Dark Matter av Blake Crouch

Originaltitel: Dark Matter

Sidor: 415 (Inbunden)

"Är du nöjd med livet?  

Det är bland det sista Jason Dessen hör innan han slås medvetslös. När han vaknar hälsas han välkommen tillbaka av en man han aldrig tidigare har träffat. Jason har hamnat i en värld han inte känner igen. En värld där hans fru inte är hans fru och hans son aldrig blivit född. För att hitta tillbaka till sin familj måste han ge sig ut på en resa där han tvingas konfrontera de mörkaste sidorna av sig själv, samtidigt som han kämpar mot en till synes oslagbar fiende."

Den här boken har jag hört mycket bra om från alla håll och kanter. Jag har känt mig lite rädd att plocka upp den för jag har tänkt att den skulle vara för svår för mig. Jag menar, en av blurbarna på baksidan innehåller "kvantmekanisk superposition". Det skrämde en del!

Till slut kände jag ändå att det var dags och vilken tur det var. Dark Matter är otroligt spännande. Det var en bok som inbjöd till sträckläsning och hade jag inte påbörjat ett projekt att städa bokhyllorna hade jag antagligen läst ut den ännu snabbare än vad jag nu gjorde.

Det dröjer inte många sidor innan saker börjar hända och sen är det inte många lugna stunder. Huvudkaraktären, Jason, är lätt att tycka om och heja på. Han anpassar sig förvånansvärt snabbt till tanken på vad som hänt honom och kämpar sedan med allt han har för att ta sig tillbaka till sin familj. Jag stressläser nästan vissa stunder bara för att jag måste få veta vad som kommer hända härnäst. Det känns som en berättelse som skulle kunna göra sig väldigt bra som film också.

Den var inte så komplicerad som jag var rädd för heller. Det gick lätt att hänga med och även om jag inte förstod precis allt som beskrevs fanns det aldrig stunder då jag inte förstod vad som hände. Jag tyckte verkligen om den och är väldigt sugen på att läsa mer av Crouch.