Skymningslandet av Marie Hermanson

Sidor: 255 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Ja, tusen tack Albert Bonniers Förlag!

"På Glimmenäs herrgård sitter den åldrade Florence omgiven av tickande klockor. Men hennes inre klocka har stannat på år 1943, när hon var en ung flicka. Runt henne samlas så småningom en grupp ungdomar som blir hennes tjänstefolk. Florence erbjuder dem det som de inte har lyckats hitta någon annanstans: en bostad och ett jobb som går att leva på. 

Ungdomarna finner sig väl tillrätta på den förfallna herrgården. Vinkällaren är välfylld, 40-talskläderna vackra och platsen som förtrollad. De dukar för Florences inbillade middagsgäster och hjälper henne att upprätthålla illusionen om en tid då hon var ung och lycklig.

Eller är det vad de gör? När en besökare kommer dit och ställer allt på ända börjar det sköra bygget krackelera. Vad är de beredda att göra för att fortsätta med sitt trivsamma och världsfrånvända liv i Skymningslandet?"

Alltså, Hermanson, jag trodde att hon hade fått mig på fall med Himmelsdalen. Jag trodde att hon inte riktigt kunde slå den känslan jag fick av den boken.
Jag hade fel, så otroligt fel! Det här är ännu bättre, det här är underbart på ett skrämmande sätt!

Jag vet inte vart jag ska börja, eller riktigt vad jag ska skriva för det här känns som en bok jag bara vill trycka upp i ansiktet på folk och säga: "LÄS!". Det är nämligen bara så man kan förstå hur bra det är. Vad jag än har att säga kommer inte fånga upp stämningen i boken på rätt sätt, det är omöjligt.

För det första så är det otroligt lätt att känna igen sig i de här karaktärerna, som kämpar för att få jobb, för att få ekonomin att gå runt och känna sig värda något i ett samhälle där de mest känner sig överflödiga och nedtrampade. Det är tyvärr något man som arbetssökande lätt kan tänka sig in i.
Så när en mirakellösning uppenbarar sig kan jag som läsare förstå att man vill hoppa på den och hålla sig kvar vid den, stanna i det här magiska tillståndet av lugn, av att för en gångs skull kunna andas utan oron för morgondagen.

Det är nog det som gör att den här boken känns så levande. Den tar något väldigt vardagligt och något som många kämpar med, och drar det till den yttersta gränsen, visar vad som kan hända. Och på hur många sätt allting kan hota med att falla samman.

Läs, bara läs!