Trygghet av Lisa Westerlund

Originaltitel: Trygghet

Sidor: 351 (Häftad)

Serie: Serien om Klara (del 2)

Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack!

"Det har gått tre år sedan Klara överlevde sin sambos mordförsök. På ytan är hon en framgångssaga men ärren finns kvar och tilliten till män är obefintlig. Det är på en arbetsresa till Kosovo som hon möter Bianca.

Bianca är sjutton år och såld till en bordell av sina fosterföräldrar. I bordellen har hon fött ett barn. Hennes allt. När hon får reda på att bordellen ska sälja barnet tvingas hon sätta sitt eget och barnets liv på spel i en livsfarlig flykt.  

Under flyktens gång korsas Klaras och Biancas vägar och de tvingas möta sina rädslor i jakten på trygghet. Ska Klara våga lita på och älska en man igen? Och hur långt är Bianca beredd att gå för att rädda sitt barn?"

 Trygghet är den fristående fortsättningen till Trygghet som jag läste och skrev om här. Så när jag fick frågan om jag ville läsa fortsättningen om Klara blev jag så klart nyfiken. Klarhet var en bok som verkligen inte lämnade mig oberörd.

I Trygghet har Klara kommit vidare, hon längtar efter barn men litar inte på män tillräckligt för att våga träffa någon och skaffa en familj den vägen. Förutom Klara får vi även träffa Nima, en kille på hennes arbetsplats som tror att hans liv är stabilt och lyckligt tills han flickvän släpper bomben att hon vill göra slut och flytta till London. Och till slut även Bianca, en sjuttonårig tjej som går igenom saker ingen borde behöva göra och som har sin lilla son att skydda.

Ibland hoppar perspektiven lite för snabbt för att jag ska hinna med, speciellt när Nima och Klara är i samma rum. Då byter det ibland mellan deras tankar och jag får backa lite för att komma rätt igen. Men förutom det flyter läsningen på.
Vissa gånger funderar jag över karaktärernas reaktioner men jag har aldrig varit i deras situation så jag kan verkligen inte säga vad som är realistiskt att känna just då. Det är mest underliga stunder av avundsjuka eller svartsjuka som jag reagerar på. Efter en väldigt farlig situation så är Klara, Bianca och två barn tätt ihop. En manlig karaktär som räddat dem genom att skjuta hotet blir då avundsjuk och vill också ha en kram och höra att allt blir bra. Jag förstår känslan av att vilja ha en kram och bli lugnad då, att skjuta någon kan inte vara en lätt sak att hantera. Men där är det avundsjukan jag reagerar på, fast som jag sa, jag har aldrig varit i situationen och vet inte alls hur man "borde" reagera. Jag vill bara få med ett konkret exempel när det är något jag fastnar lite på.

Den delen av berättelsen jag tycker mest om att följa är Biancas. Hon är en stark och modig karaktär som jag verkligen tycker om. Jag hade lätt läst en hel bok om bara hennes liv. Det berör mig och gör mig förbannad på mänskligheten för precis som i Klarhet vet jag att det faktiskt är något som händer. Folk beter sig så här svinigt på riktigt också.

Samtidigt som båda böckerna behandlar tunga och viktiga ämnen så går de snabbt att läsa. Trygghet har varit min lunchbok några dagar och sidorna bara flyger förbi. Letar du en bok som berör och tar upp viktiga ämnen borde du absolut ge både Klarhet och Trygghet en chans.