December TBR

Jag vet att jag sa att det skulle komma en video om jag gjorde någon planering för december men jag har inte riktigt haft ork att spela in en. Så det blir bild och text istället den här gången! Jag tänker som sagt ägna december åt lustläsning, så det här är en väldigt lös planering men det är böcker jag verkligen längtar efter att få ta tag i!

• Nyckeln av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
• Rök av Dan Vyleta
• This modern love av Will Darbyshire
• Flickan med gåvorna av M. R. Carey
• Journal 64 av Jussi Adler-Olsen
• Harry Potter and the Cursed Child av J.K Rowling, John Tiffany & Jack Thorne
• Doctor Who - Time Lord Fairy Tales
• Morris Lessmore och de fantastiska flygande böckerna av William Joyce

Så! Det är min lilla planering som jag inte har en aning om jag faktiskt kommer följa eller inte. Men just i detta nu så är jag väldigt peppad på att läsa varenda en av dem! Har ni läst någon och vad tyckte ni i så fall? 

Kaninjägaren av Lars Kepler

Originaltitel: Kaninjägaren

Sidor: 571 (Inbunden)

Serie: Joona Linna (del 6)

"Jonna Linna har suttit två år på den slutna anstalten Kumla när han förs till ett hemligt möte. Polisen behöver hans hjälp för att stoppa den gåtfulle mördaren som går under namnet Kaninjägaren. Den enda länken mellan offren är att de alla hör ett barn läsa upp en ramsa om kaniner innan mördaren kommer. 

Ödets tärningskast placerar överraskande tevekocken Rex Muller mitt i händelsernas centrum. För första gången ska han ta hand om sin son Sammy. Men istället för tre lugna veckor blir det en fruktansvärd kamp på liv och död.

Joona Linna och Saga Bauer är tvungna att börja samarbeta i hemlighet för att stoppa Kaninjägaren innan det är för sent."

Det här var precis vad jag behövde för att rädda mig ur en hotande lässvacka. Något spännande och fartfyllt med korta kapitel som alltid bjuder in tanken "Men bara ett kapitel till...". Det är vad man får när man läser Keplers böcker och just nu var det perfekt.

Kaninjägaren är verkligen spännande från början till slut. Den lyckades inte lura mig helt och hållet, när anledningen kom fram så förstod jag ganska snabbt en del av svaret. Inte allt dock, så det fanns fortfarande lite mysterier kvar. Men det är inte den bästa av böckerna om Joona Linna. Jag tycker att både Sandmannen och Stalker är snäppet obehagligare.

Ser hur som helst fram emot en fortsättning för det slutade så klart med en cliffhanger och jag vill veta vad sjutton som var på väg att hända!

Två stycken över

November har varit recensionsexemplarens månad och det har faktiskt gått riktigt bra. 11 böcker var planerade och jag har läst alla utom två. Alla jag tackat ja till eller bett om har blivit lästa plus en hel del av överraskningarna som dykt upp innan jag började.

Men nu sätter jag stopp på novemberplanen. De två som är kvar får vila i hyllan tills vidare. Jag måste helt enkelt få läsa precis vad jag känner för just nu för att inte tappa läslusten helt och hållet. Ibland blir det så. Jag har stirrat på de här två sista böckerna i några dagar men inte kommit igång med någon av dem, sedan var jag och lånade Kaninjägare av min syster och slukade nästan halva boken på några timmar. Det sa allt jag behövde veta.

Så jag välkomnar december och lustläsningen! Kanske gör jag en liten planering med böcker jag längtat efter riktigt länge, i så fall dyker det upp en liten video snart.

Två nya böcker

Det har dykt upp två nya överraskningar i brevlådan den senaste tiden som jag ska försöka läsa inom en snar framtid. Båda är helt nya bekantskaper så det kan bli spännande!

Tack så mycket till Bokfabriken för båda böckerna!

Lignumkorset av Viktor Nilorak

Originaltitel: Lignumkorset

Sidor: 324 (Häftad)

Recensionsexemplar: Från författaren, tack! 

"Ett medelålders gift par från Sverige hyr ett boende i Spanien, tillsammans med katten Viggo. Kvinnan, som heter Maria, ser fram emot att få skriva sin bok i lugn och ro medan mannen, Gussen, ska ägna sig åt aktiehandel. 

De upptäcker ett nytt land, dess historia, kultur och gemenskap. Gussen och Maria reser i rummet, men upplever också tiden. Vad har egentligen hänt och varför? De dras in i en allt mer märklig, mystisk och emellanåt skrämmande händelseutveckling.

Gussens barndomsvän, Bernt, ringer i tid och otid, oftast olägligt. Parets ibland dråpliga, men även mysiga vardag, varvas med inslag av allvarlig karaktär. En kvinna från London, en man från USA och en mäktig finansman från Sverige är några av dem som korsar Gussens och Marias livsväg.

Gränsen mellan verklighet och fantasi blir vag, de upplever saker som livets erfarenheter inte kan minnas. Vad kan de gåtfulla talen, religiösa symbolerna och andliga husen förtälja? Tiden kommer ifatt dem och historien gör sig påmind."

Det här var ett recensionsexemplar som jag tackade ja till, det lät verkligen som en bok som jag skulle kunna gilla. Religiösa symboler, mysterier, en blandning mellan verklighet och fantasi. Men tyvärr klickade vi inte alls så mycket som jag trodde.

Jag vet inte varför riktigt men jag kommer inte karaktärerna nära. Jag fastnar aldrig för dem. De jag fastnar mest för är nog deras katter. Det förekommer mycket katter här förresten, de är med lite överallt. Jag log lite när jag läste om hur de blev väckt av en av katterna för att han ville ha matsällskap tidigt på morgonen. Precis så gjorde min Mori också, spelade ingen roll om man var ledig eller inte, ville han ha sällskap så fick man snällt gå och hålla honom sällskap innan man fick tillåtelse att somna om.

Gussens barndomskompis, Bernt, som ringer lite då och då, hans tal är skrivet på dialekt, skånska. Jag gissar på att det är för att ge det hela en mer äkta känsla, men det gör det lite jobbigt att läsa till slut. Och deras sätt att börja och avsluta samtal blir en aning upprepande för Bernt ringer oftast vid olämpliga tillfällen. Till slut tycker jag nästan lite synd om honom för han får alltid höra att de inte kan prata länge och att Gussen ringer upp senare istället.

Det finns spännande delar med lite dödsfall och någon som verkar spionera på Gussen och Maria. Ibland satt jag som sagt och log lite för mig själv också, men i stort så var det här ingen bok för mig tyvärr.

På tal om listor...

I gårdagens inlägg nämnde jag lite snabbt den listan jag själv skrev i början av året, eller ja, i mars. En lista på fem saker jag vill göra innan året är slut. Jag tänkte att vi kan göra ett återbesök till den och se hur det har gått.

• Jag vill färga håret igen. Låter som en jätteliten sak, men att inte synas är liksom lite av min grej. Så när jag färgade håret delvis rött för någon sommar sen var det ovanligt. Jag älskade det dock och vill ha tillbaka det. Eller kanske en annan färg?
• Åka någonstans! Förra årets stora händelse var min flygtur till Stockholm och Augustgalan. Jag vill göra en liknande liten resa i år igen, själv. Kanske Stockholm igen men mer än en natt? Har ni något tips annars på en enkel liten utflykt man kan göra själv som inte kostar skjortan?
• Jag funderar verkligen på att börja göra youtube-videos på engelska för att kunna prata böcker med ännu fler. De jag gör hit till bloggen skulle fortfarande vara på svenska, jag skulle helt enkelt göra dubbelt, en på svenska och en på engelska. 
• Göra en till tatuering. Jag vill få in mitt favoritcitat i en tatuering på något vis, och nu när jag äntligen har gjort min första har jag ju fått mersmak. 
• Utforska mer! Ta längre promenader med Nitro på platser jag vi inte varit på tidigare. Det här är Geocaching jättebra till så det ska jag verkligen försöka komma igång med igen nu till våren och sommaren. Jag får inte fastna i samma promenadspår hela tiden. 

Så, då ska vi se. Färga håret, det har jag faktiskt gjort, i lördags. Nederdelen av det har blivit rött igen, men mörkare rött den här gången. Dessutom klippte jag mig! Det är min andra syster som har gjort allt det här och egentligen tänkte jag bara be henne klippa topparna, men hon tog en ganska ordentlig bit och jag är jättenöjd!

Åka någonstans? Nja. Det var värre med det. Har inte blivit någon utmanande resa i år, den kan jag ta med vidare till nästa år och ge ett nytt försök. Inte heller har jag börjat göra videos på engelska. Det finns helt enkelt inte tid och energi till det. Jag är glad när jag lyckas göra videos på svenska hit till bloggen. Det är jättekul! Så det får faktiskt räcka med det. 

En till tatuering då? Den håller på att ritas upp! Så jag har i alla fall satt igång processen och är jättepepp på att få göra den så fort det bara går. 

Och till sist, utforska mer. Jo, men det får jag ändå säga att jag gjort. Både här och när jag varit i Kiruna. Jag har gått på nya ställen och dessutom börjat ta med kameran lite smått igen för att kunna utforska världen genom linsen. Det känns bra! 

Ja men, två och en halv punkter hittills. Tre blir det om tatueringsplanen hinner gå helt i lås innan året är slut. Det är väl inte så illa ändå? Har ni haft några mål under året? 

Sedan du försvann av Morgan Matson

Originaltitel: Since You've Been Gone

Sidor: 346 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Modernista, tack! 

"Det var Sloane som lyckades dra Emily ur hennes skal och få livet att kännas spännande. Men precis innan det som skulle bli den mest episka sommaren någonsin...försvinner Sloane! Allt hon lämnar kvar är en Att-göra-lista med tretton Sloane-aktiga uppdrag som Emily normalt aldrig skulle fått för sig att göra. Men tänk om uppdragen kan hjälpa henne att återfinna sin bästa vän?

Palla ett äpple mitt i natten? Okej, det är ju rätt enkelt.

Dansa till gryningen? 

Visst. Varför inte? 

Kyss en främling?

Hmmm...

 Emily har nu den här (oväntade) sommaren på sig - med den (totalt oväntade) hjälpen från Frank Porter - att bocka av sakerna på Sloanes lista. Vem vet vad hon kommer att upptäcka...?

Bada naken?

Vänta lite...vadå?"

 Det här var alldeles lagom för vad min skalle klarade av just nu. En fin, underhållande berättelse om en spännande sommar med nya upptäckter. Jag gillar tanken på en sån här lista lite. Kommer ni förresten ihåg inlägget jag skrev i början av året med fem saker jag ville göra under årets gång? Det kanske är därför jag gillar berättelsen. Eller så är det för att jag känner igen mig i Emilys rädda personlighet. Eller både och, mest troligt både och.

Det är ganska sockersött och visst är det lite förutsägbart ibland, men vet ni? Ibland är det precis det man behöver när man läser. Något enkelt. Något som man vet kommer sluta lyckligt. Något som är mer säkert än livet utanför boken. 

Jag tycker om att se hur Emily växer under historiens gång, hur hon vågar mer, känner sig mer levande och lär sig nya saker om sig själv. Det är upplyftande att läsa om och gör mig glad. 

Jag är nyfiken på att läsa mer av Morgan Matson, jag vet att många verkligen älskar allt hon skriver så jag kommer garanterat plocka upp fler böcker av henne om de dyker upp på svenska! 

Helgens läsning

Jag hoppas att ni har haft en fin vecka allihopa. Själv är jag mest trött, känslomässigt slutkörd. Men men, det går ju som sagt över, det gör det alltid på ett eller annat sätt. 

Nu är det helg, min andra syster och min systerson är här över helgen, så jag kommer nog vara med dem en del och dessutom jobbar jag några timmar i morgon. 

Men jag hoppas på att jag hinner läsa ut Sedan du försvann, det vore skönt att få det gjort. Vi får se hur mycket jag kan koncentrera mig. 

Vad läser ni i helgen? Eller har ni några andra roliga planer? 

En ny bok

Min kära syster har varit nere i Uppsala några dagar och när hon kom hem hade hon med sig en present åt mig! Det märks att hon känner mig så väl, titta på den här vackra saken!!

Styx märke av Hanna Blixt

Originaltitel: Styx märke

Sidor: 121 (Inbunden)

Ålder: 9-12

Recensionsexemplar: Från författaren, tack!

"På flykt undan Styx soldater söker syskonen Sofia och Leo skydd i en ihålig ek. Trädet sluts omkring dem och de befinner sig stunden efter i en helt annan värld. Kvar finns inga mörka gator och betonghus i spillror. Grönskan som omger dem badar i ljus. Rakt under deras fötter finns frodigt grönt gräs och färgglada blommor. Framför dem en sommaräng.

 De har kommit till Sagofallen. Med hjälp av enhörningen Månstråle ger sig barnen ut på ett hisnande och farligt äventyr, samtidigt som en ryslig kamp rasar mellan de svarta och vita pjäserna på schackbrädet."

Vill ni veta vad som gjorde att jag tackade ja till den här boken? En enhörning. Ja jag är 28 år och tycker om enhörningar. När jag såg att det fanns med en här blev jag jättenyfiken och kunde inte låta bli. Och det var ju bra!

Styx märke är en väldigt fartfylld och spännande berättelse. Det blir inte en tråkig stund på de 121 sidorna och kapitlen är korta så det blir ett väldigt smidigt flyt i läsandet. Åldersgruppen står som 9 till 12 men jag tycker den kan passa även för lite yngre, man kan ju läsa den högt tillsammans. Med i boken finns även väldigt fina svartvita illustrationer som gör det hela ännu bättre.

Jag plockade upp den här i fredags kväll och skulle egentligen bara läsa någon sida för att se hur den var innan jag fortsatte med annat. Men helt plötsligt var boken slut! Den drog in mig i sin värld och det hände hela tiden något som gjorde att jag ville fortsätta för att se hur Sofia och Leo skulle lösa alla farliga situationer de hamnade i.

Det lämnas lite utrymme för att man kanske ska våga hoppas på en fortsättning och nya utmaningar. Jag håller tummarna!

Boktitelpoesi

Det var ett tag sedan nu och för någon kväll sedan fick jag lust att rota runt bland mina böcker och få ihop en liten dikt av några titlar. Det är så roligt när man väl hittar en som känns bra att börja med och sen kan leta vidare.

Under vintergatans alla stjärnor,

här och nu,

det handlar om dig -

att få vara nära dig lycklig och gåshuden.

Döden den bitterbleka av Anne-Marie Schjetlein

Originaltitel: Döden den bitterbleka

Sidor: 300 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från författaren, tack! 

"Halmstad plågas av ett pedofilrykte. Som kirurg tvingas Andreas ta emot skadade pojkar på sjukhuset. Utnyttjade kroppar. Oron växer sig större, ockuperar honom. En pedofil. Kan Petra verkligen ha något med det här att göra? 

Trots att Andreas inte sett skymten av Petra på ett år kan han inte slappna av. Hennes sista ord gnager. Hon mördade för att komma honom nära - ändå har han inte kontaktat polisen. Om du gör det kommer jag tillbaka. Men inte till dig. Utan till dina kära söner. Så Andreas tassar på tå, tvekar inför relationer som lockar, osäker på vad som kan väcka Petras vrede."

Döden den bitterbleka är en fristående fortsättning på författarens debut, Döden kvittar det lika. Den har jag inte läst, men det gör verkligen inget. Jag hänger med bra i historien ändå och tycker att man får tillräckligt med tillbakablickar för att kunna förstå vad som hänt tidigare.

Obehaglig, är ett ord som jag tycker passar bra in på den här boken. Riktigt obehaglig. Och det säger jag som är ganska härdad angående det mesta när det gäller böcker. Men att få läsa vissa kapitel ur en pedofils tankar, det är omöjligt att hålla det ifrån sig. Författaren lyckas verkligen skriva så det äcklar mig i just de kapitlen.

Med det säger jag inte att boken är dålig. Det är tvärtom, den har ett riktigt bra driv och när jag väl satte mig ner och började läsa så läste jag ut den på en dag. Jag var tvungen att få veta hur det låg till. När slutet väl kom var jag tvungen att skratta lite åt mig själv, för jag trodde att jag hade varit smart och snappat upp en ledtråd om sanningen. Det visade sig så klart att jag är dum och författaren är smart, för hon grundlurade mig och hade garanterat lagt ut den där falska ledtråden med flit. Well played!

Det här var en spännande ny bekantskap för mig och jag kommer att plocka upp både den tidigare boken och kommande böcker som Schjetlein skriver!

Kod 513 av Jeanette Bergenstav

Originaltitel: Kod 513

Sidor: 250 (Inbunden)

Serie: Flingan och flocken (del 2)

Ålder: 9-12

Recensionsexemplar: Från Idus Förlag, tack! 

"Collien Heros husse är spårlöst försvunnen. Är det någon som håller honom fången? Och i så fall varför? Vad är det som pågår i de mörka grottgångarna ute på Björkö? Vilka är de hotfulla männen i svarta huvor? Och vad betyder Kod 513? 

När Flingan Fjällström och hennes bror Theo hjälper en vän, dras de in i en härva av mörka hemligheter och dramatiska händelser. Tillsammans med pudeln Buffy, varghunden Aztor och de andra hundarna i flocken gör de allt för att avslöja sanningen. Innan det är för sent."

Förra året läste jag första boken om Flingan och flocken, Vargskräck, och då skrev jag att jag såg fram emot fler mysterier med gänget. Alltså var det självklart för mig att tacka ja när jag fick förfrågan om att läsa bok nummer två!

Kod 513 är en fartfylld och spännande deckare för yngre läsare. Extra bra är den om man älskar hundar! Här finns det nämligen fler stycken och de spelar en stor roll i berättelsen. Blandat med äventyret får man läsa om den kärlek och glädje som de skänker sina ägare. Jag har ju själv en liten foxterrier nu och är uppvuxen med hundar, så många gånger sitter jag och ler igenkännande eller håller andan när det verkar som att någon av hundarna är i en farlig situation.

Böckerna är fristående men jag tycker det bästa är att börja med Vargskräck och sedan fortsätta med Kod 513. Då får man lära känna karaktärerna ordentligt och förstå hur de har lärt känna varandra. Kapitlen är lagom långa och det blir aldrig tråkigt. Jag som ändå är äldre än den tilltänkta målgruppen kommer på mig själv med att inte vilja sluta läsa när jag måste, som till exempel när lunchrasten är slut, jag vill ju veta vad som händer och vad Kod 513 egentligen är!

Det börjar närma sig jul och den här serien är verkligen ett perfekt tips för den deckarintresserade hundälskaren.

Det ordnar sig, det ordnar sig av Eva Edberg

Originaltitel: Det ordnar sig, det ordnar sig

Sidor: 141 (Kartonnage) 

Ålder: 9-12

Recensionsexemplar: Från Lava förlag, tack! 

"Klara är nio år och sover över i socialtantens gästsäng medan hon väntar på att pappas spritfest ska ta slut. Men den tar aldrig slut. Varje morgon bestämmer hon sig för att rädda pappa, fast hon egentligen inte får. Enkelt, tycker hon, eftersom han antingen sover på nån parkbänk i stan eller i ödehuset. Enklare än att rädda mamma, som sover över på ett sjukhus för psykiskt trötta och bara kan besökas på bokad tid. 

Det ordnar sig, det ordnar sig, får Klara veta. Men när allt verkligen är på väg att ordna sig upptäcker Klara att hon blir grundlurad. Och det enda sättet för Klara att ordna upp det hela är att bli tjuv..."

Det här är en ganska jobbig bok att läsa. Det är så hjärtskärande att ta del av hur Klara försöker rädda sin pappa, få honom att välja ett liv med henne och hennes mamma istället för alkoholen. Hur hon drömmer om att de ska kunna vara en hel familj igen efter sommarlovet.

Men sakta under berättelsens gång går det upp för henne att det kanske inte blir så. Och det är så synd att hon ska behöva växa upp så snabbt flera gånger om, dels i rollen att försöka vara vuxen och se till att pappan får i sig något att äta varje dag, dels när hoppet sakta försvinner och hon inser att hon faktiskt inte kan rädda honom om han själv inte försöker också.

Det är en lättläst, ärlig och viktig bok om hur livet som fosterbarn kan vara. Författaren har själv växt upp som det och det känns verkligen under läsningen att det finns kunskap bakom orden.

Fotolördag

En dag sken solen och då var jag ute med kameran igen, så idag kör vi ett fotoinlägg! Vet ni vad jag tycker om att fota? Frost. Det är så vackert. Nu blev det inte så många foton på det den här gången, men jag blev påmind om det under promenaden. 

Frost som sagt, visst är det en vacker sak? Speciellt när solen lyser på och får allt att glittra.

Jag har också en svaghet för motljus. Jag vet inte varför, men det är något jag alltid tyckt om. Speciellt när jag fotat hundarna, jag älskar deras siluetter som blir. 

Mitt lilla monster i full fart för att få en godisbit. Han ser så rolig ut när han springer!

Vad har ni gjort som fått er att må bra under veckan? 

Tjuren Ferdinand av Munro Leaf

Originaltitel: The Story of Ferdinand

Sidor: 72 (Inbunden)

Ålder: 6-9

Recensionsexemplar: Från Modernista, tack! 

"Den älskade sagan om tjuren Ferdinand - som helst bara vill sitta under sin korkek och lukta på blommorna..."

För det första, den här boken är så vacker att jag höll på smälla av när jag öppnade paketet och såg den. Jisses, bilden här ovanför gör den inte rättvisa. Den är så mycket mer dramatisk och levande i verkligheten.

De allra flesta känner väl till Ferdinand, kanske mest på grund av hans årliga uppdykande i Kalle Ankas julafton. Det är i alla fall därifrån jag känner honom. Ska jag vara helt ärligt visste jag inte ens att det var en barnbok från början. Visste ni att den sågs som en symbol för pacifism när den kom ut 1936? Jag tyckte det var intressant fakta på informationsbladet som följde med. Så nu har jag lärt mig lite nytt också!

Så fort jag öppnar boken känner jag igen mig, man har verkligen gjort ett bra jobb med att få bilderna ur boken vidare till tv-rutan. Ansikten, djur och scener, allt är välbekant. Men här är det i svartvitt, vilket inte gör något alls. Det gör tvärtom allt mycket finare i mina ögon, mer stillsamt på något vis, trots att en del scener är fyllda med energi.

Handlingen är ju berömd, den stillsamma tjuren som bara vill sitta och lukta på sina blommor men dras med till en tjurfäktning på grund av ett missförstånd. Tänker man bara snabbt på det kan det verka som en väldigt enkel berättelse. Men här finns mycket att diskutera tillsammans med barnen tänker jag. Om användandet av våld, valet att inte slåss, om tjurfäktningar och hur fint det är när man vågar vara sig själv.

Och det är väl därför vi älskar Ferdinand så mycket, han är sig själv och allt han vill är få leva sitt liv i lugn och ro.

"Och såvitt jag vet, sitter han fortfarande under sin korkek och luktar på sina blommor..."

Det andra landet av Staffan Götestam

Originaltitel: Det andra landet

Sidor: 103 (Inbunden)

Serie: Funnys äventyr (del 2)

Ålder: 6-9

Recensionsexemplar: Från Lava, tack!

"Det andra landet är bok nummer två i serien om Funnys äventyr. I den första berättelsen, Det andra landet, hamnar Funny i Limitanien, befolkat av annorlunda människor, där hon förlorar sin magiska förmåga och blir förväxlad med ett odjur som kallas trolliin. För att få koma hem igen försöker limiterna tvinga Funny till ett hemskt beslut.

 I den andra berättelsen, Spåren i snön, träffar Funny pojken Chin-Wha som ursprungligen kommer från Norra Karinien. Nu har han rymt från sin styvpappa. Med hjälp av Funnys magiska fingrar tar sig barnen över havet för att leta efter Chin-Whas riktiga pappa. Där möter de både godhet och ondska, en människoslukande orm och en hänsynslös härskare."

Jag har faktiskt läst första boken om Funny på jobbet, men jag har nog inte skrivit om den. Nu kommer jag inte ihåg alla detaljer men jag uppfattar den som en aning mildare i sin spänning än del två. Båda är hur som helst böcker som passar för högläsning. Jag tror speciellt den här kan leda fram till lite samtal om varför en del blir dömda bara för att de är annorlunda eller varför det finns platser i den här världen där det faktiskt finns riktigt hänsynslösa härskare och där folk har det mycket svårare än vad vi har det.

Den lindar in de ämnena i två fartfyllda berättelser där Funny visar otroligt mycket mod och medmänsklighet. Det kanske inte är en bok för den som letar lättsam eller rolig läsning; här hotas det med att bränna upp folk, en fladdermus krockar med ett fönster och blir en blodig hög och vi har en människoätande orm. Men gillar man spänning och lite mörkare historier (anpassat för åldersgruppen så klart) kan det verkligen passa!

Läsplaner för november

Nämen, två videos på en vecka! Det ni! Men här har ni i alla fall vilka böcker jag tänker ägna mig åt i november. Den här månaden blir det recensionsexemplar för hela slanten. Jag har faktiskt hunnit läsa några av ungdomsböckerna redan så det kommer en del inlägg för dem efter idag.

Vad läser ni i november?

We Have Always Lived in the Castle av Shirley Jackson

Originaltitel: We Have Always Lived in the Castle

Sidor: 146 (Häftad)

"My name is Mary Katherine Blackwood. I am eighteen years old, and I live with my sister Constance. I have thought that with any luck at all I could have been born a werewolf, because the two middle fingers on my hands are the same lenght, but I have had to be content with what I had.

I dislike washing myself, and dogs, and noise. I like my sister Constance, and Richard Plantagenet, and Amanita phalloides, the death-cup mushroom. Everyone else in my family is dead."

Det här är en mycket underlig liten bok. Den har en kuslig stämning i sig, i det att man som läsare verkligen inte får veta vad sjutton det är som egentligen hänt familjen Blackwood. Eller jo, man får veta vad efter ett tag, men inte varför eller på grund av vem. Och karaktärerna, så mystiska figurer! De lever väldigt isolerade efter att resten av familj dött och har väl invanda ritualer för att känna sig trygga från resten av världen.

Mary Kathereine har begravt saker på gården, spikat upp en bok på ett träd och lite annat för att se till att deras hus är säkert, att ingen oanmäld gäst gör intrång. Men en dag faller hennes bok ner och hon byter inte ut den på en gång, och en ovälkommen person dyker upp och hela deras tillvaro ändras.

Den är kuslig men kanske inte så läskig som jag hade väntat mig. Det gör däremot inget för den är riktigt bra ändå. Shirley Jackson har ett väldigt passande språk för den här typen av berättelser. Tidigare har jag läst The Haunting of Hill House, men då den svenska översättningen. Nu är jag glad att den här blev på originalspråket, det gjorde faktiskt läsningen ännu bättre.