Mitt liv med George av Judith Summers

Originaltitel: My life with George

Sidor: 234 (Pocket)

"När Judith Summers första gången möter George, den cavalier king charles spaniel som ska komma att förändra hennes liv, är hon fortfarande lamslagen av sorg. Fem månader tidigare har först hennes man Udi, sedan hennes far, dött ifrån henne. 

Men i samma ögonblick som George galopperar nerför trappan hos uppfödaren smälter hon. George är den till synes perfekta valpen, med fladdrande ögonfransar och en fullkomligt bedårande uppsyn av det slag som får främlingar att stanna på gatan och förtjusta lägga huvudet på sned. Och sonen Joshuas glädje över den nya familjemedlemmen vet inga gränser.

Det dröjer dock inte länge innan Georges mindre trevliga sidor börjar visa sig. Viljestark, bortskämd och dyr i drift som en Ferrari tar han snart kommandot över hushållet. Sitt oskyldiga yttre till trots är George en riktig tyrann. Han kissar i soffan, skäller nätterna igenom och vägrar att äta någon annat än grillad kyckling. Som om inte det vore nog är George dessutom extremt olycksdrabbad och tycks lida av varje tänkbar sjukdom. Räkningarna från veterinären antar snart astronomiska proportioner. 

Allt besvär till trots är det till slut ändå George som får Judith och Joshua att återvända till livet. För samtidigt som han driver dem till vansinne, överöser han dem båda med en kärlek som förmår tina även det frusnaste av hjärtan. George hängivenhet är total, och förvånande inser Judith och Joshua att de både kan skratta, leka och känna glädje igen."

Jag är lite kluven till den här boken. Dels tyckte jag väl att den handlade lite för mycket om annat än just George, visst hänger han med som en röd tråd genom boken men ibland svävar det iväg lite för mycket till annat. Dels håller jag på irritera ihjäl mig vissa gånger över saker de klagar på angående honom, för det är faktiskt deras eget fel som inte tränar honom, eller börjar träna men sen slutar mest på grund av lathet.

Men det stunder då George är huvudpersonen i berättelsen och då de inte klagar på honom är det charmigt. Det kommer inte upp i klass med Marley & Me men det är ändå en fin berättelse. Man märker att de älskar honom och att han älskar dem. Och det är ju omöjligt att inte känna igen sig i de känslorna när man har två hundar själv.
Lite intressant var det att läsa om de olika män hon träffar efter ett tag när hon känner sig redo igen, och hur de på olika sätt störs av George. För det har jag funderat på en del, jag är nämligen fullt medveten om att mina hundar tar stor plats i mitt liv. Det vet jag, så det är något en framtida kille hade fått leva med. Men ska man gå efter den här boken verkar det svårt! Fast, hon verkade inte riktigt förstå själv i boken hur stor plats George tog. Jag är i alla fall på det klara med det från början nu.

Nå, en helt okej bok! Men den var inte riktigt som jag trodde den skulle vara.