Sidor: 365
"40-åriga Karin Silvius sitter vid köksfönstret i Vasastan och betraktar livet som pågår utanför. Hon hoppar mellan sporadiska uppdrag hos Manpower och är förlovad med Mats sedan hur länge som helst, men har alldeles tappat bort sig själv - i relationen och i livet.
På våningen ovanför bor Sabine, som varken behöver eller vill ha en man. Gemensamt har kvinnorna att de längtar efter barn. En vänskaps inleds och Karins avsomnade tillvaro börjar motvilligt vakna. När hon en dag tittar på fräknarna på sin hud upptäcker hon något som kommer att förändra allt."Hm. Det här kommer bli lite svårt att skriva om. För jag vet helt ärligt inte riktigt vad jag tyckte om boken. Jag läste ut den snabbt, så den var ju lättläst och hade något som gjorde att jag fortsatte läsa. Även om jag har svårt att sätta fingret på exakt vad som drev den nyfikenheten.
Men samtidigt, jag fastnar inte för Karin. Och utan att säga för mycket så gör hon en hel del som jag inte kan förstå. Och visst, det kan hända i böcker och man kan fortfarande gilla karaktären, men här blir det för mycket för mig, för stora saker.
Så..nej jag tror inte det var någon bok för mig helt enkelt. Man kan ju inte klicka med alla böcker man läser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar