"Två tvillingbröder kommer till sin mormor långt ute på landet där de ska inackorderas eftersom deras mamma inte längre kan skaffa mat till dem i staden. Det är krig. Pojkarnas pappa är vid fronten. Ingen vet om han fortfarande lever. Ett icke namngivet krig, ett icke namngivet land, en mormor som kallas för Häxan av byns invånare, och som är alkoholiserad och elak. För att överleva i den absurda och inhumana vuxenvärlden för Lucas och Claus krigsdagbok över allt de upplever."
Nu har jag läst andra och tredje delen i Agota Kristof trilogi om tvillingarna som blir lämnade hos sin mormor under kriget. Och jag kommer ha jättesvårt att skriva något alls om handlingen för minsta lilla grej kan spoila otroligt mycket.
Det jag kan säga är att jag är helt fascinerad av de här berättelserna. De är genialiska. Otroligt mörka och obehagliga men samtidigt fantastiskt bra. Jag utropar "Uuuh!" flera gånger på grund av vissa scener, ändå går det inte att sluta läsa.
I Beviset börjar författaren verkligen att spela spratt med min hjärna. Hon håller mig på halster och vrider ut och in på allt. Först i Den tredje lögnen klarnar saker sakta men säkert och jag sitter med hakan i golvet över hur smart allt är.
Det här har varit en fantastisk läsupplevelse och jag är så glad att jag har fått vara med om den!
Jag har den där i hyllan och har varit på väg länge, men jag blir lite orolig när du säger att den är rätt läbbig.
SvaraRaderaDen är inte läskig på ett skräcksätt! Den är mer mörk och obehaglig på ett psykologiskt sätt.
RaderaDe här vill jag läsa! Låter som böcker helt i min smak.
SvaraRaderaDe är riktigt bra!
Radera