligheten är den kombinationen katastrofal i en relation. Viktigt ämne, men relationen gjorde mig illa till mods.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tänkte jag inte på när jag läste faktiskt! Jag tror Ellens del knockade mig så väldigt. men gör jag en omläsning ska jag verkligen läsa med det i tankarna!

      Radera