Det är något som inte stämmer av Martina Haag

Originaltitel: Det är något som inte stämmer

Sidor: 194 (Inbunden)

"Man hör om hur det händer andra. Man tycker synd om dem. Och man vet, innerst inne, att det aldrig kommer att hända en själv. Men man har ingen aning.

Det här är en roman om överlevnad. Om betydelsen av en rödrutig jacka. Om tama järvar med eldkastare. Om en bottenlös fjällsjö, dit ingen får gå, och om hur man reser sig, trots att man är helt säker på att man inte orkar längre."

Det är något som inte stämmer handlar om Petra, hon har precis gått igenom en uppslitande skilsmässa efter att hennes man varit otrogen. Nu har hon tagit sig till en fjällstuga för att jobba som stugvakt och skriva på sin bok, en bok om skilsmässan och otroheten. Som jag har förstått det är den här boken baserad på verkliga händelser i Haags eget liv. Hennes skilsmässa och mannens otrohet. Så hon vet vad hon talar om när hon ger sig in på de känslor och tankar som Petra bär på runt.

Och det märks. För gud så ont det gör att läsa vissa stycken. Jag går sönder tillsammans med Petra, känner den förtvivlan och sorg hon kämpar med. Och ilskan mot mannen som verkar ha det så lätt, han har ju redan fått månader på sig att avsluta deras relation, månader där hon inte vetat att han träffat en annan, inte vetat att han vill skiljas. Det är så orättvist gjort.

Jag läste den här ute i stugan, det kändes som att den skulle läsas mitt ute i ingenstans och det passade den verkligen perfekt för. Sedan att jag även personligt just då ville spy på det manliga släktet lite gjorde nog att jag tyckte om den ännu mer. Inget så hemskt som en otrohet eller något, bara en dålig dag.

Och på tal om att vara mitt ute i ingenstans, de naturbeskrivningar som finns när Petra är uppe i stugan är jättebra. Dels känner man lugnet och friheten som infinner sig ibland. Och i nästa stund känner man paranoian och skräcken som hon upplever när hon är ensam, mörkret faller och alla ljud hörs extra tydligt. Men, Haag slänger in något som känns lite onödigt, en hint mot något spöklikt/mystiskt och det lämnade mig mest fundersam. Just den lilla delen kändes inte nödvändig i den här boken.

Det är första boken jag läser av Martina Haag, jag har aldrig plockat upp någon tidigare för att de är roliga böcker och där är det om sagt svårt att charma mig. De kommer jag nog inte läsa senare heller, men jag är glad att jag till slut plockade upp den här.