torsdag 9 januari 2020

Ljuset under ytan av Stefan Stridh


Originaltitel: Ljuset under ytan
Sidor: 494 (Inbunden)
Recensionsexemplar: Från Louise Bäckelin förlag, tusen tack!
"För fem år sedan var Hanna Mårlind världsmästare i simhopp. Idag är hon bara ytterligare en ensamstående småbarnsmamma med dåligt samvete och sargad självbild. Ingen jagar henne längre förutom kronofogden. Men när Hanna vaknar upp den här natten ska allting förändras. En främling har tagit sig in i hennes lägenhet. Någonstans i mörkret väntar han på henne, och mardrömmen har bara börjat.
Varenda utryckning som John Haeger kastar sig in i verkar sluta i katastrof. Förmodligen borde han ignorera larmet som går ut över polisradion, men snart är John indragen i ett fall som trotsar allt förstånd. Gamla, ostraffade människor försöker mörda en före detta elitidrottare. Alla tycks sakna koppling till offret och flera av dem pratar förvirrat om en och samma sak: Om guden med det brinnande ansiktet."
Jag är ganska splittrad i mina känslor för den här boken. Vissa stunder gör den så jag sitter och håller andan för att den är så spännande, andra får jag inget grepp om den. I början känner jag att huvudkaraktären, Hanna, är bra. Att hon bara haft det kämpigt i livet och därför beter sig lite skumt men ändå går att heja på. Det vänder någonstans och till slut tycker jag faktiskt inte om henne. Jag förstår att hennes uppväxt har lämnat spår men jag kan ändå inte förstå de beslut hon tar.

Delarna där någon verkar vara ute efter Hanna och hon är i fara är riktigt obehagliga och det är där boken verkligen går hem hos mig. Då vill jag läsa vidare och få reda på mer, vem är efter henne? Varför? Är det någon människa eller något övernaturligt?

Sen tappar den mig andra stunder och jag vet inte vad jag ska tycka. Den andra huvudkaraktären, John, är polis och den enda som faktiskt tror på att något väldigt underligt händer Hanna. Men även han tar beslut som är helt galna ibland.

Så här hoppar det fram och tillbaka för mig under läsningen. Jag tycker att författaren skriver riktigt bra och jag uppskattar alltid när det kommer ut böcker med lite skräckelement men det är ändå något med själva berättelsen som inte når hela vägen fram för att jag och boken ska klicka ordentligt.

4 kommentarer:

  1. Det här var ju ganska skönt att läsa, då kan jag ställa den åt sidan ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha så kan man också se det! :D

      Radera