Anna Karenina av Leo Tolstoj

Originaltitel: Anna Karenina

Sidor: 878

"Alla lyckliga familjer är varandra lika, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt speciella sätt.

Så lyder inledningsmeningen i världslitteraturens oomtvistligt största kärleksroman - berättelsen om den nedbrytande, livsavgörande och förbjudna passionen mellan greve Vronskij och Anna Karenina, som står i centrum för denna sällsynt levande och färgstarka rundmålning av 1800-talets ryska familjeliv. "

Anledningen till att jag plockade upp den här boken på biblioteket var att jag och syrran såg filmen för någon vecka sedan. Den tyckte jag bra om, så jag tänkte att jag kunde ta mig an boken också.
Det ångrar jag faktiskt inte.

Anna Karenina är verkligen en bok som berörde mig, både på bra och dåliga sätt. Ibland drogs jag med i Annas glädje och passion för Vronskij, ibland blev jag så frustrerad på henne envishet och förmåga att hitta problem där de inte fanns från början.

Sedan får jag erkänna att jag skummade igenom vissa delar som blev lite för långtråkiga, speciellt de som inte handlade om Annas liv.
Lite kan jag tycka att jag får samma känslor som jag fick när jag läste Svindlande höjder, och det är ett bra betyg, den planerar jag ju att läsa om fler gånger.

Anna kommer jag nog inte läsa om, men jag är glad att jag läst den en gång.