Änglaträdet av Lucinda Riley

 

Originaltitel: The Angel Tree

Sidor: 592 (Inbunden)

"Efter trettio år kommer Greta Marchmont tillbaka till Marchmont Hall, ett ståtligt hus som ligger idylliskt beläget mellan de snötäckta bergen i Wales. Hon lider av minnesförlust efter att ha varit med om en tragisk olycka och minns ingenting från det förflutna. När hon vandrar genom det vintriga landskapet gör hon en oroväckande upptäckt. På en undangömd plats i skogen hittar hon en grav, och den bortvittrade inskriptionen på stenen visar att en liten pojke ligger begravd här hennes egen son. Greta chockas svårt och börjar leta efter den person hon en gång var."

Änglaträdet är den första fristående boken jag läser av Lucinda Riley. Tidigare har det bara varit serien De sju systrarna. Jag ska erkänna att det var lite nervöst att plocka upp något annat av henne eftersom jag gillar serien så mycket. 

Jag hade inte behövt oroa mig. Jag slukade den här tegelstenen på fyra dagar. Hade jag varit ledig hade det nog gått fortare för jag ville verkligen inte sluta läsa. Det var sådär perfekt mysiga lässtunder då jag lätt hade kunnat fastna halva natten.

Berättelsen utspelar sig under två tidslinjer. Nutiden när Greta försöker få tillbaka sina minnen efter en hemsk olycka. Hon har inte kunnat minnas personer eller händelser från tiden innan, och olyckan skedde för många år sedan. I dåtidens del följer vi en yngre Greta, hur hennes liv blev när hon blev gravid väldigt ung, allt som ledde fram till olyckan och även hur livet för hennes familj utvecklade sig.

Det är en fascinerande historia och jag sitter fastklistrad vid boken så fort jag får tillfälle. Riley kunde verkligen konsten att skriva så jag fångas och glömmer världen runtomkring. Jag tyckte jättemycket om den och ser fram emot att läsa Fjärilsrummet så snart som möjligt. Det är en annan fristående bok hon skrivit som jag har väntades i hyllan.