Testamente av Nina Wähä

Originaltitel: Testamente

Sidor: 437 (Inbunden)

"Är man ansvarig för sin familjs synder? Kan man egentligen göra något för att förändra historien? Kan man kanske skriva om den? Det är frågor Nina Wähä ställer i sin roman Testamente.

I Testamente möter vi Annie, som när hon blir gravid motvilligt åker hem till platsen där hon växte upp. Bondgården ligger i Tornedalen, med sitt eget språk, sitt eget meänkieli. Inte svenska, inte finska, något tredje. Ingen blir särskilt glad över att se henne.

Det här är nämligen en familj där en stor hemlighet ständigt hänger över dem. Två föräldrar och tolv barn, fjorton beroende på hur man räknar, som aldrig kommit överens."

Den här boken har väl de flesta sett vid det här laget. Den har varit överallt och blivit tokhyllad. Så det var ganska nervöst att plocka upp den. Så många hyllningar, då vill man gärna förstå vad som är bra med boken men tänk om man inte gör det?

Nu var det här en sådan gång med lyckligt slut. Jag tycker den är jättebra! Det är ganska många personer att hålla koll på och det tar ett tag innan det klickar vem som är vem men sedan sitter det. De karaktärer med störst plats fastnar snabbt i alla fall och det underlättar!

Det är en väldigt mörk historia. Det här är ingen lycklig familj som trivs tillsammans. Det ligger ett mörker över allihopa, men det visar sig på väldigt olika sätt. Pappan i familjen är inte omtyckt, stämningen förändras direkt han kommer in i ett rum, det är som att alla spänner sig och krymper ihop lite. Man förstår tidigt att det är något med honom, något som inte berättas direkt.

Vissa partier var jag faktiskt tvungen att skumma igenom. Det finns vissa saker jag inte orkar med att läsa om och en sådan sak är när djur dödas av människor som finner njutning i det. De gångerna fick jag hoppa lite i texten för att inte börja må för dåligt. Sedan ska jag inte påstå att resten av boken är solsken och en varm känsla i bröstet. Tvärtom sitter jag där med en klump som värker eftersom det är så mycket lidande och svärta över berättelsen.

Samtidigt finns det här och där ljusglimtar, något litet hopp. Jag kan inte skriva mer exakt vad det handlar om men jag är, så här efter att boken är slut, väldigt glad för en av karaktärerna.
Som sagt jag förstår verkligen allt beröm den här boken har fått och tycker den förtjänar det. Den är riktigt bra skriven och läsvärd.