"Piranesi lives in the House. Perhaps he always has. In his notebooks, day after day, he makes a clear and careful record of its wonders: the labyrinth of halls, the thousands upon thousands of statues, the tides that thunder up staircases, the clouds that move in slow procession through the upper halls. On Tuesdays and Fridays Piranesi sees his friend, the Other. At other times he brings tributes of food to the Dead. But mostly, he is alone.
Messages begin to appear, scratched out in chalk on the pavements. There is someone new in the House. But who are they and what do they want? Are they a friend or do they bring destruction and madness as the Other claims? Lost texts must be found; secrets must be uncovered. The world that Piranesi thought he knew is becoming strange and dangerous."
Piranesi är underbar, underlig och fantastiskt berättad! Piranesi, som vår huvudkaraktär kallas, lever sitt liv i Huset. Hans liv är väldigt lugnt och han trivs. Ibland träffar han sin vän, den enda andra levande människan som finns i Huset. Men plötsligt dyker någon annan upp och Piranesis vän förklarar att denna nykomling är farlig, att personen kan göra Piranesi galen.
För det första tycker jag verkligen om Piranesi som karaktär. Han verkar så rakt igenom god och det är rörande att läsa om. För det andra är det en makalös berättelse som Clarke byggt upp. Det är svårt att skriva om den för jag vill inte spoila något. Det känns som en bok som är bäst att bara hoppa in i utan att veta för mycket.
En annan sak som jag tyckte om är att den är skriven i dagboksanteckningar. Har man hängt här ett tag kanske man märkt att jag verkligen gillar böcker i det formatet. Jag vet inte vad det är men något med det lockar mig alltid lite extra.
När boken är slut saknar jag Piranesi och det är mycket möjligt att det blir en omläsning i framtiden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar