"Vem förgiftade den förmögna Emily Inglethorp och hur lyckades mördaren fly från hennes låsta sovrum? I den lilla byn Styles St. Mary finns det gott om misstänkta: arvtagerskans nye make, hennes två styvsöner, den labila hushållerskan och en vacker sjuksköterska som arbetar på sjukhusets apotek. I denna bok gör den belgiske detektiven Hercule Poirot sin dramatiska entré."
Agatha Christie kan aldrig bli fel. Hennes böcker passar perfekt i höstmörkret när man vill ha något spännande som samtidigt inte blir alltför blodigt. Det är precis vad En dos stryknin ger sina läsare. Det här är första boken som den charmige och specielle Hercule Poirot dyker upp i. Jag tycker om honom som karaktär. Han är så självklar och säker på sin egen förmåga att läsa ledtrådar och människor.
I den här boken är det ett klassiskt låsta-rummet-mysterium som Poirot får kämpa med. Någon har mördat Emily Inglethorp och alla som befinner sig i huset är misstänkta. Alla har något att vinna på hennes död och ledtrådarna leder åt alla möjliga håll. Jag är så klart inte tillräckligt smart för att lista ut i förväg vem som är mördaren, det är jag aldrig i Christies böcker. Det är väldigt fascinerande att i efterhand se hur hon lagt ut falska spår och vad som var viktigt fast det inte verkade vara det i början.
Jag sträckläste boken i två sittningar. Den drog verkligen in mig och jag ville inte lägga undan den mer än vad som var absolut nödvändigt. Så letar ni en härlig pusseldeckare att krypa upp under filten med i höst kan jag rekommendera En dos stryknin.
Väldigt bra debut, mitt ex är från 1953 med samma översättare Eva Wahlenberg som denna nyutgåva, men saknar hennes originalslut...
SvaraRaderaDet var spännande att läsa originalslutet :)
RaderaVisst är den ett klassiskt låsta rummet-mysterium, men jag undrar om det inte är just Agatha Christie som gjort den sortens mysterier klassiska. En bra bok är det i alla fall, och visst blir man lurad!
SvaraRaderaDet är säkert så! :)
Radera