Mocka av Tatiana de Rosnay

Originaltitel: Moka

Sidor: 320 (Danskt band)

"Frilansöversättaren Justine lever ett lugnt liv i Paris med man och två barn. Men en helt vanlig onsdagseftermiddag händer det otänkbara. Hennes son Malcolm blir överkörd vid ett övergångsställe på väg hem från skolan och förövaren smiter från olycksplatsen i sin mockafärgade Mercedes. Medan sonen sjunker allt djupare ner i koma verkar polisutredningen avstanna. Justine bestämmer sig då för att inleda sina egna efterforskningar och försöka spåra upp den skyldige. Hur kan man köra över ett barn och bara åka därifrån? Hon måste få veta sanningen - till varje pris."

Det här är mitt andra möte med den här författaren. Tidigare har jag läst Huset du älskade och den tyckte jag mycket om. Och även det här mötet blev riktigt lyckat.

Det är något speciellt med de Rosnays berättelser. De är lågmälda och absolut inte det jag oftast läser. Men jag fastnar ändå. Det är språket och känslorna, allt blir så levande. Jag har aldrig haft någon jag älskar som ligger i koma, aldrig behövt oroa mig på det sättet, men Justines känslor hoppar ut från sidorna och letar sig in i mitt hjärta när jag läser. Det går inte att lämnas oberörd. Hon har oron för sin son, för hur hennes äktenskap ska överleva det, frustrationen över polisens långsamma arbete och så sin egen besatthet över att få konfrontera föraren av den mockafärgade bilen.

Man skulle kunna tro att en sån här bok ska vara tung att läsa, men det är faktiskt tvärtom. Den känns luftig på något sätt. Sidorna flyger förbi i ett nafs och jag vill ha svar lika mycket som Justine vill det. Det är verkligen en otroligt bra bok.