Fotolördag

En dag sken solen och då var jag ute med kameran igen, så idag kör vi ett fotoinlägg! Vet ni vad jag tycker om att fota? Frost. Det är så vackert. Nu blev det inte så många foton på det den här gången, men jag blev påmind om det under promenaden. 

Frost som sagt, visst är det en vacker sak? Speciellt när solen lyser på och får allt att glittra.

Jag har också en svaghet för motljus. Jag vet inte varför, men det är något jag alltid tyckt om. Speciellt när jag fotat hundarna, jag älskar deras siluetter som blir. 

Mitt lilla monster i full fart för att få en godisbit. Han ser så rolig ut när han springer!

Vad har ni gjort som fått er att må bra under veckan? 

Lite citat denna lördag

Ibland sitter jag väldigt länge, alldeles för länge och rotar runt på Pinterest efter bilder. Det kan vara på inredning, vackra platser jag vill se eller söta djur. Men väldigt ofta hamnar jag på citat, eller citat är nog inte ens rätt sak att säga för alla, men ni vet, ord som träffar rätt. Så idag får ni lite såna som jag hittat och tyckt om, vissa har med böcker att göra, andra inte. Har ni någon egen favorit?

Också avslutar jag med ett favoritord. Jag tycker både ordet i sig och dess betydelse är så vackert:

Ett brev

Kära Ångest,

du har verkligen varit närvarande den här veckan. Det känns som ett mirakel att jag fortfarande står på benen efter din framfart. Det blev mycket ett tag och du såg din chans.
Jag brukar beskriva dig på lite olika sätt. Ibland är du en järnnäve som tar tag om allt som ryms i min bröstkorg och klämmer till, håller fast. Och hjärtat slår i förtvivlad panik för att överleva tills du släpper taget. Ibland tänker jag mig dig istället som giftet från en spindel som bor innanför mina revben. Då och då, kanske när hon känner sig hotad, får hon för sig att sticka mig och när giftet far runt i mitt blod, då tar du över och gör det svårt att andas.

Den här gången har du varit båda. Det är länge sedan jag har fått ta dagarna ett andetag åt gången så här. Du har haft mig i ditt grepp och när du väl fått tag är det så lätt för dig att börja påverka annat också. Du börjar viska om hur värdelös jag är, hur förbannat dum i huvudet jag är som tror att jag kommer få behålla glädjen jag har hittat hos en annan människa, jag är inte värd att få vara glad, att ingenting jag gör i mitt liv är bra. Du kanske bara viskar men när du väl bestämt dig räcker det för att överrösta logiken och lugnet.

Nu börjar dagarna på den här veckan äntligen ta slut och jag hoppas att du försvinner med de sista timmarna. Jag är trött på att dela kropp med dig. Jag behöver få andas igen, hjärtat behöver få slå lugnt och det går inte när du är här. Jag vet att du har lärt mig mycket under åren, jag är antagligen starkare nu än jag hade varit utan dig och jag förbannar dig inte längre för att du kom in i mitt liv.

Men jag är trött, så nu får du gärna dra åt helvete ett tag, vi vet ju båda två att vi ses igen någon annan gång.



-------------------------------------------------------------------
Ni får ursäkta det mindre positiva temat den här lördagen, men veckan har som sagt varit jobbig och jag behövde få lätta på trycket i bröstet på något vis. Det här hjälpte för stunden i alla fall och jag hoppas det släpper helt snart.

Musik!

För några kvällar sedan låg jag i sängen och kikade runt på Youtube och upptäckte något som gjorde mitt hjärta lite lyckligt. Det fanns nya videos på Backstreet Boys sida. WOHO! Det var från ett uppträdande det här året, tror inte det var så länge sedan, och jag blev så glad. BSB var mina stora idoler när jag var yngre. Mitt rum var tapetserat med affischer på dem och deras cd-skivor gick nästan hela tiden. Det spelar ingen roll hur många år som går, att höra dem kommer alltid göra mig alldeles varm. Nick var min stora crush!

Så jag tänkte, varför inte dela med mig av lite musik som betyder mycket för mig? Dels har vi då BSB här uppe. Sedan har jag två till, jag skulle kunna göra hur många som helst, men det kanske får bli fler inlägg! Nästa är Itchy Daze med låten Monster. Det är lite av min ångestlåt. När jag mår dåligt och behöver få lyssna på något som passar med hur jag mår, då lyssnar jag på den här.

För att avsluta på ett lite gladare sätt blir sista låten Halestorm med Here's to us som jag blir glad av, den får mig att tänka på mina fina vänner som stått vid min sida under alla jobbiga stunder. 

Vad har ni för låtar som betyder mycket för er? 

Spöken

Nä men Victoria, tänker ni kanske nu, du skulle ju skriva om icke-bokrelaterade saker på lördagar! Varför tänker du börja snacka skräck då, va va va??

Ni har rätt! Det är lördag och det har inget med böcker att göra, jag lovar! Men, som några av er kanske märkt tycker jag det övernaturliga är fascinerande, även utanför böckernas värld. Jag tror på spöken/andar, vad man nu föredrar att kalla dem.

Jag själv har inte supermånga upplevelser att berätta om. När jag var yngre hade jag en cd-spelare som i två olika hus/lägenheter brukade höja och sänka volymen av sig själv. Men när jag tog med den och flyttade till en helt ny stad gjorde den det aldrig igen trots att den höll i många, långa år efteråt. Någon som inte orkade flytta med mig?

På en spökvandring i Edinburgh hade jag någon som la handen på min axel och tryckte till, ni vet, lite lugnande. Det var vid ett tillfälle då jag inte kunde vara tillsammans med min dåvarande sambo och min ångest tyckte inte om det. Men då fick jag en liten tröst från någon. Självklart var min första reaktion att kolla om någon av de andra i rummet hade gjort det, men ingen var nära mig.

Den första delen med cd-spelaren, kan man nog övertyga mig om var något annat, även om jag tycker att det "problemet" borde fortsatt även i en annan stad om det var något med spelaren själv.
Det andra däremot är jag mer säker på var någon som jag inte kunde se, som ville att jag skulle lugna ner mig lite.

Åh just ja, kom på en till från i somras. Det här vet jag knappt själv vad är så, men creepy var det i alla fall. Jag har aldrig varit bekväm med att vara ensam i min mormor och morfars lägenhet, det känns som man aldrig är helt ensam. Men i somras sov jag där själv, ni kanske minns att jag nämnt det. Längst in i lägenheten är ett rum som används minst, lite av ett finrum, vi var där på jul osv. Där finns det en öppen spis, ovanför den sticker det ut en liten hylla. På den står det små foton i små ramar, det är av alla syskonen, mamma och möjligtvis även av mormor och morfar. Alla står så klart ut mot rummet så de syns. Efter första natten där, när jag väntade på att brorsan i lägenheten under skulle vakna så gick jag runt där uppe och gick in i det rummet och blev lite rädd när jag såg att fotot av mig, var vänt och tittade in i väggen. Alla andra stod upprätt, inget hade ramlat omkull eller något som att någon hade råkat putta till dem. Bara mitt var vänt åt fel håll. Vad det var, ingen aning, kanske någon i min familj skojade med mig för de vet hur nervös jag var för att sova där själv, men ingen av dem har sagt något om det efteråt. Läskigt var det i alla fall!

Det och lite annat har jag själv varit med om. Andra i min familj och min närhet har varit med om mer.

Självklart förstår jag att inte alla tror på sånt här! Men det jag vill höra med er nu, när oktober kommit och folk pratar om spöken och övernaturligheter lite extra mycket, tror ni på spöken? Har ni några egna upplevelser att berätta om?