Bakvatten av Maria Broberg

 

Originaltitel: Bakvatten

Sidor: 270 (Pocket)

"Där ligger Nilas, gömd under mossan med isblommor på kinderna. Han ligger bredvid sugande dymarker och ilande små skogsbäckar, på platsen där Hebbe dog. Alla tror att Nilas har drunknat, att han försvunnit i Vindelälvens vatten. Det ska dröja många decennier innan vårfloden avslöjar sanningen.

Bakvatten är berättelsen om de människoöden som knyts ihop av Nilas försvinnande i Västerbottens inland i mitten av sextiotalet, om före och efter" 

Bakvatten har lockat mig med sin baksidestext ända sedan den kom ut i inbundet format. Ändå har läsningen av den fått vänta. Kanske var jag lite orolig att mina egna förväntningar inte skulle infrias? Jag hade hunnit hypat upp den ganska mycket i tankarna.

Jag kan säga att inte behövde vara orolig. Allting var precis så bra som jag trodde att det skulle vara. Det ligger en bekant känsla över boken, jag tror det kommer sig av att jag också bodde flera år i en by omgiven av skog när jag var yngre. 

I berättelsen får vi följa Assar, Håkan och lite senare även Petra, alla deras öden ligger i den lilla byn i Västerbottens inland där Bakvatten utspelar sig. Boken sträcker sig från 1948 till 2008 och allt handlar egentligen om Nilas. Håkans lillebror som försvann en dag på sextiotalet och inte hittas igen förrän långt senare. 

Broberg låter oss sakta men säkert få reda på vad som ledde fram till försvinnandet. Hur det påverkade livet för alla och till sist får vi veta vad som faktiskt hände. Det är en fantastisk resa hon tar med sin läsare på. Jag är där med karaktärerna, omgiven av skogen, jag hör myggorna surra och vinden brusa i träden. Jag går med dem, ett steg i taget fram tills allt avslöjas och då först kan jag andas ut. 

Jag tyckte verkligen om den och kommer definitivt hålla utkik efter fler böcker från författaren!