Kvinnornas jul: 24 berättelser i advent

 

Originaltitel: Kvinnornas jul: 24 berättelser i advent

Sidor: 188 (Inbunden)

"En farmor på skoter i skogen, en hemlighetsfull prost och en höggravid mamma. Hästen i stallet och tomten på gården. Alla väntar de på julen.

Tjugofyra berättelser om kärlek, julstök, magi och gemenskap. Om maten och människorna som betyder något. Och om att våga smaka på sillen. En berättelse för varje dag i advent.

Kvinnornas jul är en unik julantologi där alla berättelser är skrivna av kvinnor. Från svenska litteraturens giganter, som Fredrika Bremer, Karin Boye och Astrid Lindgren, till modernare storheter som Kerstin Ekman, Bodil Malmsten och Karolina Ramqvist. Det blir såväl stämningsfullt och hjärtknipande som fantastiskt roligt."

Julen 2022 hade jag en bok med 24 berättelser av Selma Lagerlöf och det var riktigt mysigt att läsa ett kapitel om dagen fram till julafton. Så när jag såg den här boken med samma idé för i år visste jag att jag ville göra om det!

Det är en stor blandning på berättelserna, vissa är sorgliga, andra lite mer åt spökhållet, ibland är det bara små dikter. Det var riktigt mysigt att ha det som en bokjulkalender även i år. Vissa gillar jag så klart mer än andra, den jag minns bäst handlar om ett gift par som får besök under en snöstorm och det drar upp hemligheter från makens förflutna. 

Det har varit roligt att läsa något från en del författare som jag inte läst av innan. Den jag nämnde här ovan till exempel är skriven av Elisabet Björklund och det var en ny bekantskap för mig.

Jag hoppas det kommer något liknande för julen 2024!

Straff av Ann-Helén Laestadius

 

Originaltitel: Straff

Sidor: 428 (Inbunden)

Serie: Sápmitrilogin (del 2)

"Det är 1950-tal och renskötarbarnen Jon-Ante, Else-Maj, Nilsa, Marge och Anne-Risten är sju år när de tas från sina familjer och tvingas gå i nomadskola. Tryggheten byts ut mot en skrämmande tillvaro där samiskan är förbjuden, jojken syndig och husmor straffar dem med riset. Föräldrarna vågar inte protestera och de fina herrarna lyssnar ändå inte.

Trettio år senare har de fem valt olika vägar för att överleva, eller åtminstone försöka förtränga. Men så en dag är husmor tillbaka. Går där på gatan som om ingenting hänt. Och det blir uppenbart att ingen har glömt."

Straff är en otroligt stark och berörande roman om hur trauman i barndomen håller kvar sitt grepp långt upp i vuxen ålder. Hur svårt det kan vara att prata om och hur tystnaden gör det svårare att läka från det som hänt. 

Vi får följa med några olika karaktärer både under barndomen och senare i livet när de växt upp och försöker komma bort från ärren de fortfarande bär, både fysiskt och psykiskt. 

Jag säger det igen, jag förstår inte hur jag inte kan ha lärt mig något om samernas historia i skolan. Jag hade ingen koll på nomadskolor och hur illa barnen kunde bli behandlade innan jag läste den här boken. Även om Straff är en skönlitterär bok är den baserad på verkliga händelser och det gör ont i mitt hjärta att tänka på vad de blev utsatta för. 

Jag vet att Straff kommer vara en av 2023:s bästa böcker för mig. Har du inte läst den än, gör det!

Livet innan du dör av Lina Nordquist

 

Originaltitel: Livet innan du dör

Sidor: 380 (Inbunden)

"I ett vanligt villaområde i Uppsala bor fyra grannar, var och en med sitt eget bagage. En korsade fyra hav för kärlekens skull, en är yrkeskriminell, en är företagare och den fjärde var polis tills han tvingades sluta. Grannarna möts av en slump en julikväll. Deras berättelser väver en skröna om värme och längtan efter försoning, men också om skam och sönderfall. I villaidyllen står väldigt lite rätt till. Några timmar förflyter och det skaver alltmer. När grannarna skiljs åt är en av dem död."

Tidigare i år läste jag Nordquists debut, Dit du går, följer jag, en bok jag fortfarande tänker på. Karaktärerna lever kvar i mitt huvud trots att det gått flera månader. Vi kan ju säga att det var lite nervöst att plocka upp Livet innan du dör efter en sådan läsupplevelse.

Till en början är det lite segt. Jag blir förvirrad av karaktärerna och deras historier, det tar ett tag innan jag landar i vem som är vem och vad som hänt. Det ska påpekas att jag läste den här samtidigt som jag jobbade under julhandeln så det var troligtvis mer på grund av min trötthet än på grund av boken. Sedan trodde jag att grannarna skulle träffas tidigare i boken, men det dröjde ganska länge.

Men när jag känner mig bekant med människorna i det här villaområdet, då börjar Nordquist krossa mitt hjärta igen. Speciellt med Mais berättelse. Jag blir arg, får smått panik, måste skumläsa en del för att jag blir illamående. Och när grannarna väl träffas, då kan jag inte sluta läsa. Trots att hjärtat slår olidligt hårt ibland och nerverna sitter utanpå huden.

Lina Nordquist vet verkligen hur hon ska få läsningen att kännas och hon är inte rädd för jobbiga ämnen.

Selma Lagerlöfs jul

 

Originaltitel: Selma Lagerlöfs jul

Sidor: 288 (Kartonnage)

"Följ med till en värld av julkalas, tomtegubbar, snötyngda granar och mirakler i oförglömliga romanscener och stämningsfulla julnoveller. Selma Lagerlöf hämtar inspiration från sin egen barndoms jular på Mårbacka, folklorens sägner och bibliska berättelser. Med berättarglädje, oväntade infall och ett skimrande klart språk skapar hon stor litteratur. Bokens förord är skrivet av Anna-Karin Palm, vars rosade Selma Lagerlöf-biografi "Jag vill sätta världen i rörelse" en gång för alla punkterade myten om den omedvetna sagotanten Selma och etablerade henne som det hon är: en av Sveriges största och skickligaste författare."

Selma Lagerlöfs jul innehåller 24 olika berättelser, alltså perfekt att läsa en om dagen fram till julafton. Det är vad jag har gjort, eller försökt göra. Ibland har jag missat och fått läsa två någon dag istället. 

Det har hur som helst varit väldigt mysigt. Jag gillar hennes berättelser som utspelar sig på gårdar eller i skogen. Lagerlöf låter skogen vara väldigt levande, här finns troll och andra väsen som närmar sig människornas värld i juletider.  

Jag gillar verkligen hennes skrivsätt, jag kan så tydligt se allt framför mig. Det kanske hjälper att jag varit på Mårbacka några gånger. Får ni chansen att åka på julmarknaden där, gör det!

Och behöver ni en kalenderbok för nästa år, kom ihåg den här.

Dit du går, följer jag av Lina Nordquist

 

Originaltitel: Dit du går, följer jag

Sidor: 368 (Inbunden)

"Vid sekelskiftet 1900 flyr Unni, Armod och lille Roar från Norge för att finna ett nytt hem. I Hälsingland slår de sig ner i ett ödetorp i skogen mellan människoland och vildmark. Den lilla flocken tvingas huka under naturens och skogsbondens brutala nycker i det nya landet med blå berg och svartmörka skogar.

Mer än sjuttio år senare sitter Kåra vid köksbordet som Armod byggde. Hon planerar begravningen för sin svärfar Roar. Det gror mörkt i hörnen. Vad var det egentligen som hände för länge sedan, när Roars föräldrar kom till huset? Unnis och Armods kärlek var större än allt. Kåras oro är lika stor. Nu vill hon bryta tystnaden och avslöja hemligheterna."

Den här boken har krossat mitt hjärta gång på gång. Den är hjärtskärande sorglig och tung, samtidigt otroligt vacker och berörande. 

Jag läste den till viss del som fysisk bok men för det mesta lyssnade jag på ljudboken. Det är en berättelse som passar utmärkt att lyssna på. Den läses upp av Ellen Jelinek och Ella Schartner och båda gör ett fantastiskt jobb. Jag fastnar lite extra mycket för Ellas uppläsning av Unnis del. Hennes röst gör Unni levande för mig och jag kan bara tänka mig att karaktären faktiskt har Ellas röst, något annan möjlighet finns inte.

Dit du går, följer jag är som sagt ingen feelgood. Det är tungt, hemskt och utsatt. Den väjer inte för våld och övergrepp. Jag mår illa ibland av allt karaktärerna går igenom. Speciellt Unni. Hon är min favorit och jag krymper och växer i takt med henne. Kåra är en svårare karaktär att komma nära inpå, hon är svårare att tolka men jag känner att mycket i hennes del förklaras längre in i berättelsen. 

Mitt i allt mörker finns det också kärlek som håller allting samman. Relationen mellan Unni och Armod beskrivs så fint och Unnis kärlek till sina barn gör henne stark.

För mig är det en ny favorit. När jag skriver det här har det gått några dagar sedan den tog slut och jag tänker fortfarande mycket på den. Någon gång vill jag gå tillbaka och läsa om den helt i fysiskt format för att kunna märka ut speciella stycken. Det finns så många vackra meningar som jag vill spara.

Släcka liv av Pernilla Ericson

 

Originaltitel: Släcka liv

Sidor: 375 (Inbunden)

Serie: Lilly Hed (del 2)

"Det går inte att slå larm, inte att ringa på hjälp, det går inte ens att tända en lampa ...

Ett olöst mord skakar den norrländska byn Skageby och polisutredare Lilly Hed och kriminalinspektör Liv Kaspi kallas in. En extrem höststorm drar in över Sverige med utslagen el, översvämningar efter skyfall, nedfallna träd och lilla Skageby drabbas hårt. All kontakt med omvärlden bryts och dolt i mörkret sker ytterligare ett mord. Skräcken sprider sig i det lilla samhället."

Pernilla Ericson har blivit en av mina favoriter inom deckargenren. Hennes böcker är alltid otroligt spännande samtidigt som de tar upp viktiga ämnen. I Släcka liv, andra boken om Lilly Hed, skriver hon om mäns våld mot kvinnor, klimatförändringar och det extrema väder som kommer pga av det och hur beroende vi är av el, hur snabbt vi blir sårbara när allt vi tar förgivet slutar att fungera.

Jag tycker verkligen om de två huvudkaraktärerna, Lilly och Liv. Liv känns igen från Ericsons tidigare serie om Erlagruppen. De är starka och tuffa kvinnor som jag gärna skulle vara vän med på riktigt. Jag känner speciellt med Lilly som på det personliga planet har gått igenom en del jag kan känna igen mig i.

Ett extra intressant element i berättelsen är att poliserna får bli kreativa med sin utredning när de inte kan kontakta omvärlden för att få hjälp och inte kan använda sig av alla sina vanliga hjälpmedel eftersom vädret har orsakat ett strömavbrott. 

Jag avslutar läsningen med en tudelad känsla. Inte alls för att jag är osäker på vad jag tycker om själva boken, den är riktigt bra. Men slutet fick mig verkligen att fundera, och så här i bokform vet jag inte riktigt vilken sida jag står på.

Lesbiska ligan av Mian Lodalen

 

Originaltitel: Lesbiska ligan

Sidor: 364 (Inbunden)

Serie: Lodalens historiska svit (del 2)

"Ett oväntat telefonsamtal. Genom en gemensam bekant har Margit fått telefonnumret och Eva går med på att träffas. Det blir startskottet på en passionshistoria som slutar i rättegång. Inte mindre än fem kvinnor kommer att anklagas för "otukt som mot naturen är" och får schavottera i pressen med sitt kärleksliv.

Tiden är 1943, mitt under brinnande krig, med allt vad det innebar av ransonering, motbok, bomblarm och gengasaggregat. I Per Anders Fogelströms anda skildrar Mian Lodalen ett Stockholm som sjuder av liv. Efter succén med "Lisa och Lilly" återkommer hon med "Lesbiska ligan - en sann kriminalhistoria". En minst lika fängslande och gripande roman kring ett fall som chockerade sin samtid och snabbt blev en riksnyhet."

Jag har tidigare läst författarens bok Lisa och Lilly, första delen i hennes serie om samkönad kärlek i Sverige under 1900-talet. Den utspelade sig 1910. I Lesbiska ligan har vi flyttat oss till 1943, andra världskriget är i full gång och vi får följa några kvinnor i Stockholm.

Det är en levande berättelse som jag snabbt fastnade för. Lodalen målar upp kvinnorna och deras liv på ett väldigt trovärdigt sätt och jag kan nästan känna omgivningarna runt mig när jag läser. Det är en turbulent tid i världen och i Sverige pågår ransonering. Kvinnorna som vi lär känna får smyga med sina känslor och när allt kommer ut är det frustrerande att som läsare se hur de blir behandlade. 

Det är inte alltid så lätt att tycka om flera av karaktärerna, deras sätt att bete sig mot varandra är verkligen inte okej alla gånger, men det påverkar inte berättelsen negativt. Jag är fast från första till sista sidan och dras med i dramatiken som utspelar sig både i omvärlden och i den lilla krets av människor som står i centrum för berättelsen.

Jag kan varmt rekommendera båda böckerna och hoppas att Lodalen snart kommer ut med en ny del i serien.

Stöld av Ann-Helén Laestadius

 

Originaltitel: Stöld

Sidor: 440 (Inbunden)

"Som nioåring blir renskötardottern Elsa vittne till hur en man dödar en av hennes renar. Hon hotas till tystnad och blir smärtsamt medveten om att hennes ursprung väcker ett glödande hat.

"Stöld" är en vild och vacker jojk till renskötarlivet, men också en spännande roman om en sällan skildrad verklighet i norr. Där renar tjuvjagas och dödas brutalt och polisen inte utreder brotten. Där spänningarna mellan samer och andra bybor förgiftar generationer.

Hotet mot Elsa förändrar henne för alltid och genom åren bär hon med sig ett lent renöra som en ständig påminnelse. Familjen och släkten kämpar för rättvisa men i det tysta växer en desperation."

Stöld är en bok som känns. När den är utläst sitter jag med en frustration i kroppen. Jag känner mig less på oss människor och hur svårt vi har att acceptera varandra och leva sida vid sida. Det är en bok som gör ont att läsa. 

Det är inte bara hat mot samer som Elsa och hennes familj får kämpa mot; det är polisens ointresse att utreda när folk plågar och dödar deras renar, det är oron för klimatförändringarna som påverkar hur deras renar kan hitta mat och det är slitningar inom den egna kulturen där det ses som självklart att det är männen som ska vara huvudansvariga för renarna och föra det vidare i familjerna. Men tänk om inte alla vill? Vad gör den pressen med ens psykiska hälsa? Och mitt i allt finns Elsa som verkligen vill leva renskötarlivet fullt ut.

Jag älskar den här boken. För alla tunga ämnen den tar upp. För hur mycket den lär mig. För att den öppnar mina ögon för hur mycket hat det tyvärr finns. Den gör mig upprörd men det är nödvändigt. 

Blandat med allt det svåra finns beskrivningar av naturen som får mig att känna skogen runtomkring mig, att se norrskenet, att höra knastret av snö under skorna och känna kylan bita i kinderna. Det är en levande bok som jag verkligen rekommenderar att ni plockar upp.

Lisa och Lilly: en sann kärlekshistoria av Mian Lodalen

 

Originaltitel: Lisa och Lilly: en sann kärlekshistoria

Sidor: 351 (Inbunden)

"Lisa och Lilly smiter hemifrån och möts första gången en varm sommarkväll på en hemlig dans vid Årstaviken. Drygt ett år senare, i september 1911, hittas deras sammanbundna kroppar i Hammarby sjö. Mot en fond av den dynamiska tiden kring förra sekelskiftet, i ett Stockholm som då mer än något annat var kvinnornas, ungdomarnas och arbetarnas stad, följer vi Lisa och Lilly under deras omtumlande sista år i livet."

Lisa och Lilly är en otroligt berörande berättelse om två unga kvinnors kärlek till varandra och hur omöjlig den var. Den är baserad på verkliga personer och händelser och det gör läsningen ännu mer hjärtskärande. 

Mitt hjärta värker för Lisa och Lilly medan jag läser. Båda var hårt hållna av sina föräldrar och dessutom var deras kärlek något som på den tiden sågs som olagligt. Ändå kunde de inte hålla sig borta från varandra. 

Jag tycker att författaren har gjort ett väldigt bra jobb med att göra dem båda levande i romanformatet. Som läsare känner jag med dem och önskar hela tiden att det oundvikliga slutet ska bli ett annat än det jag vet är på väg. 

Boken lämnar ett starkt avtryck i mig och jag kommer att komma ihåg Lisas och Lillys historia länge.

300 grader av Pernilla Ericson

 

Originaltitel: 300 grader

Sidor: 332 (Inbunden)

"Året är 2023 och en ny brutal värmebölja plågar världen med torka och bränder. I Australien har Sydneys förorter utplånats och det brinner på över femtio platser bara i Sverige.

Utredare Lilly Hed vid Nynäshamspolisen har nyligen lämnat en spikrak chefskarriär i Stockholm för att söka lugnet vid kusten. Idylliska Nynäshamn ska bli hennes räddning från en destruktiv och mörk livssituation. Men även här börjar det brinna och brandkårens resurser är svårt ansträngda. Vad som först framstår som olycksbränder visar sig dölja något betydligt värre, och Lilly får anta större utmaningar än hon väntat sig."

Pernilla Ericson har skrivit en riktigt spännande thriller om en skrämmande framtid som inte är långt borta. Här är det inte bara en mördare som sätter skräck i människorna, även klimatet orsakar stora katastrofer. Världen brinner och regnet kommer inte. Eld förstör, även bevis som skulle kunna koppla ihop en mördare med sina offer. 

300 grader är en riktig sträckläsningsbok. Den griper tag, spelar med ens nerver och känns verkligen trovärdig. Karaktärerna, speciellt Lilly Hed, är levande och äkta. Det märks att Ericson kan sina saker när hon skriver om Lillys bakgrund och vad hon gått igenom. Känslor, reaktioner, allt går att känna igen sig i. 

Jag kan även känna skräcken som människorna i Nynäshamnsområdet upplever när det börjar brinna och det inte går att få kontroll på. Det går att ta på paniken som offren känner när de inser vad som är på väg att hända dem. Det är skrivet på ett sätt som tar sig in under huden och att det faktiskt inte är orealistiskt i den värld vi lever i nu med klimatet som bara blir varmare gör det ännu svårare att värja sig emot. 

Det är en bok jag kommer rekommendera till så många jag kan och jag hoppas på att få lära känna Lilly Hed ännu mer i framtiden!