Törnspökets hemlighet av Tone Almhjell

Originaltitel: Thornghost

Sidor: 362 (Inbunden)

Ålder: 9-12

"Det händer märkliga saker i skogen kring Niklas Sommarkulles hem. Mystiska fotspår och lemlästade djur hittas, och Niklas mardrömmar blir bara värre och värre för varje natt. 

När det visar sig att det är trollen från Niklas lekar som har kommit till liv i skogen inser han att den ende som kan stoppa dem är han själv. Med hjälp av lodjuret Tyst, hittar han källan till ondskan - en portal som leder in till en annan värld! I den andra världen är invånarna plågade av Sparvkungen och Niklas måste hitta ett sätt att rädda båda världarna, men först måste han ta reda på sanningen bakom hans mors sista ord: 

”Jag är ett Törnspöke…”

Ni ska bara veta hur glad jag blev när jag helt plötsligt såg den här boken på jobbet! En ny bok av författaren till Törnrosens nyckel. Den lyckan!

Och det här är precis lika underbart. Den hänger på vissa sätt ihop med den första boken men det går alldeles utmärkt att läsa dem fristående. Även här finns det djur som efter sina vanliga liv i våran värld håller koll på de barn som älskat dem. Djuren har personligheter och mänskliga drag, de pratar, går på två ben och har så mycket mod och kärlek i sina hjärtan.
Det har även Niklas, en pojke som kämpar för att komma över sorgen efter sin mammas död och samtidigt försöker förstå de underliga ord som blev de sista han hörde henne säga. Tillsammans med lodjuret Tyst dras han in i spännande äventyr.

Här behandlas sorg, skuld, kärlek, vänskap, mod och rädsla. Allt är inskrivet i den här spänningshistorien på ett väldigt bra sätt. Jag ville verkligen inte sluta läsa när jag plockade upp boken. Den var min lunchbok på jobbet så tyvärr var jag tvungen att slita mig ifrån den några gånger men varje gång jag kunde återgå till den var det ett kärt återseende.

Det är läsglädje rakt igenom i båda böckerna och jag rekommenderar dem verkligen även om du, som jag, inte tillhör den tänkta målgruppen. Läs båda, de är underbara och påminner mig om den där kärleken för magiska världar och varelser som bland annat Narnia väckte till liv i mig.

Jag hoppas verkligen hon skriver fler böcker som hänger ihop med de här för jag skulle gärna fortsätta samla på dem.

#seriöstdeträckernu av Marie-Chantal Long

Originaltitel: #seriöstdeträckernu

Sidor: 160 (Inbunden)

Ålder: 12-15

Recensionsexemplar: Från Opal förlag, tusen tack!

"Malou, Fina och Ayaan går i nian, och alla tre har fått dick pics. Malou bestämmer sig för att göra något. Hon tänker ut en plan för att komma åt den eller de skyldiga och få dem att sluta. Meningen är förstås att tjejerna inte ska avslöja sin identitet när de genomför planen, men det är ju sällan som en plan fungerar helt som det är tänkt..."

Jag måste säga att det här är en väldigt speciell bok. Ett tema jag i alla fall aldrig stött på i någon berättelse tidigare! Här har vi tre tjejer som fått nog av oönskade bilder i sina telefoner, kanske främst Malou. Hon är den drivande bakom allt. Och deras plan kanske inte är den bästa i hela världen, det måste jag erkänna, men jag kan absolut förstå frustrationen, känslan av att ingen vill eller kan hjälpa ordentligt.

Den är otroligt snabbläst och fartfylld. Det händer saker på en gång och det är ett väldigt bra sätt att fånga in läsaren direkt. Efter det så är det bara att fortsätta läsa och helt plötsligt är boken slut. Lite önskar jag att den var längre för tjejerna har så intressanta livsbakgrunder allihopa så det hade kunnat bli mycket mer. Men nu är det ju just den här situationen de hamnar i som är det centrala i boken, deras känslor, tankar och även plan för att kunna komma åt den som skickar bilderna.
Åldersmässigt skulle jag nog sätta runt 13-14 som lägsta ålder att läsa den, men det är bara min egen känsla angående det.

Det är en aktuell bok, kollar man igenom olika konton på Instagram finns det personer som kämpar emot det här dagligen. Som visar och pratar om problemet. Och då tycker jag det är bra att det nu även tas upp i en bok. Men man kanske inte ska lösa det som de här tre tjejerna gör det! 

De 10 snyggaste omslagen i min hylla

Jag såg den här idéen hos BookAddict och blev inspirerad att göra en själv! Hoppas ni tycker om den. Vilka är de snyggaste böckerna ni har i hyllan? :)

Veckans topplista - Psykologiska thrillers just nu

Ny topplista inne hos Johanna :). Veckans tema är psykologiska thrillers just nu. Jag vet inte om "just nu" delen är tänkt att det ska vara nyheter men min hjärna blev helsnurrig när jag stirrade på min bokhylla och försökte lista ut vad jag kunde räkna som psykologiska thrillers så det får helt enkelt bli en lista på böcker jag tycker passar in och tipsar om just nu. Annars kommer jag aldrig bli klar :).

Jag hakade helt upp mig på termen "psykologisk thriller" den här gången och fick verkligen tänka för att komma på vilka som kan passa in. Det är möjligt att den här sista kanske är på gränsen, på framsidan kallar den sig själv för en folkhemsrysare. Men jag tycker att Inga kelgrisar, inga styvbarn förtjänar mer uppmärksamhet även om det är några år sedan den kom nu. Alla på den här listan är riktigt bra men just den är väldigt speciell och annorlunda. 

Kum av Henrik Tord

Originaltitel: Kum

Sidor: 457 (Pocket)

Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack!

"Mikael och Cecilia lever ett privilegierat liv i Singapore med pool, hemhjälp och vajande palmer. Men så försvinner ett av barnen och tillvaron rasar samman. 

Elvaårige Rithisak och hans syster bor i norra Kambodja. Föräldrarna, djupt skuldsatta bönder, tvingas skicka barnen till Phnom Penh för att betala av lånet. 

I Shanghai har fastighetsmagnaten Shui-Khan fått reda på att hans dagar är räknade. Men visst måste väl en man i hans ställning ha rätt att köpa sig fri från döden? Någonstans korsas dessa människors öden. Det blir ett blodigt, mörkt och kaosartat möte där det står klart att ett liv inte är värt lika mycket som ett annat."

Jag var lite osäker på den här boken när jag började läsa. En del av det berodde nog på att jag upptäckte att den jämförs med Roslunds & Hellströms böcker på baksidan och den enda bok jag läst av dem gjorde mig så förbannad att jag vägrar läsa fler.

Så det var med lite misstänksamhet jag började på Kum. Jag läste några få sidor en kväll, kvällen efter det var jag för trött efter jobbet och läste inget alls. Så kom kväll nummer tre, och då satt jag uppe tills mitt i natten och läste resten i ett svep. Det gick bannemig inte att lägga ner den!

Det är en hemsk berättelse. Mörk, skitig, vidrig, en sådan som gör att man skäms för att vara människa. Det här kanske är en fiktiv berättelse, men det den berättar om händer i verkliga livet också. Och det är väldigt svårt att värja sig från under läsningen. Den tar sig in under ditt skinn och påminner dig om hur hemska vi människor kan vara mot varandra, hur lätt det är för vissa att utnyttja dem som inte har någon chans att säga emot.

Det går inte att läsa den och lämnas oberörd. Samtidigt är den otroligt välskriven, det känns verkligen att det är mycket hårt arbete som lagts ner för att få fram den. En positiv, men hemsk, överraskning, kan man säga så?

Helt klart är i alla fall att det är en bok jag inte kommer glömma i första taget.

Tio över ett av Ann-Helén Laestadius

Originaltitel: Tio över ett

Sidor: 261 (Kartonnage)

Ålder: 12-15

"Maja kan inte sova. Hon vill, men hon kan inte. Varje natt ställer hon klockan på tio över ett. Vem ska annars väcka mamma, pappa och lillasyster när huset rasar ner i gruvhålet? Under sängen har hon en väska med ombyten, ficklampa och andra viktiga saker. Om de måste fly, hals över huvud.

LKAB spränger under jord och Kiruna ska flytta. Familjen har fått en ny fin lägenhet, men det enda Maja vill är att bo kvar i sitt gamla hus. Hon litar inte på politikerna och bolagscheferna som säger att stan inte kan rasa. Hon hör ju mullret av sprängningarna på natten, hon känner ju hur marken skakar!

Maja oroar sig för att bästisen Julia ska bli tvungen att flytta till Luleå och att Albin i parallellklassen ska bli kär i någon snygg handbollstjej. Men ingenting skrämmer henne lika mycket som gruvan."

Det är en väldigt underlig känsla att läsa något som handlar om något som är så nära ens eget hjärta på det här viset. Jag är född och uppvuxen i Kiruna, jag flyttade därifrån när jag var 16. Då var jag urless på stan, kunde inte komma därifrån fort nog. Det är först nu på senare år jag börjat tycka om den igen, kunna uppskatta hur vacker den är och känna värme över många minnen.

Och då ska allt ändras. Precis som för Maja är det för mig väldigt sorgligt. Hus jag sett under så många år kommer försvinna eller flyttas, gator jag promenerat på likaså. Det är faktiskt väldigt jobbigt att tänka på. Jag är inte rädd som hon är, jag bor inte där längre och jag har faktiskt aldrig haft de här rädslorna som hon går runt med. Mycket har jag oroat mig för i mitt liv, men aldrig gruvan, jag har vaknat till bullren mitt i natten och känt dem men aldrig varit orolig. Ändå förstår jag henne, jag lider med henne, för panikattacker har jag haft och de är vidriga.

Det är så otroligt bra skrivet, alltihopa. Hennes oro som tar upp otroligt mycket av hennes liv, men också de vardagliga sakerna som alla tonåringar kämpar med, kärleken, vänner, skola. Jag älskar den här boken, alla borde läsa den, vare sig man bor i Kiruna eller inte, vare sig man är i "rätt" åldersgrupp eller inte.

Jag lånade den från biblioteket men kommer garanterat vilja ha den i min egen bokhylla framöver. Om inte annat kommer det vara fint att läsa om den någon gång när Kiruna inte är längre samma stad som jag växte upp i, när allt har förändrats.

 "Vi tog oss bara till halva slalombacken, sedan sjönk vi ner på knä i snön och lät solen ovanför gruvberget blända oss. Det är klart att solen ska stiga precis där. När Hjalmar Lundbohm och arkitekterna byggde Kiruna var de smarta, såg till att allas blickar alltid skulle vila på berget som föder oss. Så att vi aldrig glömmer varför vi bor där vi bor."     - sid 24

"Kiruna är inte som andra städer med raka, fina gator på platt mark. En promenad i stan är som en mindre fjällvandring, upp och ner i slingrande kvarter." - sid 26

Stora stygga vargen av Nele Neuhaus

Originaltitel: Böser Wolf

Sidor: 454 (Inbunden)

Serie: Pia Kirchhoff & Oliver von Bodenstein (del 6)

Recensionsexemplar: Från Albert Bonneris Förlag, tusen tack! 

"En het junidag hittas liket efter en sextonårig flicka i floden Main utanför Frankfurt. Hon har blivit mördad och kroppen bär spår av brutal misshandel. Och ingen saknar henne. Flera veckor efter det makabra fyndet står Pia Kirchhoff och Oliver von Bodenstein fortfarande rådlösa i sökandet efter hennes identitet.

Så landar ett nytt fall på deras bord. En populär tv-programledare har attackerats och låsts in i bagageluckan på sin bil. Hon har nyligen arbetat på ett reportage om en hemlighetsfull organisation, med medlemmar från samhällets allra högsta skikt. Medan Pia och Oliver gräver djupare i fallet flätas det oväntat samman med den anonyma flickan vid flodkanten, och blottar en fruktansvärd hemlighet som kommer dem obehagligt nära."

Det här är andra boken på svenska av författaren, men om jag har förstått det hela rätt är det del 6 i serien om de båda poliserna Kirchhoff och von Bodenstein. Den tidigare boken som kommit ut på svenska, Snövit ska dö, är del 4. Jag läste den i början av 2016 och tyckte den var väldigt bra. Ibland kan det vara förvirrande att hoppa in mitt i en serie så här men med de här båda böckerna tycker jag det har gått smidigt.

Stora stygga vargen är även den en spännande historia, men också hemsk på ett helt annat sätt. Dels är den ganska grym på vissa ställen, dels är det stora ämnet i den väldigt mörkt. Som läsare får jag förstå hur en del saker ligger till innan vissa av karaktärerna gör det. Man skulle kunna tro att det lätt tar bort en del av spänningen men det gör det absolut inte. Det gör istället så att mina nerver lägger sig utanpå huden och jag vill skrika åt några av dem att springa för livet! Men de lyssnar ju som bekant aldrig...

Och även om jag får veta saker i förväg så finns det gott om frågetecken kvar som inte får sina svar förrän i slutet. Det är inte på långa vägar allt som avslöjas. Jag tycker det är ett snyggt drag, att låta mig veta mer och bli frustrerad för att personerna i boken inte förstår det jag gör.

Det är en riktig bladvändare och jag läste ut den på mindre än ett dygn! Jag hoppas fler av böckerna i serien blir översatta, jag följer gärna med Kirchhoff och von Bodenstein på fler fall.