Sidor: 209 (Inbunden)
Serie: Schimpansen från Munkfors del 2
"Sammanför ett psykfall med en dryg stekare, ett missbrukarbarn och ett CP. Placera dem i en ovanligt gammal bil och skicka iväg dem på en road trip genom landet. Lägg därtill en mörk hemlighet, en samling borttappade manusskript och en strävan efter att någon gång innan sommaren är slut, nå grekisk mark. Resultatet blir Livsregler för en medelstor get, en varm berättelse om att köra vilse."Det här tyckte jag verkligen om! Nu är jag lite ledsen att jag inte har läst boken som skrevs före den här, det måste jag ändra på!
Hela berättelsen känns så fylld med kärlek, det känns verkligen att Ekegård har lagt ner sitt hjärta i de här personligheterna vi får följa. Genom orden kan jag känna hur hon brytt sig om dem. Och det smittar av sig på mig som läsare, jag bryr mig varje steg av vägen. Kapitlen hoppar mellan två olika personer, Julia och Patrik. Varje gång det byts så står det tydligt vems perspektiv det är vi får vara med om, så det blir aldrig förvirrande för mig som läsare.
Min favorit är Julia, som jag både bryr mig om och blir frustrerad på. Frustrerad för att hon har så låga tankar om sig själv och inte vill släppa någon nära. Frustrerad tills jag får veta varför, och då vill jag bara krama henne länge, länge.
Men alla karaktärer känns levande, de blir verkliga under tiden jag läser och jag kan mycket väl tänka mig att dem åker runt i sin gamla bil någonstans.
Något annat jag fastnade för är Ekegårds språk, det är enkelt och samtidigt träffsäkert. Precis det jag ofta faller för. I slutet kom ett citat som direkt hoppade upp till toppen av mina favoritcitat någonsin, och som jag kommer bära med mig länge.
"Hon sa att varje människa väljer. Väljer om man ska vara nära. Eller hålla sig en bit ifrån. Står man nära blir käftsmällarna hårdare. Råare. Fast hjärtslagen hörs bättre. De egna. Och andras. Hela äventyret blir större. Mäktigare. Vackrare. Nyanserna blir klarare. Hon sa att man väljer att vara nära. För det är det som är själva livet."
- Livsregler för en medelstor get, sid. 202Det enda jag kan klaga på är att den tog slut alldeles för snabbt!
Hennes förra bok var inget vidare, tyckte jag, men den här har åtminstone årets utan tvekan bästa titel.
SvaraRaderaJa titeln är också underbar! :)
Radera