Det svarta trädet av Tana French

Originaltitel: The Witch Elm

Sidor: 608 (Inbunden)

"Toby Hennessy är en framgångsrik 28-åring som lever en sorglös tillvaro och lyckas prata sig ur de flesta knepiga situationer. Men en natt förändras allt. Efter en sen utekväll vaknar han mitt i natten av ett ljud i sin lägenhet och överraskar två inbrottstjuvar. I stället för att fly därifrån misshandlar de båda männen Toby brutalt och lämnar honom att dö.

Medan Toby steg för steg börjar återhämta sig från sina skador inser han att hans liv kanske aldrig mer kommer att bli som förut. Angreppet har skakat honom i grunden och det är först när han och flickvännen Melissa söker sin tillflykt till familjens ståtliga släktgods, Ivy House, som han anar en viss ljusning.

Men så görs en dag en chockerande upptäckt. Under en lek i trädgården sträcker sexårige Zach, ett av Tobys kusinbarn, in sin hand i en ihålig gammal alm. Till sin fasa ser han att det föremål han fått tag i är en människoskalle.

Det makabra fyndet öppnar porten till en länge dold familjehemlighet, med oanade rötter i Tobys barndom. Allt han trott sig veta om sitt förflutna ställs på ända, och med växande obehagskänsla går det upp för Toby att han inte längre kan lita på sina egna minnen. Vem är han, egentligen? Och vem var han den sommar då almen blev en grav?"

Det här är en bok jag verkligen längtat efter att läsa. Den har varit på min TBR flera gånger men jag har bara inte hunnit med så nu när det äntligen skulle bli av i januari var jag jätteglad. Men, jag läste inte ens ut den och det är så tråkigt.

Jag kom igenom nästan halva men insåg att jag var uttråkad. Jag tyckte inte om Toby, brydde mig inte om liket i trädet och tyckte att handlingen gick otroligt långsamt framåt. Det kändes inte ens som att jag missade något när jag inte fick veta vem som var mördaren och hur kroppen hamnat i trädet. Så tyvärr var det här inte alls en bok för mig.

För mig som oftast avslutar böcker känns det ganska konstigt att nu ha lagt undan två oavslutade på kort tid! Men det kanske är en bra utveckling, att kunna lägga undan böcker som man inte fastnar för?

Vredens gudinnor av Katie Lowe

Originaltitel: The Furies

Sidor: 384 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Modernista, tusen tack! 

"För att glömma en ödesdiger bilolycka börjar Violet på Elm Hollow Academy, ett prestigefullt privatgymnasium för flickor.

Skolan ligger i ett område med otäcka historiska kopplingar till 1700-talets häxprocesser. Violet blir snart den fjärde medlemmen i en avancerad studiecirkel ledd av den karismatiske konstläraren Annabel. Även om Annabel påstår att hennes lektioner inte har något med gamla riter och ritualer att göra varnar hon eleverna för ämnet, och talar om det som mer än bara mytologi. Och Violet och hennes vänner börjar tro att de själva besitter magiska krafter.

Men när en av gruppens tidigare medlemmar - som har en kuslig likhet med Violet - hittas död på campus efter att ha varit spårlöst försvunnen sedan nio månader tillbaka, börjar Violet undra om hon kan lita på sina vänner, sina lärare eller ens på sig själv."

Det här blir ett lite annorlunda inlägg eftersom jag faktiskt inte avslutade boken. Jag fastnade verkligen inte och kände hur lusten att läsa försvann. Eftersom det här var ett överraskningsrecensionsexemplar som jag inte bett om eller tackat ja till bestämde jag mig för att lägga undan den. Så jag kan inte säga hur den är helt och hållet. Men för mig blev det för mycket av intensiva tonårstjejer, drickande och droger samtidigt som jag inte fastnade för berättelsen eller karaktärerna.

Egentligen gör jag det här inlägget mest för att få veta hur ni vill att jag ska göra med böcker jag inte läser ut. Det är sällan det händer, men ska jag göra inlägg om dem och skriva varför jag inte fortsatte? Eller inte uppmärksamma dem alls?