Summer av Monica Sabolo

Originaltitel: Summer

Sidor: 325 (Häftad)

"Under en picknick vid Genèvesjön försvinner nittonåriga Summer plötsligt spårlöst. Ett vittne säger sig minnas en ung blond kvinna i jeansshorts som sprang iväg in i skogen, det är det sista någon såg av henne. Summer är som uppslukad av vinden, träden eller vattnet.

Tjugofyra år senare plågas hennes lillebror Benjamin fortfarande av minnen från den där heta sommaren när hans syster försvann. Summer dyker ständigt upp i hans drömmar och upptar bara allt mer av hans tankar, vad hände egentligen? Varför försvann hon? Hans sökande efter svar rör upp mörka och sedan länge nedtystade hemligheter till ytan."

Det här är en berättelse som jag varit nyfiken på sedan den kom ut. En försvunnen person, det är alltid något som fascinerar med en sådan historia. Vad är det egentligen som har hänt?

Summer är en bok som har en ganska drömsk känsla över sig. Inte nödvändigtvis mardrömsliknande men inte heller rosenröd och lycklig. Det skulle kunna vara en ångestdröm eller feberdröm. Vi får följa Summers lillebror, Benjamin, när han är vuxen. Han har börjat drömma om sin syster och får ångestattacker som gör att han inte längre kan gå till jobbet. Allt beror på att systerns försvinnande fortfarande plågar honom. Han var där den dagen, men kunde aldrig hjälpa till att ge några ledtrådar till vad som hände.

Berättelsen hoppar fram och tillbaka mellan Benjamins nutid och dåtiden i hans minnen. Sakta börjar bilden av den lyckliga familjen rasa samman. Det tar väldigt lång tid innan något sägs rakt ut men mellan raderna kan man känna att något skaver. Det är lite plågsamt att läsa om hur Benjamin blir mer och mer självdestruktiv efter försvinnandet. Han blir arg och utåtagerande, slutar bry sig och har svårt att forma relationer. Det är ett mörkt hål han hamnar i och han får verkligen ingen hjälp att ta sig upp.

Jag tyckte om den och sitter nu efteråt fortfarande kvar med lite av den där drömska känslan.