Strandläsning av Emily Henry

Originaltitel: Beach Read

Sidor: 396 (Inbunden)

"Augustus Everett är en hyllad romanförfattare. January Andrews skriver bästsäljande romanceböcker. De är varandras raka motsatser.

Faktum är att det enda de har gemensamt är att de bor grannar, i varsitt strandhus, och har drabbats av skrivkramp. Det vill säga tills de en kväll antar en utmaning: Augustus ska tillbringa sommaren med att skriva något romantiskt och January ska skriva nästa stora amerikanska roman. Hon ska lära honom allt hon kan om romantiska komedier och han ska låta henne intervjua överlevare från en sekt. Inga problem. Båda kommer att skriva klart sina böcker och ingen kommer att bli förälskad. Inte alls."

Det här är en sån bok jag hört jättemycket gott om på utländska bokpoddar. Jag drogs till den av någon anledning, trots att jag var lite orolig att det skulle vara helt fel bok för mig. Hur som helst, när Lavender Lit nu gav ut den på svenska kunde jag inte låt bli att köpa den och ge den en chans. 

Jag är väldigt glad att jag gjorde det. Som jag har suttit och fnissat! Sambon har kollat lite underligt på mig ibland. Och en alldeles speciell mening fick mig att skratta långt efter att jag hade läst den. Det var slutet på ett kapitel. 

"Någonstans fes en labrador."

Hur den meningen bara ramade in allt som hade gått galet för huvudkaraktären i kapitlet var så perfekt gjort och jag kunde inte sluta skratta åt det. 

Som tur är så är det inte bara den meningen som gör boken. Hela berättelsen är charmig, rolig och fylld av värme. De båda författarna har lite olika personliga strider de försöker ta sig igenom samtidigt som känslorna börjar växa. Något som jag uppskattar väldigt mycket är att de faktiskt pratar med varandra. Till exempel så känner January ibland att hon kanske tolkar saker fel och kan må lite dåligt och fundera över det, men det slutar ändå med att hon faktiskt tar upp det och reder ut det. Det gör mig så glad för ofta i sådana situationer i böcker så blir det utdraget och fullt med bråk eftersom karaktärerna vägrar prata med varandra. 

Till och med sexscenerna känns äkta och realistiska. De tar sig tid att komma ihåg skydd trots att det går hett till. Det tycker jag är jättepositivt! 

Jag är bara överlag jätteglad i Strandläsning. Det känns som en bok jag skulle kunna återkomma till och det är väldigt sällan det händer med den här sortens böcker!