Stanos Volta av Anna Jakobsson Lund

Originaltitel: Stanos Volta

Sidor: 512 (Häftad)

Serie: Intergalaktiska akademin (del 2)

Recensionsexemplar: Från Annorlunda förlag, tusen tack!

"Att komma tillbaka till Czentes Omega efter händelserna på maskhålsstationen blir inte som något trott. En humanfientlig stämning sprider sig och den drabbar Alysia hårt. Men är det verkligen människor som står bakom de våldsamma attentaten? För att få reda på mer om gruppen som kidnappade dem tar Bellix och Maczek ett drastiskt beslut.

Samtidigt har Leonide egna planer och hon behöver Pis hjälp. Men han kämpar mot sin egen kropp, den prövning som alla arjaner genomgår. Är han stark nog att klara det, när han lever skild från sin gemenskap?"

För ungefär två år sedan läste jag första delen i Intergalaktiska akademin, Czentes Omega. Nu i år var det äntligen dags att få åka tillbaka dit och träffa alla underbara karaktärer igen. Som jag har längtat!

Stanos Volta följer samma gäng elever på akademin och de råkar ut för nya äventyr och faror. Boken är inte actionfylld konstant utan det är något i bakgrunden som ligger och gror för att till slut explodera. När det gör det sitter jag där och håller andan och känner hjärtat slå hårt i bröstet eftersom jag är så nervös och verkligen vill att allt ska gå bra. 

Jag gillar även det lite mer stillsamma. Där man får följa karaktärernas skolstress, vänskap och vardagliga bekymmer också. De är ett så fint gäng att lära känna. Jag tror att jag har utvecklat en liten förälskelse för Pi i den här delen. Det är svårt att förklara exakt varför men något med hur nära man får komma karaktärens utveckling gör Pi speciell. 

På tal om förälskelser, jag älskar hur mycket kärlek det finns här mitt i allt kaos som utspelar sig. Den byggs upp på alla möjliga sätt och det är bara vackert. Kärlek är kärlek, något som Anna Jakobsson Lund verkligen visar. 

Ett av grundproblemen i berättelsen känns skrämmande aktuellt. Det börjar viskas om människor och hur mycket lägre stående varelser de är än andra i rymdgemenskapen. Något som Alysia, människan i gruppen, får känna av väldigt mycket när fördomar och hat börjar spridas. 

Jag blev väldigt gripen och berörd samtidigt som det är en underhållande och spännande berättelse. Det är riktigt bra gjort och jag kan återigen bara konstatera att allt som Anna Jakobsson Lund gör blir fantastiskt. Nu är det bara att vänta på fortsättningen för jag vill verkligen tillbaka till de här karaktärerna!