Vad Milo såg av Virginia Macgregor

Originaltitel: What Milo saw

Sidor: 363 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Tusen tack till Stimpla Publishing!

"Nioåriga Milo Moon har retinitis pigmentosa: hans syn blir successivt sämre och han kommer så småningom bli helt blind. För tillfället ser han världen genom ett litet titthål och lägger märke till saker som andra människor missar.

När Milos älskade gammelfarmor Lou blir dement och flyttar in på vårdhemmet Förgätmigej inser han snart att något inte står rätt till på boendet. De vuxna vill inte lyssna, så med vårdhemskocken Tripi och sällskapsgrisen Hamlet till hjälp bestämmer sig Milo för att avslöja missförhållandena och demaskera den lömska syster Thornhill."

Vilken otroligt vacker berättelse det här är! Trots att det händer mycket jobbiga saker och att Milo dras med så mycket sorg, ilska och frustration så är det här verkligen en berättelse fylld av kärlek. Det är kärleken till den lilla grisen Hamlet, till gammelfarmor, till nya vänner och kärlek från andra människor till Milo.

Och vilken speciell liten kille han är, Milo. För det första kan jag säga att jag blev frustrerad bara av att läsa om att se världen genom ett titthål, för jag försöker verkligen föreställa mig det varje gång det beskrivs i boken. Jag tror inte att jag hade hanterat det lika lugnt och bra som Milo gör, vilket gör mig väldigt imponerad av honom och hans syn på livet.
Han är en stark och envis karaktär, som klarat av att gå igenom så mycket och som kämpar för att göra det rätta trots att vuxna inte alltid förstår eller tror på honom.

Som läsare så börjar jag snabbt bry mig om honom, för trots att han så klart fortfarande är ett barn med sina nio år så ser han i vissa fall världen på ett sätt som är mer moget och ärligt än många vuxna gör. Han tar inte den lätta vägen ur saker bara för att de är så besvärliga att verkligen ta tag i. Det är en modig kille, även om den naiva sidan hos ett barn ibland skiner igenom. Men det gör bara att han blir så mycket mer trovärdig som karaktär.

Kapitlen hoppar mellan Milo, hans gammelfarmor, hans mamma och kocken Tripi. Det är ganska korta kapitel och sidorna flyger fram. Macgregor skriver vackert och väldigt berörande, det är helt omöjligt för mig att inte känna vad de här karaktärerna går igenom. Och här finns en blandning av det mesta; sorg, rädsla, glädje, ilska, kärlek. Den här boken har lite av allt och kommer ge dig en fin lässtund om du plockar upp den!