Lova mig tystnad av Mattias Edvardsson

 

Originaltitel: Lova mig tystnad

Sidor: 335 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Bokförlaget Forum, tusen tack!

"Jari och Maria befinner sig mitt i livet med lyckade karriärer och en välordnad tillvaro på vackra Stavstensudde i Trelleborg. Deras tonårsdöttrar Isabella och Amanda gör bra ifrån sig både i skolan och sina idrotter. På andra sidan stan bor Sasho och Linda i skuggan av den gamla gummifabriken. Egentligen hade de inte tänkt att bli långvariga på ICA, men nu har de passerat fyrtio och sitter fast. Sonen Niko är det stora glädjeämnet, duktig och disciplinerad. En sommarkväll träffas Amanda och Niko och det slår omedelbart gnistor om dem, men föräldrarna tycks inte lika nöjda med sina tonåringars förälskelse. Familjerna delar ett mörkt förflutet och det dröjer inte länge förrän livet vänds upp och ner, och snart är katastrofen ett faktum."

Varför är det alltid svårast att skriva om de böcker man tycker allra bäst om? De där böckerna som man vill att alla ska plocka upp. Då är det som att orden inte vill samlas och bilda meningar. Precis så är det med Lova mig tystnad. Jag vill så hemskt gärna hitta precis rätt ord för att så många som möjligt ska förstå hur bra den är. 

Det är, precis som det står på framsidan, en roman om ett brott. Samtidigt är den så mycket mer. Det är en bok som beskriver den komplicerade relationen mellan föräldrar och deras barn på ett otroligt träffsäkert sätt. Hur det kan bli så fruktansvärt fel fast man försöker göra sitt bästa och se till att ens barn får ett så bra liv som möjligt.

Det handlar om tonåringar och förväntningarna som ligger på deras axlar. Hur saker som verkar perfekta kan vara trasiga. Edvardsson beskriver allt med sådan skicklighet. Jag är där med karaktärerna. Jag känner med dem, speciellt med Amanda. Herregud vad jag känner med Amanda. 

Det är ingen hemlighet att jag har tyckt om allt jag läst från Edvardsson tidigare men den här berättelsen seglar upp och tar över platsen som min favorit. 

En familjetragedi av Mattias Edvardsson

 

Originaltitel: En familjetragedi

Sidor: 370 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Bokförlaget Forum, tusen tack!

"Tre unga människor. Två mord. Men finns det mer än en sanning?

Bill Olssons ekonomi är körd i botten. Han kämpar för att försörja sin dotter och hyr ut ett rum till studenten Karla, som äntligen gjort sig fri från sin missbrukande mamma.

För att finansiera sina juridikstudier börjar Karla städa hos barnläkaren Steven Rytter och hans fru Regina. Men snart förstår hon att allt inte står rätt till i huset. Varför tillbringar Regina dagarna instängd i ett mörkt sovrum?

Samtidigt är Jennica mitt uppe i en trettioårskris. Via Tinder möter hon Steven och blir stormförälskad.

När Steven och Regina hittas döda i sitt hem blir Bill snart misstänkt. Fram växer en berättelse om en förtvivlad pappa som blivit desperat, och om ett läkarpar som förhåller sig fritt till alla regler."

Det är ingen hemlighet att Mattias Edvardsson är en av mina favoritförfattare. Jag har höjt allt jag läst från honom till skyarna. Därför är det helt fantastiskt att han med En familjetragedi har lyckats skriva en bok som seglar in som den nya favoriten bland hans verk.

I den här berättelsen får vi följa med Bill, Karla och Jennica. Tre karaktärer som på olika sätt kommer i kontakt med paret Rytter. Bill är en ensamstående pappa som kämpar för att ge sin dotter en trygg och stabil uppväxt. Han gör inte alltid de bästa valen men han försöker. Karla kämpar med bagage från uppväxten och försöker få tiden att räcka till både extrajobb och plugg. Jennica har alltid varit det svarta fåret i familjen men när hon träffar Steven kanske det kan rätta till sig.

Edvardsson lyckas verkligen skriva liv i de här karaktärerna. De är kantstötta av saker de varit med om och vill bara hitta en lycklig väg framåt. Det faktum att alla tre ibland gör val som läsaren lätt kan skaka på huvudet åt gör dem trovärdiga och jag känner med dem under läsningen.

Inblandat med själva berättelsen finns utdrag ur polisförhör och jag tycker om det sättet att ge mer djup åt berättelsen. I förhören får även karaktärer som annars bara funnits med lite på sidan av komma till tals. Allt leder fram till ett slut som jag inte på något sätt hade väntat mig när jag började på boken.

Kort sagt, det är en riktigt välskriven spänningsroman och jag kommer trycka den i händerna på alla jag kan.

Dit drömmar färdas för att dö av Mattias Edvardsson

 

Originaltitel: Dit drömmar färdas för att dö

Sidor: 323 (Danskt band)

"Romanen Dit drömmar färdas för att dö bygger på ett verkligt kriminalfall som skakade Sverige 2006. En tioåring dödades då under tortyrliknande former av sin mamma och hennes sambo. I media kom det att kallas Bobbyfallet. Ett fall som lämnade få oberörda.

I boken gör Mattias Edvardsson sin tolkning av händelsen och söker förståelse bortom det redogörande och dokumentära i förhör och protokoll, allt för att besvara frågan hur en mamma kan låta sitt eget barn misshandlas till döds, hur något så fruktansvärt kan tillåtas ske."

Kommer ni ihåg Bobbyfallet? Jag minns det väldigt tydligt och läste mycket om det när det var i nyheterna. Jag kunde inte förstå hur någon kunde behandla ett barn så illa. Det var vi nog många som inte kunde. I den här boken försöker Mattias Edvardsson hitta någon sorts förståelse för hur en mamma kunde låta det gå så långt. 

Han berättar i romanform om hur allt gick till. Om mammans bakgrund. Hur livet blev en ständig jakt på kärlek, på någon som kunde uppskatta henne för den hon var. Hur livet som ung och ensamstående mamma inte blev som hon trodde. Och hur önskan om att bli älskad till slut gjorde så hon hela tiden sköt på gränserna för vad som var okej. Edvardsson har tagit del av förundersökningen och sedan själv gestaltat dialoger, tankar och känslor. Namn och orter är också utbytta och ändrade.

Det är en fruktansvärt tung bok att läsa. Klarar man inte av att läsa om barn som far illa så är det här helt fel bok att plocka upp. Jag sitter hela tiden och hoppas på att ett mirakel ska inträffa och att slutet ska ändras. Att någon ska reagera innan det är för sent. Att mamman på något sätt ska vakna upp och ta med sin son bort från monstret de bor hos. Att hon ska låta sonen bo hos mormodern. Vad som helst bara det skulle resultera i en annan utgång. Det gör det så klart inte, det som redan hänt går inte att ändra på. 

Det är bok som är nertyngd av sorg, ilska och frustration. Alla de känslor som rasar inom mig när jag läser. En del saker går nog helt enkelt inte att förstå men Edvardsson har gjort ett bra försök i den här välskrivna berättelsen. 

Goda grannar av Mattias Edvardsson

Originaltitel: Goda grannar

Sidor: 370 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Bokförlaget Forum, tusen tack! 

"Hur väl känner du dina grannar? 

Micke och Bianca flyttar till ett idylliskt villakvarter som verkar perfekt för deras familj. Men allt eftersom de lär känna sina grannar kommer en känsla av obehag smygande. När Bianca blir påkörd utanför sitt hus verkar det först röra sig om en tragisk olycka. Medan hon kämpar för sitt liv på sjukhuset växer dock tvivlet bland polisen och i kvarteret. Micke har alltid trott på rättvisan. Men vad händer när den enda utvägen tycks vara att ta lagen i egna händer?"

Mattias Edvardsson har snabbt blivit en av mina favoritförfattare och jag ser med stor spänning fram emot varje ny bok han släpper. Vid det här laget är jag nästan inte ens nervös längre, jag är bara säker på att det kommer vara bra.

Nyligen släpptes hans nya bok, Goda grannar, och glädjen var stor när den dök upp i brevlådan! Det tog inte länge innan den påbörjades och inte heller länge innan den avslutades. Det var en sträckläsningsbok av högsta klass. Något som Edvardsson verkligen visar att han är skicklig på är att låta flera karaktärer beskriva händelser ur olika perspektiv. Han gjorde det i En helt vanlig familj där tre familjemedlemmar får ge sina tankar om saker och ting och han lyckas med det igen i Goda grannar där flera personer i ett litet grannskap får komma till tals. Det är fascinerande hur deras tankar och uppfattningar kan skilja sig åt när de pratar om samma händelse.

Hans karaktärer är otroligt välskrivna. De känns fullt trovärdiga och jag kan nästan se den här lilla klungan med hus och alla dess invånare framför mig. Jag är dessutom väldigt glad att jag inte bor där... Dels för att folk verkade ha en ovana att bara stövla in i Mickes och Biancas trädgård och hus hur som helst och dels för att vissa av grannarna verkligen inte var lätta att tycka om.

Det här är en perfekt bok när man vill ha något som är svårt att lägga ifrån sig. Den innehåller relationer, brott, obehagliga karaktärer och väldigt mycket känslor. Mina tankar om karaktärerna åkte bergochdalbana under läsningen. Ibland trodde jag att jag hade fått en klar bild av någon men så kom det nya detaljer som gjorde att jag ändrade mig.

Goda grannar är en bok jag tror kan passa de flesta, vare sig man vanligtvis läser deckare eller romaner.

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson

Originaltitel: En helt vanlig familj

Sidor: 455 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Bokförlaget Forum, tusen tack!

"Hur långt skulle du gå för att skydda din familj? Och hur väl känner du egentligen dina barn?

De är en helt vanlig familj. Prästen Adam, juristen Ulrika och deras 19-åriga dotter Stella. De bor i en fin villaförort utanför Lund och på ytan tycks deras tillvaro perfekt. Men en dag raseras allt. Stella anklagas för mord och hamnar i häktet.

Kvar finns de förtvivlade föräldrarna som inte förstår vad som har hänt eller vad de ska ta sig till. De är båda beredda att göra allt för att hjälpa Stella, men frågan är bara om de egentligen känner sin dotter. Eller varandra."

Nu har jag läst tre böcker av Edvardsson och älskat alla så nu är han officiellt en av mina favoritförfattare. Och det här är en av årets bästa böcker.

Jag var fast så fort jag öppnade boken och började läsa. Det är något med författarens språk som fångar mig direkt varje gång. Det blir en upplevelse då jag dels vill sträckläsa boken, dels läsa riktigt långsamt bara för att den inte ska ta slut. Första alternativet vann, jag sträckläste och det tog mig inte ens ett dygn att läsa ut den.

Berättelsen är indelad i tre delar. Först får vi följa pappan i familjen, prästen Adam. Den karaktär jag har allra svårast för, men det inser jag inte förrän senare i boken för att Edvardsson gör det här så djäkla bra! Del två är Stellas, dottern som är anklagad för mord. Del tre är mammans, Ulrika, hon som bäst kanske förstår vad som egentligen händer dottern rent praktiskt eftersom hon själv är jurist.

Det som författaren utnyttjar så bra med det här sättet att berätta, är att han visar att tre personer har tre olika versioner av samma händelser, tre olika sätt att se på livet och varandra. Det gäller inte ens mordet som Stella står anklagad för, utan han tar upp det i små, vardagliga händelser genom hennes uppväxt och får mina åsikter om de olika karaktärerna att ändras hela tiden genom berättelsens gång. Det som verkade så självklart först är något helt annat. Det lurar alltid saker under perfekta ytor och i den här berättelsen kommer du inte veta vad som är vad förrän du är på sista sidan.

Jag säger bara läs den. Hur mycket jag än skriver så kommer jag inte kunna göra den rättvisa, så gå nu och läs den!