"»Det var skratten som fick mig att titta upp, och flickorna som fick mig att fortsätta titta.«
Så börjar Evie Boyds berättelse om den sommar i Kalifornien 1969 som förändrade allt.I början av sommaren är hon fjorton år, uttråkad och otålig. Snart måste väl allting börja? Pappan har lämnat hennes mor för en yngre kvinna och en tyst förtvivlan präglar hemmet.Det är i parken som Evie får syn på flickorna, en grupp med långa trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare möter en av dem, Suzanne, får hon följa med till en ranch där den karismatiske Russell lever med sin "storfamilj", unga kvinnor som verkar göra vad som helst för honom. Evie dras in i Russells trollkrets. Först när hon är för långt in för att kunna backa förstår hon att det som håller på att hända är någonting fruktansvärt, något som kommer att sluta med död."
Flickorna var verkligen överallt när den kom ut för några år sedan. Den hyllades till skyarna och jag blev nyfiken när jag hörde att den skulle vara lite baserad på Charles Manson, hans anhängare och morden de begick.
För det första tycker jag att My Holmsten gör ett fantastiskt jobb med uppläsningen. Jag fångas av hennes röst och hon gör att berättelsens drömska känsla får liv. Jag kan nästan se den heta sommarluften dallra framför mig när hon berättar om Evie och flickorna, om de varma sommardagarna på ranchen.
Jag funderar på om jag hade fastnat för boken lika mycket om jag bara läste den. Det känns nästan som den hade kunnat bli lite långsam i fysisk form, lite tråkig. Men jag vet inte, det är bara en känsla jag får.
Jag är inte lika knockad som många andra verkar ha blivit, men jag tycker inte heller det är en dålig bok. Den är bra, jag är intresserad hela tiden och vill veta mer. Det är både fascinerande och skrämmande hur en enda man kan dra till sig så många människor och få dem att göra som han vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar