Nattavaara av Engström & Richert

 

Originaltitel: Nattavaara

Sidor: 341 (Inbunden)

Serie: Nordmark (del 1)

"Erik hittar föräldrarna döda i bastun. Eftersom grannarna i byn fruktar en ny epidemi blir Erik bannlyst, och med sin lillasyster Sofia tvingas han till en farofylld vandring mot Kiruna. Där finns jarlen - och Eriks enda chans att vinna tillbaka gården.

Torparen Marja, tidigare mellanchef i hemtjänsten, blir tillfångatagen av ett kriminellt gäng som hemsöker den norrbottniska skogsbygderna. Samtidigt har hennes man Mårten spårlöst försvunnit. Nu måste hon ställa sig in hos sina fångvaktare och försöka bli en av dem för att överleva.

Nattavaara är den första delen i en fängslande trilogi om Nordmark, en storslagen vision om en nära framtid där klimatkatastrofer, pandemier och finanskriser slitit sönder samhället. Norrbotten har brutit sig loss från Sverige och styrs av en enväldig jarl. På landsbygden råder hungersnöd och invånarna för en ständig kamp för att överleva i en värld där medmänsklighet eller hänsynslöshet kan vara skillnaden mellan liv och död."

Wow alltså, vilken bok! Det tog mig nästan precis ett dygn att sluka den. Så fort jag började läsa drogs jag in och sedan ville jag knappt komma tillbaka till verkligheten. Trots att världen i Nattavaara är mycket mörkare än vår egen värld, till och med under den pågående pandemin. 

Det är ganska många karaktärer som läsaren får lära känna. Jag tyckte de var så pass olika att det inte var några problem med att skilja dem åt. I vissa fall kan det ju bli så att läsningen blir ryckig av att man måste stanna upp och fundera vem man egentligen följer när perspektivet byts. Det upplevde jag inte här.

Att vara uppvuxen i Kiruna ger läsningen en speciell känsla då min gamla hemstad helt plötsligt har blivit en huvudstad dit alla vill ta sig. Till och med en liten by som jag tillbringade några år i nämns. Kanske bidrog det till hur lätt det var för mig att sjunka in i boken.

Det är inte en bok för den som vill ha något upplyftande och hoppfullt. Här är alla ljusa och lätta känslor långt borta. Den blir ganska rå ibland och det känns som att författarna verkligen har grävt i det mänskliga psyket för att ta reda på vad man skulle göra för att överleva, för att skydda de sina och ta sig framåt och uppåt i samhället. 

Nattavaara är en bladvändare av rang och jag ser med stor spänning fram emot fortsättningen. Om hela serien redan hade varit utgiven skulle jag ha slängt mig över del två direkt.