När bergen sjunger av Nguyen Phan Que Mai

 

Originaltitel: The Mountains Sing

Sidor: 384 (Inbunden)

"Hanoi, 1972. En flicka och en mormor klamrar sig fast vid varandra när amerikanska bomber dånar utanför deras improviserade skydd. Flickans föräldrar har gett sig iväg för att utkämpa det krig som sliter itu både hennes land och familj.

Medan hon väntar på att föräldrarna ska återvända gör mormodern allt i sin makt för att skingra barnbarnets tankar. Hon berättar sina väl bevarade hemligheter och ger flickan ovärderliga lektioner om livet, inte bara hur man överlever utan hur man lever med mod, heder och medkänsla i behåll.

Genom flickan och mormodern tas vi med på en oförglömlig resa genom Vietnams smärtsamma 1900-talshistoria. Vi fylls av deras trots och beslutsamhet, av deras hopp och oväntade glädje."

Jag vet inte riktigt hur jag ska hitta orden för att rättvist kunna beskriva min upplevelse av När bergen sjunger, men jag ska göra mitt bästa!

Det är en fantastisk berättelse som låter oss följa en mormor och hennes barnbarn mitt under kriget i Vietnam på 70-talet. Vi får veta att flickans mamma och pappa båda gett sig av för att hjälpa till. Mormoderns och flickans vardag blandas med tillbakablickar från mormoderns tidigare liv. Hon berättar om sin uppväxt och på så vis får läsaren ta del av ännu mer ur Vietnams historia. 

Jag ska erkänna att jag inte visste mycket om Vietnam innan jag plockade upp När bergen sjunger. Så jag är väldigt glad över att jag har fått lära mig otroligt mycket under läsningen. Berättelsen är dessutom skriven på ett sådant sätt att jag verkligen dras in, det känns som att jag lär känna karaktärerna på djupet. 

Det är ingen lättsam bok, den kramar åt om hjärtat om och om igen. Ibland tänker jag att nu, nu måste det bli ljusare men då kommer nästa grej som sopar undan fötterna på mig. Ändå finns där en strimma hopp, mycket tack vare karaktärernas styrka.

Jag kan bara säga, läs den!