Stå inte för nära kanten av Annica Mayer

Sidor: 261 (Danskt band)

Recensionsexemplar: Ja tack till Hoi förlag! 

"Det är 1995 och Hanna intervjuas för ett jobb på Göteborgs hetaste reklambyrå Benzin. Hon har lämnat sin man och står ensam utan bostad med två små barn samtidigt som byrån hon jobbar på går i konkurs. 

Hanna får jobbet, men livet öppnar sina dammluckor och hon sköljs med, omtumlad av såriga minnen och en längtan efter sann kärlek. Hon reser till sin barndomsstad Gällivare för att vila och umgås med sin enda vän, den orädda Kattis som glupskt tar för sig av livet. Hannas nyfikenhet väcks av en hög gamla brev i sin mammas källare. Vad var det egentligen som hände när familjen splittrades i Tyskland?

 Åter i Göteborg går kampen för vardagen vidare. Så träffar hon Eric, stark och spännande. Passion uppstår, Hanna blir som förlöst och ser fram emot en framtid med honom, medan Kattis ser oroväckande mönster upprepa sig."

Jag var inte riktigt beredd när jag började läsa den här. Hur den skulle kännas som ett lätt knytnävsslag i magen vid vissa delar och i vissa känslor. Jag väntade mig inte att den skulle träffa på personliga plan, men det gjorde den verkligen. Inte de allra mörkaste delarna ska jag säga. Men med det jobbiga i ett uppbrott, att stänga in känslor när det blir för jobbigt, att åka tillbaka till hemtrakter i norr för att vila upp sig. Det var mycket vi hade gemensamt där, Hanna och jag.

Även de delar där vi inte är lika tycker jag om. Hanna är en karaktär jag lätt tar till mig och bryr mig om. Trots att hon ibland kanske tar tokiga beslut och jag vill göra som Kattis och bara skälla ut henne lite för att få henne att vakna.
Hela berättelsen är otroligt bra, om alla underliga svängar livet kan ta och hur man gör det man kan för att hänga med i dem. Det går inte att alltid vara logisk, det går inte att alltid ha kontroll (något jag borde lära mig), och ibland kanske saker inte går som man tänkt men det kan leda till något ännu bättre.

Förutom Hannas nutid får vi tillbakablickar i hennes barndom och minnen från uppväxten. Där försöker hon reda ut vad som hände med hennes familj, när hennes pappa blev kvar i Tyskland och hennes mamma verkade tappa livsgnistan i Gällivare. Också de här stunderna i dåtiden är väldigt intressanta att läsa, och ger verkligen mer djup till Hanna, och även till hennes mamma.

Jag älskar Mayers språk, det är lätt och vackert samtidigt, ta bara det här citatet:

"Timme efter timme låg jag där. I den tunna natthuden. När rustningen ligger på stolen bredvid, i vänten på att solen går upp och allt ska bli som vanligt igen."

Och, det här är något som ger så många pluspoäng från min sida, som den norrlänning jag är; språket på Hannas mamma och hennes vän Kattis, det är underbart! Jag kan verkligen höra deras dialekt och sätt att prata när de är med i dialogerna. Jag älskar det! Ordföljden i vissa saker, små ord som "nå" som kommer in här och där, det är så perfekt skrivet!
Att hitta meningar som "Voi saatana perkele" gör att jag känner mig hemma i boken. Mayer har verkligen träffat rätt i mitt norrländska hjärta.

Det här var verkligen en fin upplevelse, det är underbart när den skickar mig mellan glädje och mörker och när de där små smällarna rätt i hjärtat dyker upp