Min europeiska familj: de senaste 54 000 åren av Karin Bojs

Originaltitel: Min europeiska familj: de senaste 54 000 åren

Sidor: 485 (Inbunden)

"Många svensk släktforskare lyckas kartlägga sina förfäder nio, tio generationer bakåt i tiden. Den ny DNA-tekniken öppnar ännu större möjligheter. Karin Bojs bestämde sig för att släktforska på djupet och genom DNA-analyser få veta mer om sina band till forntidens människor. Hon läste hundratals vetenskapliga studier, intervjuade världsledande forskare och reste i ett tiotal länder för att följa spåren bakåt.

Resultatet är en bok om Europas historia, från den första invandringsvågen till i dag - om vikingar, tidiga jordbrukare i Mellanöstern och flöjtspelande grottmänniskor i Tyskland och Frankrike. Den historia hon skildrar är också vår egen. Vi är släkt med varandra. Någonstans, någon gång levde vår senaste gemensamma förmoder och förfader.

DNA-trådarna knyter ihop oss alla."

Nu är Augustvinnaren i fack-kategorin utläst! Det tog sin lilla tid, men det är ingen bok att sträckläsa. Det får bli små bitar då och då annars blir det för mycket för mig.

Med det säger jag dock inte att det inte är en intressant bok. Den är jätteintressant! Tänk att själv göra en sådan omfattande släktforskning, det hade varit otroligt fascinerande. Det är det också att läsa om Karin Bojs släktresa, och även mänsklighetens i stort. För det blir ju så, när hon letar bakåt hos sig själv kommer resten av världen blandas in på köpet. Vägar korsas, folk flyttar på sig, folk träffas och blandas. Ända fram till idag, och vilken resa det är.

Boken består så klart mest av text men några foton finns också med och de gör mig alltid glad. Jag tycker en fackbok med enbart text känns för mastig att ta sig igenom, lite bilder gör allt mycket mer lättsmält av någon anledning.

Det är en viktig bok, speciellt i dagens läge när så mycket hat växer upp. Den visar att vi alla på något vis hör ihop, vi kommer från samma utgångspunkt.
Det bästa stycket i hela boken är kort men enkelt:

"Jag är en mix. Det är vi alla." 

Ett dygn i Stockholm

Hörrni! Jag överlevde och är tillbaka hemma i Luleå. Klockan är runt tre på tisdag eftermiddag när jag försöker få ihop det här inlägget. Jag har varit hemma i lägenheten sedan 11 ungefär. Och har hunnit med att sova två timmar, det fanns inte mycket val där, jag var helt slutkörd i skallen och sömnen behövdes.

Men, vi börjar väl från början, eller vad säger ni? Igår klockan 10,15 gick mitt flyg till Stockholm, jag var underligt avslappnad inför det. Kanske för att jag visste att var i bra händer när jag väl kom fram. Min vän Johan mötte upp mig på Arlanda och sen gick vi runt inne i stan, kikade in på SF-bokhandeln där han var söt och köpte två böcker åt mig som en tidig julklapp. Det blev del 2 och 3 i Miss Peregrine's Peculiar Children.
Sedan tog vi en fika på ett café jag blev kär i vid första ögonkastet, enbart på grund av namnet; Under Kastanjen.

15.30 mötte jag upp Anna från Sagan om Sagorna och drack lite kaffe och pratade. Tack för träffen Anna, det var jätteroligt att ses! :)
16.30 öppnades dörrarna till Stockholms Konserthus där Augustgalan skulle hållas. Det var en jättebra kväll. Jag är fortfarande så häpen över att mitt lilla hörn på nätet kunde ge mig möjligheten att gå på något sådant. Det är helt otroligt. Nu kör jag en liten bildhög från själva kvällen:

Fint julpyntat utanför Konserthuset!

Mingel innan själva prisutdelningen.

Vinnaren i Lilla Augustpriset blev Rasmus Bjerkander med Den på intet vis speciella.

Vinnaren i Årets svenska fackbok blev Karin Bojs med Min europeiska familj. Jag hade nog hållit tummarna själv för Maja Hagermans bok om Herman Lundborg eller Johan Hiltons bok Monster i garderoben. Men jag håller på med Min europeiska familj och den är också bra!

Vinnaren i Årets svenska barn- och ungdomsbok blev Jessica Schiefauer med När hundarna kommer. Och alltså, jublet i salen när det här tillkännagavs var grymt!

Vinnaren i Årets svenska skönlitterära bok blev Jonas Hassen Khemiri med Allt jag inte minns.

Vinnarna.

Mingel efter prisutdelningen.

Det var verkligen en häftig upplevelse. Träffade några av de andra bloggambassadörerna där och utan dem hade jag antagligen känt mig ännu mer som Bambi på hal is än vad jag gjorde nu. Det är verkligen omtumlande att vara bland så mycket folk med så mycket ljud runtomkring i flera timmar. Så tack för sällskapet ni andra bokbloggare, det var jättetrevligt att få ett ansikte till lite fler bloggnamn :).

Efter några timmar började min hjärna verkligen stänga av så då kom en annan killkompis och hämtade upp mig. Hos honom fick jag låna en säng några timmar innan han hjälpte mig att hitta rätt på Arlanda och flyget hem. Även resan åt det hållet gick bra, men nu är jag som sagt helt slut. Så efter att det här är skrivet blir det en lugn kväll, men när ni läser är det onsdag och då är jag tillbaka på jobbet.

Tusen tack till Augustpriset för att ni tog kontakt och gav mig den här möjligheten! Det har varit en superrolig höst och upplevelsen har inte bara varit ett stort nöje utan den har också hjälpt mig att utmana mig själv. Det har varit guld värt!

Augustgalan!

Trevlig måndag på er! Ikväll är det dags för Augustgalan. När ni läser det här är jag förhoppningsvis i Stockholm och klarar dagen utan alltför många paniktankar. Men det borde gå fint, bara jag klarar mig på planet dit så har jag bra sällskap resten av tiden. En killkompis möter mig på flygplatsen och underhåller mig några timmar, sen ska jag ta en kaffe med Sagan om Sagorna och sen är det dags att se vilka som får Augustpriset i år!

Det är synd att inte alla kan vara där och se det, men ni som inte kan kommer kunna följa det på internet. Här i bloggen (om jag gjort allting rätt) ska det finnas en live-stream ni kan titta på. Så det är nästan som att ni är där!

Jag ska försöka ta lite foton med mobilen också, om jag kommer ihåg det bland alla intryck. Och sen kommer det så klart ett inlägg med alla tankar och känslor kring allting.
Men till dess, hoppa gärna in hit och följ kvällen här, lämna kommentarer med era tankar och åsikter! Galan börjar klockan 17.30.

Skulle det vara så att det inte fungerar på min blogg så ska det gå att se på Augustprisets sajt, klicka här!

Den sårade divan av Karin Johannisson

Originaltitel: Den sårade divan

Sidor: 368 (Inbunden)

"Vad är galenskap? Eller, rättare sagt, hur ser den kvinnliga galenskapen ut? Vi känner till diagnoser som hysteri, schizofreni och paranoia, men vet mindre om hur diagnoserna kan användas av patienterna själva som roller eller masker, hur man kan ta makten över sin identitet som sjuk.

Agnes von Krusenstjerna, Sigrid Hjertén och Nelly Sachs fick alla psykiatriska diagnoser, men förhöll sig till dem på olika sätt. Karin Johannisson berättar om dem utifrån deras patientjournaler. Deras öden fälls in i en kontext av kultur, psykiatri, kön, kropp, sexualitet - allt det som ryms i bilden av kvinnan under modernitetens 1900-tal."

 Johannisson har verkligen gjort ett ordentligt arbete med den här boken. Det märks att hon gått igenom mycket material och det är välskrivet. Ämnet, kvinnlig galenskap, är intressant. Det är väldigt frustrerande att läsa om hur annorlunda de här tre kvinnorna behandlades i sina sjukdomar bara för att de var kvinnor. Hur alla deras turer till mentalsjukhusen påverkade dem på olika sätt, det var bara en av dem som såg sig hjälpt av det. De andra två fick inte en lika bra utgång.

Jag ska vara ärlig, det är intressant läsning att läsa utdrag ur patientjournalerna, se hur de som behandlade de här kvinnorna såg på dem, vad de fick för behandlingar, vilka diagnoser som gavs. Men samtidigt känns det som jag tränger mig på, det blir så väldigt personligt att läsa om någons annans sjukdom på det här viset. Jag kände dem inte, jag kan inte förstå vad de gick igenom, vad som pågick i deras tankar, om de verkligen använde sig av sin sjukdom på vissa sätt för att få sin vilja igenom.

Det är en svår bok att skriva om, jag kan inte riktigt hitta ord som passar. Man ska nog verkligen vara intresserad av just det här ämnet för att kunna läsa den lätt. Det blev inte samma besatthet som med boken om Anthony Perkins. Men den är välskriven, det går inte att säga emot. Och den gav mig en nyfikenhet över personerna Agnes, Sigrid och Nelly. Kanske skulle jag tycka att det var lättare att läsa biografier över dem, för de verkar ha haft intressanta men inte direkt lätta liv.

Monster i garderoben av Johan Hilton

Originaltitel: Monster i garderoben

Sidor: 335 (Inbunden)

"Alfred Hitchcocks film Psycho skrämde slag på 1960-talets biobesökare och har med tiden blivit århundradets mest berömda skräckfilm. För Anthony Perkins, som spelade huvudrollen som mördaren Norman Bates, gick det inte lika bra. 

I en tid då det offentliga USA såg förrädare överallt, och där många homosexuella sparkades från statsförvaltningen, blev den mammabundne och misstänkt fjollige Norman Bates en ödesdiger figur att förknippas med. Rollen blev en dödsstöt för Anthony Perkins karriär.

Monster i garderoben är en inkännande biografi och en lekfull analys av en skräckfilm och dess samtid. Framför allt är det en uppfordrande skildring av hur populärkulturen använder sexuella minoriteter som underhållning och skrämseleffekt - något som kastar hotfulla skuggor ända in i vår tid."

 Vet ni vad jag gillar när jag läser fackböcker? När jag får ungefär samma känsla av besatthet över ämnet som jag inbillar mig att författaren har haft. Det hände när jag läste Expeditionen av Bea Uusma och nu har det hänt igen med Johan Hiltons bok om Anthony Perkins.

Jag har världens största sug efter att se alla Pscyho-filmer, nu på direkten. Men jag har lovat en tjejkompis att vänta tills hon kommer och hälsar på till helgen, då ska vi i alla fall se första! Så för att få något som stillade min besatthet började jag kolla på Mordet på Orientexpressen där Perkins också är med. En runt två timmar lång film, som jag började kolla på vid elva på kvällen...Så starkt var det här suget efter att få se honom "live", i rörelse, se människan jag läste så mycket om. Jag har googlat bilder, jag har läst på wikipedia, jag har varit smått besatt som sagt.

Och därför kan jag verkligen säga att det här är en så otroligt bra bok. För att den lyckades göra just det. Den överförde all nyfikenhet på mig så jag inte kunde sluta tänka på det när jag hade lagt undan den för lite läspaus. Och varje gång jag la undan den så var jag där och öppnade den i alla fall ett litet tag senare och tänkte "men bara någon sida till...".

Även den här är otroligt lättläst trots sitt många gånger frustrerande och tunga ämne. Hur homosexuella sågs på under den här tiden i USA, hur rädda folk var och hur skådespelare fick smyga och leva ett dubbelliv för att kunna hålla sin karriär vid liv. Hilton blandar smidigt delar ur Perkins egna liv och de idéer som olika psykologer och samhället i stort hade under den tiden. Även vissa mordfall ur verkligheten tas upp och förbinds med olika filmer och ges som förklaringar till varför den här hysterin mot homosexuella blossade upp med ännu mer kraft vid vissa tillfällen.

Så helt enkelt: jättebra bok. Läs den! Jag älskade att få dras med i den här underliga besattheten ett tag. Nu ser jag fram emot att se Psycho med helt nya ögon!

Käraste Herman: rasbiologen Herman Lundborgs gåta av Maja Hagerman

Originaltitel: Käraste Herman: rasbiologen Herman Lundborgs gåta

Sidor: 402 (Inbunden)

"Läkaren och professorn Herman Lundborg blev 192 chef för Statens rasbiologiska institut i Uppsala. Under en tid i början av 1920-talet var Sverige världsledande på området och det rasbiologiska tankegodset var allmänt accepterat. Forskarvännerna i Tyskland, som senare skulle bli inflytelserika rasexperter och dela ut dödsdomar i Tredje riket, blickade avundsjukt över Östersjön.

I den första boken om Herman Lundborgs liv berättar Maja Hagerman om forskningsgåtorna han trodde sig lösa, men också om människorna han mötte under arbetet med sina undersökningar, inte minst kvinnorna. Vi får följa honom från det att han i juni år 1913 ger sig av norrut på den första av många resor till Lappmarken. Han möter, fotograferar, samlar och jämför utseenden. Klassificerar alla han möter i högre och lägre raser. Han talar hotfullt om rasblandningens degenererande effekter men får i hemlighet barn med en kvinna av "fel typ". Han var mannen som åtog sig ett storslaget upppdrag: att "rädda det svenska folket"."

Så, då var första faktaboken utläst. Att det föll på Käraste Herman berodde på att jag ville börja med en jag var säker på att finna intressant. Eftersom jag inte läser fackböcker så ofta så kändes det som det säkraste sättet att börja på nu när jag ska ta mig igenom några stycken.

Rasbiologen Herman Lundborgs gåta är en väldigt läsvärd bok. Läsvärd, men samtidigt obehaglig. Det är så läskigt att läsa om de här tankarna, hur djupt de går i vissa människor som verkligen tror att vissa skulle vara mer värda, som ett härskarfolk, bara på grund av hur man råkar se ut, vilken färg du råkar ha på huden. Det är ett så störande tankesätt.
Professorn själv är ingen man känner någon värme för överhuvudtaget, dels på grund av hans tankar och åsikter, dels på grund av hur han behandlar folk. Både sin egen fru och sina barn som han verkar glömma bort nästan helt och hållet när han är på sina forskningsresor norrut. Men även de människor han möter här uppe, många tar emot honom och hjälper honom men de blir sedan avbildade som exempel i hans böcker, utan namn eller något, de blir bara objekt och exempel som visar hur det "felaktiga" är, utan att de vet om det. Det är så vidrigt gjort och gör mig upprörd att läsa om.

Kanske berör det mig ännu mer eftersom han faktiskt är i mina hemtrakter. Kiruna, Kurravaara, Svappavaara. Jag är född i Kiruna, bodde flera år i Kurravaara och hade min farfar i Svappavaara. Det är bara några få av de områden som nämns där han mäter, fotar och rasforskar folk. Det slår alltså väldigt nära hem för mig och även om det är så länge sedan han var där gör det mig illa till mods att läsa om.

Det är som sagt en väldigt läsvärd bok. Och är du som jag och inte läser fackböcker så ofta, så kan jag säga att den ändå går ganska lätt att läsa. Ämnet är jobbigt men den är indelad i väldigt korta kapitel vilket jag uppskattar. Det finns dessutom en del foton i boken som gör att allt blir mer verkligt, det är foton som Lundborg själv tagit under sina resor.

Jag rekommenderar den verkligen. Det är en viktig bok och det är svårt att inte tänka på flyktingdebatten som pågår just nu när jag läser. Nu för tiden kanske det pratas om kulturer istället för raser, men försöken att dela upp världen i ett "vi" och ett "dom" är skrämmande lika.

De nominerade till Lilla Augustpriset

Den andra delen jag ska hålla koll på inom Augustpriset nu under hösten är Lilla Augustpriset. I den här kategorin är det ungdomar mellan 16-20 år som har fått skicka in sina texter och vinnaren får 15.000 kronor. I år har det varit 557 bidrag som skickats in, och nu har alltså 6 stycken valts ut och blivit nominerade.

Här kan alla vara med och påverka! Ni kan gå in på Augustprisets hemsida och läsa bidragen och rösta på vilket ni tycker ska vinna. Klicka HÄR för att komma till sidan med bidragen där ni kan klicka på deras titlar för att läsa dem i sin helhet.

Här nedan kommer en liten snabblista med titlar, författare och motiveringen till varför just den texten blivit utvald:

Den på intet vis speciella, Rasmus Bjerkander, Linköping
Novellen Den på intet vis speciella är, trots titeln, genom sin vardaglighet, fina framåtrörelse och väl avvägda språk alldeles speciellt läsvärd. Genom att följa den unga jag-berättaren får vi läsare en inblick i familjens relationsmönster, morfars trädgård och det mest förbjudna spörsmålet – döden.

Sommartid, Maria Kotaleski, Stocksund
I Sommartid tassar huvudpersonerna på gränsen till det förbjudna. Hon är som en syster för honom, men vill mer. Dialogen är övertygande. Bildspråket får det att kännas som att vi befinner oss i skidstugan, en kort stund innan middagen måste påbörjas.  

Drömland, Lovisa Lyngfelt, Göteborg
Vad som är dröm och vad som är verklighet är inte helt lätt att veta i den lika suggestiva som vardagsnära novellen Drömland. Skickligt undviker författaren alla drömskildringens fällor och levererar istället en tät, poetisk och mycket intrikat textväv där smärtpunkten gömmer sig någonstans mellan sömn och vaka. Det är en berättelse som förvånar, roar och upprör, och som växer med varje läsning.

Gudrun, Simone, Sven och jag, Saga Miketinac, Ronneby
Det smärtar när vuxna kliver över gränser som ska vara stängda. I Gudrun, Simone, Sven och jag ges en otäckt trovärdig skildring av ett barns utsatthet när den som borde vara den största tryggheten istället är det största hotet. En välskriven text som inte lämnar någon oberörd.

Två fel gör ett rätt..., Sofia Dorotea Svensson, Lund 
I Två fel gör ett rätt... bjuds läsaren in till en hemlig värld, på en gång mörk och ljus. Den unge pianoeleven och hans lärarinna ägnar sig åt det mest förbjudna i denna berättelse om oskuld och erfarenhet, lust och övergrepp. Ett egensinnigt bildspråk och en hypnotisk nerv i texten visar på en författare som vågar ta ut svängarna och utnyttja det litterära språkets gränslösa potential.

Självmordsbrev, Sofia Dorotea Svensson, Lund
Trots att berättarjaget inte är ett helkroppsförlamat alko med hudcancer har hen bestämt sig för att avsluta sitt liv och listar anledningarna i punktform. Novellen Självmordsbrev är dock allt annat än sorglig. Tonen är rapp och humoristisk. Slutet är överraskande.


Berätta, om ni är in och kikar på sidan, vilket bidrag fastnar ni mest för och varför? :)

Nomineringar för årets svenska fackbok

När jag blev tillfrågad om jag ville vara bloggambassadör för Augustpriset och ha årets svenska fackbok som en av de kategorier jag inriktar mig på, blev jag lite nervös. Det är så sällan jag läser fackböcker nu för tiden.

Men nu är jag ju jätteglad! Efter att ha sett presskonferensen igår är jag otroligt pepp på att få chansen att läsa de fackböcker som presenterades. Fyra av dem får mig nästan att hoppa upp och ner på soffan för att de verkar så intressanta. De andra två är jag väl kanske lite mer avvaktande mot, men vem vet? De kanske förvånar mig och slukar mig!

• Min europeiska familj. De senaste 54 000 åren av Karin Bojs, Albert Bonniers förlag. Den här har jag varit lite nyfiken på sedan den kom in på jobbet och jag har fått så många frågor om vi har den inne. Ser fram emot! 
• Käraste Herman. Rasbiologen Herman Lundbergs gåta av Maja Hagerman, Norstedts. Jag ska vara ärlig, här skrek jag faktiskt till av glädje. Det här är nog den fackbok jag blivit mest intresserad av under hela det här året.
• Monster i garderoben. En bok om Anthony Perkins och tiden som skapade Norman Bates Johan Hilton, Natur & Kultur. Ännu en sådan bok jag faktiskt funderat på att läsa även innan det här. 
• Den sårade divan av Karin Johannisson, Albert Bonniers förlag. Låter hur intressant som helst. Det står att den är skriven utifrån tre kvinnors patientjournaler och sådana saker, vare sig det är brev eller gamla journaler osv, det gör mig alltid nyfiken.

Det var de fyra som jag verkligen känner är något för mig. De andra två är:

• Knark. En svensk historia av Magnus Linton, Bokförlaget Atlas. Det här är mest för att det handlar om knark, det är bara min inbyggda känsla av "mjaeh inte det som brukar vara intressant för mig att läsa om". 
• Den nya staden. Utvandringen till Amerika II av Lennart Pehrson, Albert Bonniers förlag. Och den här är mest för att jag inte egentligen vet vad jag ska vänta mig. Jag vet att det är en stor bok, jag har sett den. Men jag vet inte hur den är uppbyggd eller skriven. 

Så det är de två jag är lite mer avvaktande till. Men som sagt, de kan förvåna mig och göra så att jag sträckläser. Man vet aldrig! Vilka av fackböckerna är ni intresserade av? Har ni läst någon? 

Vilka blir nominerade till Augustpriset?

Idag är det dags! På en presskonferens klockan 12.15 får vi veta vilka det blir. Kategorierna är Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok, Årets svenska barn-och ungdomsbok och Lilla Augustpriset.

Lite senare, klockan 17.30, kommer det för i år nya Augustpriset Live att börja. Där kommer de nominerade författarna berätta om sig själva och böckerna.

Tyvärr kan jag själv inte gå på det. Men! Räddningen för oss som inte kan vara där är att det live-sänds! Och jag länkar det här nedanför så om ni vill kan ni följa det här i bloggen. Det kommer jag självklart att göra. Jag är så klart extra nyfiken på Årets svenska fackbok och Lilla Augustpriset då det är de två kategorierna jag ska koncentrera mig på sedan.

Lämna gärna era tankar här i kommentarerna. Hittar ni hit innan presskonferensen så ge mig era gissningar. Kommer ni hit efter så berätta vad ni tycker, om ni har läst någon av böckerna, om ni vill läsa dem. Allt möjligt, prata på! :)

Update: Nu är det klart vilka titlar som är nominerade i år! Jag kommer lägga upp ett inlägg i morgon om mina tankar om böckerna i fackkategorin och lite senare i veckan ett om de nominerade till Lilla Augustpriset :). Klicka HÄR om ni vill se alla nominerade!
Glöm nu inte Augustpriset Live klockan 17.30! Det går fortfarande att se genom länken här i inlägget.

Officiell ambassadörsblogg Augustpriset 2015

Nu får jag äntligen dela med mig av den glada nyheten att jag blivit utvald att vara en av årets bloggambassadörer för Augustpriset. Jag blev så otroligt överraskad och glad när mailet ramlade ner i min inkorg.

Jag ska fokusera på Årets svenska fackbok och Lilla Augustpriset. Vill ni se vilka andra bloggar som har blivit utvalda kan ni göra det HÄR.

Det allra första roliga som händer i och med det här är att jag har 10 biljetter till Augustpriset Live den 19:e oktober, att dela ut. Mer information om detta kommer i ett eget inlägg!

Som sagt, det här ska bli en otroligt intressant och rolig upplevelse!