The book of lost things av John Connolly

Sidor: 470

"High in his attic bedroom, twelve-year-old David mourns the death of his mother, with only the books on his shelf as company. But those books have begun to whisper to him in the darkness. Angry and alone, he takes refuge in his imagination and soon finds that reality and fantasy have begun to meld. While his family falls apart around him, David is violently propelled into a world that is a strange reflection of his own -- populated by heroes and monsters and ruled by a faded king who keeps his secrets in a mysterious book, The Book of Lost Things."

Åh, jag gillar verkligen den här boken. Den är magisk!

Först och främst tar den upp ett jobbigt ämne, att förlora en förälder och sen kanske vara tvungen att vänja sig vid att bli en del av en ny familj. Det kan man lätt förstå är jobbigt för ett barn, så trots att David ibland beter sig väldigt dumt, kan man förstå det, det går lätt att se varför han gör som han gör.
Man tycker synd om honom, och med tiden börjar man känna riktigt varmt för honom när han utvecklas som person.

Sedan kommer vi till det här sagolandet, där högg boken verkligen fast i mig och vägrade släppa taget. Jag gillar att man får ta del av olika kända sagor, Snövit och de sju dvärgarna till exempel, med en liten annorlunda tvist som jag skrattade ganska mycket åt.
Trots det skrattet så är det en ganska läskig bok, det finns riktigt grymma och bisarra scener i den. Jag hoppade mellan stunder när jag satt och höll andan när det var riktigt spännande och vissa stunder då jag verkligen led med David för att det var sorgligt.

En riktigt bra bok! Det finns inte så mycket mer jag kan säga tror jag.