Det som ingen ser av Susanne Hydén

Originaltitel: Det som ingen ser

Sidor: 304 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från författaren, tusen tack!

"I den regniga Göteborgshösten vill Anne helst vara ensam och slicka sina sår efter relationen som bara självdog.

Men när seglaren Patrik oväntat dyker upp på en fest och sveper in henne i en air av samtal, beröring och erotik, faller hon handlöst. Några veckor senare är de sambos. De pratar nätterna igenom hur de ska bli det där perfekta paret som klarar allt tillsammans i nöd och lust. 

Precis som vännerna i kompisgänget jagar de drömmen om mysig villa, vovve, Volvo och två välartade barn. 

Ändå är det något som inte stämmer med drömmen. En objuden, hotfull och våldsam besökare har smugit sig in och deltar plötsligt både vid matbordet, i tv-soffan och i sängen. Någon som Anne snart lägger all sin kraft på att hantera och dölja för omvärlden.  

Till slut inser Anne att hon på allvar måste hitta sig själv och sin röst innan det är alldeles för sent. Innan - det som ingen ser - gör slut på allt."

Det här är en väldigt jobbig och viktig berättelse. Boken är skriven som en roman men den handlar om författarens egna erfarenheter av att vara i ett destruktivt förhållande. Hur hon och hennes döttrar lever i ett hem där de måste tassa på tå för att det inte ska bli bråk, för att barnen inte ska straffas på olika sätt. Det är hemskt och jag växlar mellan att bli förbannad till att känna hur hjärtat går sönder.

Trots sitt tunga ämne är den inte svårläst. Susanne Hydén har lyckats skriva med ett väldigt lätt och flytande språk. Hade jag inte behövt pausa ibland på grund av ämnet hade jag nog kunnat sträckläsa hela boken. Men jag måste ta andningspauser för att den slår ner så nära.

Man får se hur läskigt bra en del människor är på att manipulera sin omgivning. Få folk att blunda för de små varningar som finns där, tänka att det inte är så farligt. Och när den som blivit utsatt för allt äntligen vågar berätta så är det hemskt hur många som väljer att inte tro på det.

Böcker som den här behövs. Dels för att omgivningen ska kunna lära sig att se alla röda flaggor på om någon är utsatt för våld i hemmet, fysiskt eller psykiskt, inget av det är okej. Dels för att de som är eller har varit utsatta ska slippa känna sig ensamma.