"Det började med egendomliga knackande ljud från flickan Regans rum. Vad som hände sedan i familken MacNeil var så ohyggligt, så mardrömslikt att ingen kunde föreställa sig det ens i sin vildaste fantasi. När det visade sig vilken fasansfull motståndare man hade att göra med fanns det bara en enda utväg - att tillkalla Damien Karras, jesuitprästen och exorcisten, djävulsutdrivaren."
Det är ganska länge sedan jag såg filmen Exorcisten så jag mindes inte alls mycket av berättelsen när jag nu plockade upp den för att ta till mig historien i bokform för första gången. Jag har inte ens tänkt på att filmen var baserad på en bok.
Jag är ganska splittrad till vad jag tycker. Vissa delar är riktigt creepy och de lässtunderna uppskattar jag verkligen. Det är också intressant att läsa om hur människorna runtomkring Regan påverkas och hur de försöker hjälpa henne.
Men det finns mycket som inte går hem. En manlig karaktär som är riktigt svinig och ändå verkar ursäktas för sitt beteende och sedan känns det inte okej att läsa om en tolvåring som när hon blir besatt av en demon använder ett kors på sexuella sätt. Det känns som att det borde gå att skriva en besatthetsberättelse på andra läskiga sätt istället för att dra in en sådan chockfaktor.
Så ja, det är delat. Jag tänker nog i alla fall försöka se om filmen och friska upp minnet med hur den versionen är.
Synd att den inte blev en klockren läsning. Men jag förstår verkligen din reaktion på just den händelsen med korset. Jag har inte läst den än men jag kommer nog känna precis likadant. Ibland känns sådana händelser mer onödiga istället för att bidra med något till berättelsen.
SvaraRaderaJa verkligen! Känns som det är mer för att chocka än att skrämma.
Radera