Mina fräknar av Sofia Hallberg

Sidor: 365

"40-åriga Karin Silvius sitter vid köksfönstret i Vasastan och betraktar livet som pågår utanför. Hon hoppar mellan sporadiska uppdrag hos Manpower och är förlovad med Mats sedan hur länge som helst, men har alldeles tappat bort sig själv - i relationen och i livet. 

På våningen ovanför bor Sabine, som varken behöver eller vill ha en man. Gemensamt har kvinnorna att de längtar efter barn. En vänskaps inleds och Karins avsomnade tillvaro börjar motvilligt vakna. När hon en dag tittar på fräknarna på sin  hud upptäcker hon något som kommer att förändra allt."

Hm. Det här kommer bli lite svårt att skriva om. För jag vet helt ärligt inte riktigt vad jag tyckte om boken. Jag läste ut den snabbt, så den var ju lättläst och hade något som gjorde att jag fortsatte läsa. Även om jag har svårt att sätta fingret på exakt vad som drev den nyfikenheten.

Men samtidigt, jag fastnar inte för Karin. Och utan att säga för mycket så gör hon en hel del som jag inte kan förstå. Och visst, det kan hända i böcker och man kan fortfarande gilla karaktären, men här blir det för mycket för mig, för stora saker.

Så..nej jag tror inte det var någon bok för mig helt enkelt. Man kan ju inte klicka med alla böcker man läser.

En man som heter Ove av Fredrik Backman

Sidor: 347

"Ove är 59. Han kör Saab. Folk kallar honom "bitter" och "grannarnas skräck". Men Ove är fan inte bitter, grymtar han. Han går väl bara inte runt och flinar jämt! Varje morgon tar Ove sin inspektionsrunda i kvarteret. Flyttar cyklar och kontrollerar källsorteringstunnorna. Trots att det är fler år sedan han avsattes som ordförande på bostadsrättsföreningens årsstämma. Eller "den där statskuppen", som Ove själv bara minns den. 

Men bortom den vresige ordningsmannen finns en historia och en sorg. Så när de nyinflyttade grannarna i radhuset mittemot en novemberdag råkar förstöra Oves brevlåda blir det upptakten på en komisk och hjärtevärmande berättelse om tilltufsade katter, oväntad vänskap och den uråldriga konsten att backa med släp. Som kommer förändra en man och en bostadsrättsförening i grunden."

Åh. Herregud.
Fredrik Backman, jag hoppas att du aldrig slutar skriva.

Ni vet, när man har hört så mycket bra om en bok så är man alltid lite extra orolig när man tar upp den. Det är lite spänt och nervöst. För risken finns alltid att man ska bli besviken på grund av alla höga förväntningar, och alldeles för ofta blir det så.
Jag har dessutom varit lite misstänksam mot böcker som ska vara roliga efter att ha läst Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Jag kunde inte riktigt se det hysteriskt roliga i den på det sätt som många andra verkade.

Men med Ove var det verkligen annorlunda. Jag satt och allt från småfnissade till skrattade högt, småsnyftade till torkade tårar som rann. Sidorna bara flög fram och alltför snabbt var jag klar med den här boken. Och nu saknar jag Ove och hela hans grannskap.
Jag är helt såld på Backmans språk, hans förmåga att gå från det roliga till det varma, kärleksfulla eller sorgliga på några rader. Hans sätt att beskriva känslor, hans liknelser.

Det här var nog den bästa boken jag har läst på länge.

Doctor Who, Winner takes it all av Jacqueline Rayner

Sidor: 245

"Rose and the Doctor return to present-day earth and become intrigued by the latest craze - the video game Death to Mantodeans. Is is as harmless as it seems? And why are so many local people going on holiday and never returning? 

Meanwhile, on another world, an alien war is raging. The Quevvils need to find a new means of attacking the ruthless Mantodeans. Searching the galaxy for cunning, warlike but gullible allies, they find the ideal soldiers - on Earth.

Will Rose be able to save her family and friends from the alien threat? And can the Doctor play the game to the end - and win?"

Så, att läsa Doctor Who, en lite annorlunda upplevelse kan jag ju säga. Det går ju inte att jämföra med tv-serien. Lika bra blir det inte när man inte har Doktorns sprudlande personlighet framför sig. Men det är ändå helt okej läsning.

Det är lättsam underhållning och lagom spännande. Lite roligt är det att jag hör Ecclestons röst i huvudet för allt som han säger i boken.
Jag kan nog inte säga så mycket mer egentligen, inget slår tv-serien, men jag skulle ändå inte ha något emot att läsa fler av de här böckerna då och då!

Anna Karenina av Leo Tolstoj

Originaltitel: Anna Karenina

Sidor: 878

"Alla lyckliga familjer är varandra lika, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt speciella sätt.

Så lyder inledningsmeningen i världslitteraturens oomtvistligt största kärleksroman - berättelsen om den nedbrytande, livsavgörande och förbjudna passionen mellan greve Vronskij och Anna Karenina, som står i centrum för denna sällsynt levande och färgstarka rundmålning av 1800-talets ryska familjeliv. "

Anledningen till att jag plockade upp den här boken på biblioteket var att jag och syrran såg filmen för någon vecka sedan. Den tyckte jag bra om, så jag tänkte att jag kunde ta mig an boken också.
Det ångrar jag faktiskt inte.

Anna Karenina är verkligen en bok som berörde mig, både på bra och dåliga sätt. Ibland drogs jag med i Annas glädje och passion för Vronskij, ibland blev jag så frustrerad på henne envishet och förmåga att hitta problem där de inte fanns från början.

Sedan får jag erkänna att jag skummade igenom vissa delar som blev lite för långtråkiga, speciellt de som inte handlade om Annas liv.
Lite kan jag tycka att jag får samma känslor som jag fick när jag läste Svindlande höjder, och det är ett bra betyg, den planerar jag ju att läsa om fler gånger.

Anna kommer jag nog inte läsa om, men jag är glad att jag läst den en gång.

Nya böcker

Lite nya böcker har hittat hem till mig. Igår köpte jag en på Coop eftersom jag slog min ångest och tog mig till affären och överlevde, woho! Så då belönade jag mig själv med en jag velat ha väldigt mycket ett tag nu!

• En man som heter Ove av Fredrik Backman. Jag är smått förälskad i Backmans blogg så hans böcker har jag velat läsa så länge jag vetat om att de skulle komma ut! Så nu slog jag till, perfekt belöning. 

Sen har Sagan om Sagorna en bloppis där det säljs en hel del böcker, jag hittade två som jag köpte. Men fick en trevlig överraskning när paketet kom idag och det trillade ut två bonusböcker! Tusen tack igen, det var en otroligt bra start på veckan! :) 

• Böljelek av Limme & Palmqvist, en av bonusböckerna. Och den låter riktigt intressant! 
• Sex liter luft av Andrzej Tichý, också en bonusbok. Som också låter väldigt intressant och annorlunda!
• [buzz] av Anders De La Motte, jag tyckte väldigt bra om [geim] och har velat läsa fortsättningen, nu kan jag ta mig ett steg framåt i alla fall. 
• Stallo av Stefan Spjut, har jag varit nyfiken på ett tag eftersom den utspelar sig i Norrland.

Det finns verkligen mycket bra att välja mellan nu :). Men först ska jag läsa ut Anna Karenina, och en Doctor Who-bok som jag också börjat på!

The book of lost things av John Connolly

Sidor: 470

"High in his attic bedroom, twelve-year-old David mourns the death of his mother, with only the books on his shelf as company. But those books have begun to whisper to him in the darkness. Angry and alone, he takes refuge in his imagination and soon finds that reality and fantasy have begun to meld. While his family falls apart around him, David is violently propelled into a world that is a strange reflection of his own -- populated by heroes and monsters and ruled by a faded king who keeps his secrets in a mysterious book, The Book of Lost Things."

Åh, jag gillar verkligen den här boken. Den är magisk!

Först och främst tar den upp ett jobbigt ämne, att förlora en förälder och sen kanske vara tvungen att vänja sig vid att bli en del av en ny familj. Det kan man lätt förstå är jobbigt för ett barn, så trots att David ibland beter sig väldigt dumt, kan man förstå det, det går lätt att se varför han gör som han gör.
Man tycker synd om honom, och med tiden börjar man känna riktigt varmt för honom när han utvecklas som person.

Sedan kommer vi till det här sagolandet, där högg boken verkligen fast i mig och vägrade släppa taget. Jag gillar att man får ta del av olika kända sagor, Snövit och de sju dvärgarna till exempel, med en liten annorlunda tvist som jag skrattade ganska mycket åt.
Trots det skrattet så är det en ganska läskig bok, det finns riktigt grymma och bisarra scener i den. Jag hoppade mellan stunder när jag satt och höll andan när det var riktigt spännande och vissa stunder då jag verkligen led med David för att det var sorgligt.

En riktigt bra bok! Det finns inte så mycket mer jag kan säga tror jag.

Till offer åt Molok av Åsa Larsson

Sidor: 389

"Man skjuter en björn i Lainio. I björnmagen finner man en tumme från en människa. Några månader senare hittar man en kvinna mördad i sitt hem. Hon har blivit brutalt ihjälstucken med en grep. Kammaråklagare Rebecka Martinsson leder till en början förundersökningen, men blir bortkopplad från utredningen. På egen hand börjar hon forska i mordet på kvinnan och ett antal dödsfall som tidigare har avskrivits som olyckor. Det gäller att hitta sambandet innan fler faller offer."

Jag gillar verkligen Åsa Larssons böcker! De är spännande och jag har aldrig listat ut slutet innan allt avslöjas tror jag.
Och ett plus är ju att det är i mina hemtrakter. Bott i Kiruna mina första 5-6 levnadsår, sen till och med i byn Kurra fram till att jag var 14, sen Kiruna igen tills jag började gymnasiet.
Så det är otroligt mysigt på något vis att slå sig ner med den här boken och besöka mina trakter genom läsandet. Jag har till och med i huvudet placerat Rebeckas hus på ett visst ställe i Kurra, det är säkert inte där det ska stå men det passar perfekt i mina tankar.

Till offer åt Molok kan nog faktiskt vara en av de bästa böckerna jag läst av henne. Jag tyckte verkligen om hennes blandande av nutid och dåtid som gjorde berättelsen ännu mer intressant. Och sorglig. Allt fanns där. Även en sida jag hade svårt att läsa utan att gråta som ett litet barn, men jag får försöka förlåta för just smärtan i den delen, det var kort!

Varje bok Åsa Larsson skriver framöver kommer garanterat att läsas av mig, det är något jag ser fram emot!

Veckans bokbloggsjerka

God morgon! Då var det fredag igen och dags att skutta in till Annika för att svara på veckans jerka. Frågan lyder;

Brukar du läsa noveller och/eller andra "short stories", vilken/vilka är din favorit/dina favoriter i så fall? 

Jag kan läsa noveller ibland, läste ju en novellsamling av Stephen King för inte så länge sedan. Men det händer inte så ofta av någon anledning. Jag tror jag föredrar längre berättelser, så det hinner hända lite mer. Så brukar är kanske att ta i, men det händer lite då och då.

Två nya böcker

Helt och hållet min mors fel, hon bad mig gå in på myrorna och leta lite saker åt henne. Och där finns det böcker, då blir det så här. Eller så är det väl kanske så att min självbehärskning vid billiga böcker är nästan lika med noll, vilket som.

• Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón (har hört så mycket bra om den här så den har legat på min önskelista ett tag, nu kan jag ta bort den!)
• Hercule Poirots jul av Agatha Christie (lite mysmordsläsning behövs alltid)

Det magiska huset av James Herbert

Originaltitel: The Magic House

Sidor: 335

"Mitt i skogen ligger det ett gammalt hus, fullt med vinklar och vrår. Charmigt, underligt...

Mick och Midge tycker sig äntligen ha hittat sitt drömhus dit de kan fly från Londons storstadsstress för att leva naturen. Och allt är verkligen underbart; deras inspiration i arbetet växer, kärlekslivet når oanade höjder och runt omkring dem står den stora skogen med sällsynt frodiga växter och besynnerligt orädda djur. 

Men långsamt, nästan omärkligt börjar sprickorna uppenbara sig i idyllen. Varför är vinden full av sovande fladdermöss?  Vem är den tigande gestalten i skogsbrynet? Vad vill egentligen den gåtfulla sekt vars dystra högkvarter ligger djupt inne i skogen? Varför drabbas husets besökare av plötsliga, skräckinjagande syner? 

Steg för steg förvandlad drömmen till mardröm, steg för steg för Mick och Midge mot mysteriets kärna och den ödesstund då deras frågor skall bli besvarade och då ljusets och mörkrets krafter skall korsas i en gastkramande final."

Så, den här boken köpte jag med mitt presentkort på förra praktiken, mest för att det på baksidan står "Englands svar på Stephen King", hur kan man motstå det då?

Och visst kan man hitta likheter i deras sätt att skriva, och man blir lite imponerad av hur deras tankevärld kan få ihop så läskiga saker! Men lika bra som King blir det inte.

Med det sagt, så är det inte alls en dålig bok! Jag satt ändå på helspänn ganska stor del av boken, just för att det är en sådan berättelse där det smyger sig på en, det där läskiga. Man vet att något är lite fel, men det är inte förrän det hoppar fram och skriker bu som man förstår vad det är.

En sak som han och King har gemensamt, i alla fall i den här boken, är att slutet kändes lite, lite överdrivet. Det blev kanske lite för mycket på en gång. Men eftersom resten av boken var så pass bra så gör det inte så mycket.

Jag kommer nog hålla utkik efter fler böcker av Herbert när jag letar runt på andrahandsbutiker. Det vore kul att få läsa lite mer av honom!

En dag till skänks av Anna Gavalda

Originaltitel: L'Echappée belle

Sidor: 152

"Tre syskon rymmer från ett tråkigt bröllop och söker upp sin yngste bror som arbetar som guide vid ett lantligt slott. Utflykten blir till ett sista skimrande ögonblick av lycka, den sista gången som de tillsammans verkligen får vara ansvarslösa och fria som barn. Denna dag kommer oväntat, som en gåva. De vet att vardagen och allvaret väntar, och att livet aldrig mer kan bli som när de var barn, men just i nuet låter ingenting förstöra lyckan. Ett melankoliskt slutackord förhöjer allvaret i denna moderna, charmiga och roliga kortroman."

Ändå sedan jag såg filmen Tillsammans är man mindre ensam har jag velat läsa något av Gavalda. För det var en så finstämd film, så jag blev nyfiken på hur hennes böcker kunde vara då.
Och En dag till skänks är lika fin den. Det är ett vackert flyt och språk i boken som gör att det blir en riktigt härlig läsupplevelse trots att den egentligen inte handlar om något spännande.

Och det är ett bra betyg tycker jag, att kunna ta en dag med några syskon och göra det till något vackert att läsa om. Jag ler, skrattar till ibland, fäller någon tår ibland. Det är en snabbläst bok som verkligen berörde mig.

Ett favoritstycke är när en syster och bror sitter och pratar, han berättar att han är trött på allt och systern blir förvånad;

"- Hallå! Simon! Vad är det du håller på med egentligen? Du får faktiskt inte säga såna där saker. Du är faktiskt familjens hjälte, ska jag be att få påminna om! 

- Det är just det...Hjälten är trött."

Det var bara ett av många stycken jag fastnade för. Så vill ni läsa en kort, fin berättelse, är det här en perfekt bok.