Delirium av Lauren Oliver

                                       Originaltitel: Delirium  Sidor: 465

"Kärleken är en sjukdom.

I hela mitt liv har jag längtat efter att genomgå behandlingen. Om exakt nittiofem dagar är det min tur. Då kommer de att bota sjukdomen jag bär inom mig. Snart kommer jag att vara trygg för alltid. Snart kommer jag att bli lycklig. Det är vad de alltid har sagt. 

Kärleken är ett brott.

Jag har alltid trott dem. Tills nu. Nu har allting förändrats. 

Regeringen kontrollerar allt.

Vem kan man lita på i ett samhälle byggt på rädsla? Hur lär man sig att älska när kärlek bestraffas med döden?

Skulle du ge upp eller kämpa emot?"

Jag har läst mycket bra om den här boken på olika bokbloggar, men av någon anledning hade min förväntningar ändå inte byggts upp så mycket. I och för sig kanske det är för att jag inte hade några stora planer på att läsa den. Jag såg den på biblioteket och det blev ett impulslån.

Nu är jag otroligt glad att mina ögon fastnade på just den i hyllan. Jag blev fast direkt. Otroligt många känslor rördes upp under tiden jag läste. Frustration mest av allt, över att folket i samhället är så blinda, så rädda, så fogade.
Som jag skrev i veckans bokbloggsjerka när jag skrev om den här boken, så är det här en hemsk tanke för mig. Att förbjuda kärlek. För visst kan det göra ont att älska någon, man kan bli sårad och man kan förlora den. Men för mig kommer det alltid vara värt det, att vara utan alla de känslorna som hänger ihop med kärleken, det skulle jag aldrig vilja.

Hela läsupplevelsen blev mycket bättre än jag hade förväntat mig. Den tog verkligen tag i mig, kröp in under skinnet och berörde.
Och jag tycker att andra boken i serien kan komma, nu på en gång! Jag vill inte behöva vänta på en fortsättning!