Boken om vinterdöda ting av Peter Erik Du Rietz

Originaltitel: Boken om vinterdöda ting 

Sidor: 536 (Häftad) 

Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack!

"Året är 1896. I Göteborg och resten av riket förtvivlar många i fattigdom och svält. Döden är allestädes närvarande och ingen saknar en namnlös trashank, hora eller våldsverkare som mördas eller spårlöst försvinner. Med denna misär runt knuten trivs Carl Cronhammer förträffligt. Han är en framgångsrik och stilfull affärsman men bär på en fruktansvärd hemlighet: han är inte längre fullt mänsklig. Inom honom bor ett uråldrigt och krävande rovdjur. 

Hans trygga tillvaro störs när en främling oväntat dyker upp i staden, någon som vet vilken sorts varelse han är och som är stark nog att förgöra honom. Det blir början på en resa där Carl riskerar att mista allt – samtidigt som ett namnlöst väsen viskande och lockande väntar vid vägens slut för att ta honom till sig för alltid."

Äntligen en bok jag gillade igen! Men det förvånar mig inte när det gäller just den här boken. Det är en fortsättning på Natten jag dog som jag tokälskade. Så när författaren undrade om jag var intresserad av att läsa den här blev det självklart ett ja!

Det är en historisk skräckroman, med monster som jag väl närmast kan likna vid vampyrer. Fast jag skulle nog säga att dessa vriker (som de heter) är snäppet läskigare än vanliga vampyrer. Förutom behovet av att dricka blod festar de även till exempel på inälvor och får dessutom olika förmågor vid sin förvandling.

Boken är tjock men den är så välskriven och spännande att jag aldrig ens reflekterar över sidantalet. Jag bara njuter under hela läsningen och skulle gärna fortsätta läsa om Carl Cronhammers liv. Det är ett rent nöje att få sjunka ner i världen Du Rietz skapat, hur mörk den än är.

Nya böcker

Det har kommit hem lite nya recensionsexemplar som jag ser fram emot att sätta tänderna i... eller ögonen i kanske man ska säga?

Båda nya bekantskaper och sådana jag känner till! Tusen tack till förlagen som skickat böckerna!

Veckans bokbloggsjerka

Dags för en ny jerka inne hos Annika! Uppgiften den här veckan är;

"Berätta om det pinsammaste (så pass att skämskudden åker fram bara du tänker på det)/roligaste/tråkigaste/etc. du någonsin har läst. Kort sagt, beskriv något som är känslomässigt memorerbart."

Hm...pinsammaste kan jag nog inte ge något svar på. Kan inte komma på något. Det absolut mest knäckande ögonblicket var däremot när jag läste Tystnaden i bruset, den fick mig att gråta så hemskt och må så dåligt att jag vägrade avsluta den. Varför? Varning för spoiler för den som inte läst! 
I boken finns en pojke och hans hund, pojken kan höra hundens tankar. I en scen blir hunden dödad, pojken hör hundens förtvivlade tankar innan det blir tyst... Jag kunde bara tänka på att höra Aramis så och kunde inte sluta gråta.

Det är nog ett av de mest känslomässiga ögonblick jag någonsin haft när jag läst.

De mörkermärkta av Mattias Leivinger & Johannes Pinter

Originaltitel: De mörkermärkta

Sidor: 407 (Inbunden)

"I ett vårkallt Stockholm sker en serie mord som till en början inte verkar ha något samband. En sömnlös taxichaufför. En alkoholiserad före detta psykolog. En psykiskt sjuk kvinna på ett behandlingshem. Tre människospillror förenade i sina olycksöden.

När poliskommissarie Iris Riverdal får fallen på sitt bord ställs hon inför en gåtfull mördare, en undflyende skepnad med dunkla metoder och okända motiv. Och bakom honom anas en ansiktslös ondska bortom alla begrepp.

Gradvis går det upp för henne att morden har rottrådar långt tillbaka i tiden, trådar som också löper in i hennes eget liv. Samtidigt samlas en krets människor för att bekräfta det de redan anat. Det förflutnas skugga har kommit tillbaka för att förgöra dem, de mörkermärkta."

Alltså det hände igen. En bok jag verkligen trodde att jag skulle gilla men som lämnade mig besviken. Två såna på kort tid nu, trist!

Anledningen att jag blev nyfiken på De mörkermärkta var för att jag såg den beskrivas som en thriller med övernaturliga inslag. Woho kände jag då, det här är något för mig. Men nej, det var det verkligen inte. Jag upplevde den bara som rörig, det kändes som att alldeles för mycket ville få plats i en och samma bok. Det är många karaktärer och många röster om olika händelser och allt blev bara förvirrande. Det kändes stressigt på något vis.

Så tyvärr fastnade jag inte alls för den här. Det känns som att slutet lämnade öppet för en fortsättning men det är inget jag kommer följa i så fall.

Namnsdagsflickan av Kristoffer Leandoer

Originaltitel: Namnsdagsflickan

Sidor: 176 (Häftad)

Ålder: Tonår

"Kim och Robin har en fantasivärld ihop: det medeltida landet Berghendia som de styr med järnhand. De delar på allt, även om det är Kim som ger landet liv med sina teckningar. Robins lillasyster Namnsdagsflickan är också med på ett hörn, för det mesta som iakttagare, men ibland som smart idégivare.

Men i takt med att verkligheten tränger sig på hotas Berghendias existens. Medan föräldrarna bråkar sönder familjen, bråkar Kim och Robin sönder sin skapelse, Namnsdagsflickans nya rollfigurer förmår inte rädda den. Kim lämnar dem i vredesmod och kastar sig i stället in i superhjältevärlden: den hjältemodiga ninjan Kassandra Karat föds. 

Men Namnsdagsflickan är ihärdig, trots brytningen fortsätter hon hänga efter Kim i det alltmer framgångsrika serieskapandet, men till slut blir hennes ivriga stöd för påträngande ... Och nu ligger hon i oförklarlig koma sen en vecka. Märkliga tecken tyder på att Namnsdagsflickan är instängd i deras gamla fantasivärld: en trygg plats enligt henne, men full av våldsamma fantasier! Namnsdagsflickan måste väckas och Robin blir tvungen att kontakta Kim, bilderna är den enda ingången till Berghendia..."

Jag är svag för berättelser som handlar om fantasivärldar man själv skapat, som till exempel Bron till Terabitia. Och den här fina boken.

Jag tror det är för att de påminner mig om den värld med magiska vildhästar jag och min dåvarande bästa vän hade. Det är helt otroligt vad fantasin kan bygga. Jag vet att jag nämnt den leken tidigare på bloggen. Vi hade anteckningar om så många påhittade hästar!

Och det är precis sånt den här boken handlar om; vänskap, kraften i fantasin och vad den kan åstadkomma när livet blir lite för jobbigt. Den är kort men hinner med mycket på sina sidor och jag tyckte verkligen om den!

Trippelmordet i Uddevalla av Thomas Bodström & Lars Olof Lampers

Originaltitel: Trippelmordet i Uddevalla

Uppläsare: Rolf Wrangnert

Serie: Svenska brott (del 2)

Längd: 8t 24min

"Den 7 mars 2015 hittas tre döda personer på en gata i Uddevalla. Samtliga är skjutna på nära håll. Polisen upptäcker snabbt att två av offren har kopplingar till ett kriminellt gäng och de behöver inte leta länge för att hitta några personer som träffade offren vid den tid då morden begicks. Men samtidigt verkar det otroligt att det skulle vara deras egna barndomsvänner som är gärningsmännen.

Trippelmordet i Uddevalla är en berättelse om gängkriminalitet och om hur vänskapsband hamnar helt i skymundan när narkotika, svarta pengar och vapen kommer in i bilden. Och hur priset för blotta misstanken om svek kan vara döden.

Det är också en skildring av en komplicerad polisutredning där det i slutänden blir oerhört svårt att avgöra vem som egentligen gjort vad, om två rättegångar med helt motsatta utfall och om en rättsprocess som fortfarande inte är helt avslutad."

Det är väl kanske lite udda att finna såna här berättelser fascinerande, men det gör jag i alla fall och jag är ju inte direkt ensam om det.

Jag lyssnade på första boken, Bodenfallet, eftersom den var så nära mina hemtrakter. Jag kom dessutom ihåg att jag läst om det när det hände. Trippelmordet som den här andra boken handlar om kommer jag däremot inte ihåg överhuvudtaget. Men det var lika intressant att lyssna på den ändå. Uppläsaren gör också ett riktigt bra jobb och har en röst som passar perfekt för den här sortens böcker.

Det är en hemskt sorglig berättelse om mordet men författarna gör verkligen ett bra jobb med att bena ut allt sakligt och förklara hur allt går till. Vittnesmålen, bevisen, det som säger emot bevis, polisarbetet. Det är lätt att hänga med och förstå.

Nu är det bara att vänta på del tre så jag kan lyssna vidare.

Ung kvinna saknad av Claire Douglas

Originaltitel: Local Girl Missing 

Sidor: 303 (Inbunden) 

"En septembernatt för arton år sedan försvann 21-åriga Sophie Coller. Allt hon lämnade efter sig var en marinblå sneaker ute på den gamla piren, och ett gapande tomrum i sin bästa vän Francescas hjärta. 

När kvarlevorna efter en kropp sköljs upp på en strand återvänder Francesca till Oldcliff-on-Sea, den lilla kuststad där hon växte upp och som hon gjort allt för att lägga bakom sig. Hon hoppas att det nya fyndet till sist ska avslöja vad som hände Sophie. Men det dröjer inte länge förrän Francesca börjar önska att hon stannat kvar i London. De människor hon en gång kände är nu främlingar och i deras blickar anar hon en oroande misstänksamhet. Och vart hon än vänder sig hemsöks hon av spöklika minnen från det förflutna: vålnader som får henne att frukta för sitt förstånd - och sitt liv. 

 Samtidigt blir hon alltmer övertygad om att någon i den lilla staden vet vad som hände den där natten för längesedan..."

Det här är en helt ny författare för mig, men Ung kvinna saknad är inte hennes debut utan det är hennes andra bok. Jag vet inte om första finns översatt men jag vill gärna läsa den hur som helst!

För det här var bra. Riktigt bra och spännande hela vägen. Den utspelar sig både i dåtid och nutid, sakta vävs allt ihop till det stora avslöjandet. Som verkligen inte var det jag väntade mig! Jag blev grundlurad. Det är ju så många böcker som ska ha stora twister men bara i vissa fall känns de speciella. Som med Jag lät dig gå, där var det riktigt bra. Ung kvinna saknad når inte samma nivå men den är ändå bra och överraskade mig ordentligt.

Samtidigt vet jag aldrig riktigt under läsningen om den snuddar vid det övernaturliga eller bara det verkliga, men hur det ligger till får ni läsa själv! Jag hoppas i alla fall på fler lika spännande böcker från Claire Douglas!