Än skyddar natten av Anna Lihammer

Originaltitel: Än skyddar natten

Sidor: 368 (Inbunden)

Serie: Carl Hell (del 2)

Recensionsexemplar: Från Historiska Media, tusen tack!

"En höstnatt 1935 möts två tyska män vid den berömda Sigurdsristningen i Mälardalen. Bara en av dem lämnar platsen levande. I gryningen anländer den svenska statspolisen och kort därefter ansluter upprörda tyska tjänstemän som kräver att dödsfallet ges högsta prioritet. 

Den skicklige och egensinnige kommissarien Carl Hell tilldelas fallet och begär än en gång assistans av den skarpsynta polissystern Maria Gustavsson. Korrupta polischefer och tyska sändebud kämpar hårt för att behålla kontrollen över fallet, men Hell och Gustavsson går sin egen väg samtidigt som de försöker förhindra att fler faller offer. En balansgång som visar sig vara omöjlig i en tid då moraliska gränser brutits ned och ingen går säker. I en tid då det bara finns förlorare."

Så, då ska vi se hur jag och bok nummer två om Carl Hell kom överens. Det här är den första boken jag faktiskt läst ut den här veckan, jag har inte kunnat koncentrera mig på läsning förrän för några dagar sen då det lossnade.

Jag hade bara läst några sidor i den här innan den las undan vid tidigare försök. Men så kom torsdag, och då läste jag, och läste och läste. Och sen var den helt plötsligt utläst några timmar senare.
Det kan lugnt sägas att Carl Hell och hans mordfall tog mycket bättre tag i mig den här gången, nu kunde jag leva mig in i det och slukades av berättelsen.

Det är ingen positiv historia, det är så väldigt mycket mörker och orättvisor som beskrivs. Alla trångsynta människor; det är nazism, homofobi, sexuella trakasserier och hämndlystnad. Det ryms väldigt mycket rädsla och sorg på de här 368 sidorna och det gör ont att läsa om det. Det är beskrivet så det verkligen känns, så att orättvisan kryper ut från boken och slår dig i ansiktet när du läser. Frustrationen bankar i hjärtat och det är omöjligt att inte bli påverkad.

Något som jag uppskattar mycket i båda böckerna jag nu läst av Lihammer är att upplösningarna inte är det man väntar sig. Det är annorlunda och väldigt uppfriskande för mig att läsa. Hon vänder och vrider på ledtrådarna och jag har inte kunnat lista ut den där sista, lilla men otroligt avgörande pusselbiten när allt avslöjas. Det är riktigt bra gjort.

Jag fram emot fler böcker om Carl Hell och Maria Gustavsson, båda är karaktärer jag nu verkligen kommit nära och känner varmt för.