"Det är 1950-tal och renskötarbarnen Jon-Ante, Else-Maj, Nilsa, Marge och Anne-Risten är sju år när de tas från sina familjer och tvingas gå i nomadskola. Tryggheten byts ut mot en skrämmande tillvaro där samiskan är förbjuden, jojken syndig och husmor straffar dem med riset. Föräldrarna vågar inte protestera och de fina herrarna lyssnar ändå inte.
Trettio år senare har de fem valt olika vägar för att överleva, eller åtminstone försöka förtränga. Men så en dag är husmor tillbaka. Går där på gatan som om ingenting hänt. Och det blir uppenbart att ingen har glömt."
Straff är en otroligt stark och berörande roman om hur trauman i barndomen håller kvar sitt grepp långt upp i vuxen ålder. Hur svårt det kan vara att prata om och hur tystnaden gör det svårare att läka från det som hänt.
Vi får följa med några olika karaktärer både under barndomen och senare i livet när de växt upp och försöker komma bort från ärren de fortfarande bär, både fysiskt och psykiskt.
Jag säger det igen, jag förstår inte hur jag inte kan ha lärt mig något om samernas historia i skolan. Jag hade ingen koll på nomadskolor och hur illa barnen kunde bli behandlade innan jag läste den här boken. Även om Straff är en skönlitterär bok är den baserad på verkliga händelser och det gör ont i mitt hjärta att tänka på vad de blev utsatta för.
Jag vet att Straff kommer vara en av 2023:s bästa böcker för mig. Har du inte läst den än, gör det!
Visst är det konstigt att man inte vet mer om det här!
SvaraRaderaVerkligen! Förstår inte hur det inte kan läras ut i skolan.
RaderaDet här låter som en tung men intressant läsning. Och håller med dig, varför vi inte fått lära oss mer om samerna i skolan är en gåta för mig.
SvaraRaderaEller hur! Så stor del av vår historia men inget som pratas om.
Radera