Spåren vi lämnar efter oss av Pernilla Ericson

Originaltitel: Spåren vi lämnar efter oss

Sidor: 348 (Inbunden)

Serie: Erlagruppen (del 1)

Recensionsexemplar: Från HarperCollins Nordic, tusen tack! 

"Vilka spår lämnar du efter dig på nätet? Du berättar var du är och vad du gör, men du vet inte vem som följer dig...

Brutala kvinnoöverfall sker längs med gröna tunnelbanelinjen och skräcken sprider sig i Stockholm. Samtidigt som polisen Liv Kaspi tvingas ta ledigt i väntan på en internutredning rekryteras hon till ett litet privatteam, Erlagruppen, med uppdraget att lösa fallen. Sökandet leder dem in i nätets mörkaste vrår och förövarnas metod för att hitta sin offer visar sig vara djävulskt välplanerad. Våldet eskalerar och när kvinnor börjar försvinna spårlöst förstår Erlagruppen att det handlar om en kamp mot klockan. Det är bara en tidsfråga innan Gröna linjen-männen inser att någon är dem på spåren..."

Det som fick mig att bli nyfiken på den här boken är att den tar upp det här med internet, att vi nu för tiden har ett behov av att alltid låta folk veta vad vi gör och vart vi är. På Facebook kan man checka in på alla möjliga platser, Instagram tror jag också man kan visa vart man är och så vidare. Men, vi vet ju faktiskt aldrig exakt vem som håller koll, eller hur?
Själv har jag aldrig förstått grejen med att alltid uppdatera vart man befinner sig och jag kommer garanterat inte att börja nu.

Spåren vi lämnar efter oss är en väldigt spännande och lättläst berättelse. Sidorna flyger fram under läsningen och jag vill verkligen inte lägga undan den när jag har börjat. Nu är det ju så att man måste sova och sånt för att inte vara en zombie på jobbet, men hade jag kunnat skippa sömnen hade jag läst ut den på en kväll.

Erlagruppen är ett härligt gäng. Edith, Rickard, Liv och Aminah. Alla är tuffa individer som kan ta vara på sig själva. Trots att de kommer från väldigt olika bakgrunder hittar de varann och bildar en grupp som jag verkligen tycker om att följa. Jag bryr mig om dem och vill läsa mer, samtidigt som jag sitter på nålar och vill att de ska hitta de vidriga karaktärerna som ligger bakom överfallen. Det är skrivet så att jag inte har någon aning om vem som kan vara gärningsmannen/gärningsmännen. Till största delen får jag veta det gruppen kommer fram till och inte mer. Det är bara ibland jag får glimtar av lösryckta scener, som ger små ledtrådar om att något mer komplicerat kanske döljer sig under ytan.

Jag tycker även att Ericson har gjort ett riktigt bra jobb med att göra den känslomässiga delen av boken trovärdig. Som läsare får man ta del av skräcken och paniken, den krossade tryggheten efteråt, den bristande tilliten till polisen om man inte blir tagen på allvar. Det är tunga och allvarliga ämnen inlindade i själva spänningshistorien vilket gör den ännu mer läsvärd.

Det här är första delen om Erlagruppen och jag ser verkligen fram emot att få läsa mer i framtiden!