Vargskräck av Jeanette Bergenstav

Originaltitel: Vargskräck

Sidor: 264 (Inbunden)

Serie: Flingan & Flockan (del 1)

Åldersgrupp: 9-12

Recensionsexemplar: Från Idus förlag, tack snälla! 

"Vem är det som gömmer blodiga köttstycken i skogen? Och varför? Går det verkligen en livsfarlig varg lös i Torslanda? Vem är den skäggige mannen som smyger omkring? Och vad pågår egentligen i "Häxans hus"?

Elvaåriga Flingan Fjällström och hennes pudel Buffy hamnar oväntat mitt i ett dramatiskt äventyr. Som tur är får de hjälp av sina nya hundvänner Hero, Dockan, Chess och de andra. När faran lurar runt hörnet så finns det bara ett sätt att klara sig - genom att hjälpas åt."

Åh vad jag hade älskat och velat ha den här boken när jag var yngre! Jag älskar den nu också, missförstå mig inte, men då hade jag verkligen tokälskat den. Jag menar, det är en deckare med en hel hundflock! Plus några människor också så klart, men hundar! Den här är som gjord för en yngre Victoria.

Här ryms både ett stort lass spänning och en liten dos humor. Det händer saker hela tiden så det finns inte tid att bli uttråkad. Samtidigt får man skratta lite åt när hundarna busar runt med varandra och sina människor.
Den tar också upp allvarliga sidor av livet, speciellt hundlivet. Hur det kan gå när folk missköter sina hundar, om de blir slagna, använda i kamp och liknande. Den visar att det är då hundar till exempel blir rädda och kan reagera aggressivt för att skydda sig själva, om de inte får lära sig att lita på människor igen.
Och dessutom berör den, som titeln säger, vargskräcken, hur människor kan hetsa varandra till att hata något de är rädda för, och även hata de som inte håller med deras rädsla. Det här är en bra bok på grund av alla de här sakerna. Men den blir aldrig predikande, det behöver man inte oroa sig för. Det varvas fint in i själva historien och spänningen.

Har man, eller har haft, hund känner man igen så mycket av det som beskrivs. Kärleken till hundarna, oron om något händer dem, hur de skänker en så mycket glädje med alla sina tokigheter. Det gjorde så att boken lämnade ännu större avtryck hos mig.

Det här är första delen om Flingan och flocken och jag ser fram emot fler böcker och mysterier. Så har du någon hundtokig deckarsugen tjej eller kille i den här åldern tycker jag absolut du ska sätta den här boken i händerna på den personen!

Wehrmachtsoldaternas brev från fronten 1939-1945 av Marie Moutier

Originaltitel: Lettres de la Wehrmacht

Sidor: 317 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från Fischer & CO, tusen tack! 

"Omkring 17 miljoner Wehrmachtsoldater deltog i andra världskriget. Under de dryga fem år som striderna varade höll de flesta av dem brevkontakt med sina nära och kära. Breven beskriver vardagslivet vid fronten, från invasionen av Polen till Berlins fall. De berättar på sitt eget sätt andra världskrigets historia. 

Under de första åren är breven fyllda av hopp och tillförsikt, för att efter nederlagen vid Stalingrad och Normandie bli mer och mer modfällda. Dessa brev får oss att inse att de tyska soldaterna också var människor - mitt bland alla fasor de upplevde och gjorde sig skyldiga till var det framför allt kärleken till de närmaste som fick dem att härda ut.

Den franske historikern Marie Moutier har gjort ett urval bland de över 16 000 brev från Wehrmachtsoldater som idag finns bevarade på Post- och telekommunikationsmuseet i Berlin. Ett knappt hundratal av dessa presenteras i denna bok. Under läsningens gång får vi ta del av soldaternas ångest över stridernas brutalitet och de efterhand försämrade materiella villkoren. Men den nazistiska ideologins betydelse för Tredje rikets krigsmakt framgår också med skrämmande tydlighet."

Det är inte så ofta jag läser historieböcker, tyvärr ska sägas, för jag har alltid tyckt att historia är intressant. Men jag tycker att de oftast blir alldeles för tunga att läsa.
Något jag dock har svårt att motstå är brev, gamla brev, det är något med det som fascinerar mig. Kanske är det för att det blir så privat, intimt, att få läsa en annan människas ord i just brevform. Personer som kanske inte längre lever. Därför bad jag om ett recensionsexemplar av den här boken, jag hade på känn att den skulle passa mig.

Och det gjorde den. Det här är en otroligt intressant bok att läsa. När jag väl hade börjat var det svårt att lägga undan den och den avslutades nästan på en dag. Jag läste till sent på natten för att den påverkade mig så mycket, av många olika anledningar.
Dels är det intressant att se kriget ur privata ögon på det här sättet, istället för att någon som inte var med om det skriver det i efterhand. Dels är det extra intressant när det är den onda sidan, den som är det självklara monstret i historien, som man får en djupare inblick i.
Men, det är också just det som gör det ganska obehagligt. För man tänker på alla liv som gick förlorade, alla människor som utrotades i alla de hemska lägren, allt ont som hände på grund av nazisterna och deras tankegång. Man tänker på det och ryser, och mår illa. Men, så läser man de här breven, och ser en mänsklig sida av de som stred på nazisternas sida. Att de hade fruar, barn, föräldrar som de älskade och brydde sig om och längtade hem till. Och det krockar, det tar tvärstopp i skallen när man försöker få ihop de två delarna.

Man får dessutom veta vad som hände med varje soldat vars brev använts i boken, om de överlevde allt eller om de stupade. Hur deras familjesituation såg ut, vad de jobbade med, lite allmän bakgrundsinformation om dem helt enkelt.

Jag kan bara rekommendera den. Det är en otroligt läsvärd bok.

Tips under veckan

Denna vecka blev det ett tips om böcker av en författare som jag redan läst och älskat böcker av. Sju böcker för att vara exakt, och de har till och med blivit omlästa i alla fall...3-4 gånger. Jag menar, vem säger nej till en garderob med en dörr till en annan värld? Ett talande lejon? Ni börjar förstå vem det handlar om nu va?

Böckerna om Narnia är ju några av mina favoriter. Men nu blev jag tipsad om C.S Lewis science fiction-böcker. Jag har vetat om att han skrivit dem men aldrig varit sådär intresserad av att läsa dem tidigare. Kanske för att jag är orolig att de inte ska passa mig lika bra som Narnia?
Har ni läst något annat än Narnia av Lewis? Vad tyckte ni i så fall?  

21 påstående om mig

Det får bli en liten lista idag, som jag har sett dyka upp här och där under veckan. Jag själv har snott den från Fantastiska berättelser!

Jag heter Victoria, men kalls oftast allt möjligt utom det. Vanligast är Vicky, ibland så kort som Vic. En tjejkompis brukar göra det galet långt och kalla mig något i stil med Vickelivicksanpickelipicksan, jag är inte ens säker på att jag kommer ihåg det korrekt för att det är så långt!
Jag är för tillfället ganska så trött och mensvärkig.
Jag är bra på att läsa!
Jag tycker inte om spindlar. Vi kommer inte överens.
Jag är dålig på att testa nya saker.
Jag läser fort enligt många.
Jag gillar när solen skiner och det är varmt och skönt.
Jag sjunger när hunden är den enda som kan höra mig, haha kanske stackars hund?
Jag älskar djur, speciellt hundar och katter. Vi kommer överens.
Jag är inte speciellt bra på att laga mat och har väl kanske inget större intresse av att bli bra heller.
Jag föredrar sommarnätterna här uppe i norr när solen håller sig kvar länge.
Jag tycker om skräckfilmer, men inte splatter!
Jag är beroende av kaffe. Inge mjölk eller socker.
Jag har på mig ett par baggy jeans och en huvtröja, hemmakläder.
Jag dricker kaffe, sa jag att jag är beroende? Och Dr.Pepper!
Jag lyssnar på ljudböcker, äntligen. Har inte så mycket kvar av Ensam på mars!
Jag blir arg på folk som överger/misshandlar/inte sköter om djur.
Jag blir rädd av fulla människor. Klarar inte av det så barer och sådant är inget för mig.
Jag önskar att ett halsband jag beställde igår ska vara här nu nu nu, men det tar nog någon vecka.
Jag är pinsamt dålig på att be om hjälp eller säga till om jag mår dåligt.
Jag är uppvuxen i en liten by utanför Kiruna som jag tyvärr inte minns med någon glädje.

Sådär ja! Det var lite allmän fakta om mig. Gör den gärna ni också :). Hoppas ni har en fin helg!

Järnskallen av Nils Håkansson

Originaltitel: Järnskallen

Sidor: 526 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Ja från Järnskallen själv (eller Albert Bonniers förlag!), tusen tack!

"Våren 1917 plågas Sverige av hungerkravaller och politisk oro. Rykten går om röda terroristgrupper och militära sammansvärjningar. Mitt i all turbulens begås ett mord på en officer med förbindelser i den svenska makteliten.

En maskerad man som kallar sig herr Agnefit samlar en grupp udda existenser för att lösa mordet. I gruppen ingår en labil före detta tsaragent, en svärmisk studentska som besitter en ovanlig talan för orientaliska kampsporter, en alkoholiserad kvinna som tål hur mycket stryk som helst, en uppvisningsbrottare, en bankrånare och en dansk kälkborgare med en unik begåvning för att orsaka förödelse. Gruppen kastas ut i ett virrvarr av intriger som spänner från samhällets högsta toppar till Stockholms undre värld, där två rivaliserande gäng är inbegripna i ett blodigt krig."

Alltså, wow...vad ska jag skriva om den här boken egentligen? Det är en ordentlig bok på 526 sidor men de sidorna märktes knappt av när jag läste. Tiden flög fram och det tog mig bara lite mer än en dag innan den var utläst.

Jag älskar det här gänget som består av alla möjliga sorters antihjältar. För här är det inte perfekta superhjältar vi har att göra med. Det här är människor med alla möjliga sorters brister, som kanske av mer eller mindre nobla skäl hjälper herr Agnefit för att läsa mordet. Men trots, eller kanske tack vare, alla deras brister så letar de sig direkt in i mitt hjärta och jag vill bara ha mer.

Berättelsen i sig är otroligt välskriven. Det finns hela tiden ett driv som för mig framåt även i de stunder då det egentligen inte händer så mycket. Jag är fascinerad över hur författaren har tänkt ut allt. När det börjar skrapas på ytan av mysteriet och jag inser att det ligger något stort bakom, då försvinner alla chanser att jag skulle kunna lägga ner boken och sluta tänka på den. Alla svängar och detaljer gör så att det nu i efterhand känns som att jag sett allt spelas upp på en tydlig film medans jag läst.

Järnskallen är en av de där böckerna som lämnar mig stum; det är då jag blivit helsåld och så fruktansvärt gärna vill att alla andra ska läsa den men inte riktigt vet hur jag ska formulera mig för att det ska framgå hur bra den är!

Så jag säger helt enkelt: LÄS!

Incidenten i Böhmen av Thomas Årnfelt

Originaltitel: Incidenten i Böhmen

Sidor: 229 (Häftad)

Recensionsexemplar: Från Undrentide, tusen tack! 

"Ni har således lyckats tappa bort en hel delegation med jesuiter, någonstans i Böhmen. Och nu vill ni att jag letar rätt på dem. Är det en korrekt sammanfattning?

Året är 1613. En beskickning har försvunnit någonstans i Böhmen och Vatikanen skickar agenten Maximilian för att utreda vad som hänt. Något är i görningen. Något som är utöver det vanliga. Här utspelar sig en kamp om makt, för att ta sig fram och framförallt för att överleva."

Det här var en lättläst och spännande historia! Efter att jag började tog det bara några timmar innan boken var utläst. Det var omöjligt att lägga undan den en längre tid och det tack vare hur författaren bygger upp ett driv och skapar en nyfikenhet i mig som läsare. Jag måste få veta hur det ligger till.

Lite då och då, mellan kapitlen får vi läsa små stycken som verkar vara från en anteckningsbok, där det framgår att någon håller på med experiment som kanske inte är så...positiva. Men det är skrivet så att jag hela tiden pendlar mellan olika personer, ena stunden är jag säker på att det är person a, sen är jag säker på person b, och så vidare.

Jag gillar historier när det inte riktigt går att säga vem som är god och vem som är ond, när författaren lurar mig. Det förstärks av att karaktärerna själva tvivlar på varandra hela tiden. Inget är säkert förrän i slutet och då faller alla bitar på plats.

Det här är författarens debutroman och nu hoppas jag på fler spännande berättelser från honom!

Alphabooks tag

Snowglitter (som jag dessutom lånat bilden av) och Sagan om Sagorna har bådat taggat mig att göra Alphabooks tag! Tack ska ni ha! :) Det går ut på att man ska lista sina favoritböcker från A till Ö. Det låter lite klurigt att komma ihåg en bok till varje bokstav men jag ska göra mitt bästa!

A - Anna Karenina (Leo Tolstoj)
B - Britt-Marie var här (Fredrik Backman)
C - Carrie (Stephen King)
D - Den oändliga historien (Michael Ende)
E - Eleanor & Park (Rainbow Rowell)
F - Fågelmannen (Mo Hayder)
G - Grimmen (Åsa Larsson & Ingela Korsell)
H - Harry Potter och De vises sten (J.K. Rowling)
I -  Istvillingar (S.K. Tremayne)
J -  Jane Eyre (Charlotte Bronte)
K - Kvinnan i svart (Susan Hill)
L - Livsregler för en medelstor get (Ina Ekegård)
M - Marley och jag (John Grogan)
N - Nattfilm (Marisha Pessl)
O - Odödlig (S. J. Bolton)
P -  Prövad oskuld (Agatha Christie)
Q
R - Rovdjur (Caroline L. Jensen)
S - Sömnlös (Stephen King)
T - Tistelblomman (Amanda Hellberg)
U - Undret (R.J. Palacio)
V - Vild (Cheryl Strayed)
W - Windy ledarhingsten (Elyne Mitchell)
X
Y
Z
Å
Ä -  Älskade hund (Michele Hanson)
Ö

Ooooch där står det still. Jag kommer inte på något mer! Det finns säkert någon som kan passa in någonstans men nej, hjärnan sa upp sig.
Känner ni er manad, gör den! :)

Stormningen av Harry Sidebottom

Originaltitel: Fire in the east

Sidor: 500 (Inbunden)

Serie: Roms krigare (del 1)

Recensionsexemplar: Från Lind&Co, tack! 

"Året är 255 E. KR. och det romerska kejsardömet har vuxit till sin bristningspunkt. Dess makt och auktoritet är utmanad längs med rikets alla gränser men det största hotet kommer från den sassanidiska dynastin i öst. Där ligger den isolerade romerska staden Arete och väntar på den ofrånkomliga invasionen.

En man skickas ut för att förstärka stadens befästningar och stridsviljan hos den alltmer desperata befolkningen. Mannen heter Ballista, och han får i uppdrag att kämpa mot den farligaste motståndare som imperiet någonsin stått inför."

Så, då har jag läst ut den första boken på väldigt länge inom just det här området. Sist var det som sagt Igguldens böcker om Caesar. Skulle jag jämföra de två skulle jag nog säga att Igguldens böcker kändes lite mer lättlästa, medan Stormningen tog ganska länge att ta sig igenom. Det är inte för att den var dålig på något vis, men för att det inte gick att läsa långa stycken i taget. Det blev lite för många namn, för mycket strategier att hålla reda på för mig.

Boken känns otroligt välskriven och genomarbetad. Det märks att författaren har otroligt stora kunskaper i det ämne han skriver om. Det här är första delen i en serie och är alla lika välarbetade kommer det verkligen bli jättebra.

Det jag gillade mest i boken, vilket kanske visar att jag är lite i fel målgrupp för den, är samtalen och tankarna. Det som visade på hur relationerna var mellan de som stod högt och lågt i rang. Mellan män och kvinnor. Ja mellan alla. Det var då jag blev som mest fångad och snabbt läste vidare.

Jag rekommenderar den absolut till den som vet med sig att just krig och sådant i historisk miljö är något som intresserar! Har man någon i sin omgivning som gärna läser Iggulden så kan den här vara en perfekt present.

Helgläsningen över

Såå, frågan alla vill ha svar på. Hur gick det med min bokhög!? Nopp, inte alls ego-tänkande här och tror att alla har funderat på det ;).
Nä men, jag tänkte stämma av här i alla fall! För en del hann jag läsa, men inte allt. Jag blev satt i lite trädgårdsarbete av systrarna och det var också riktigt skönt!

Men jag avslutade Stormningen, läste ut Incidenten i Böhmen, läste ut Wehrmacht soldaternas brev från fronten och läste ut Järnskallen! Plus att jag lyssnade klart på Silverpojken. Så jag är väldigt nöjd med min läshelg. Det innebär att jag faktiskt fick utläst alla mina recensionsexemplar som jag packade med, woho!

Nu är det tillbaka till jobb men läsningen hinns ju med i alla fall, om än inte lika mycket. Hoppas ni hade en toppenhelg!

Tips under veckan

Den här gången blev det en bok som funnits ganska länge, men som nyligen kom i nytryck. Den har verkligen varit efterfrågad.
Själv har jag inte läst den än, jag vet inte varför riktigt. När jag läser på baksidan så låter det som något jag skulle kunna gilla och alla verkar ju älska den.

"Veronika, en ung författare, tar sin tillflykt till en enslig stuga i Dalarna för att få skrivro, men också för att komma över en tung sorg. I ett hus i närheten bor Astrid, en gammal kvinna som på bygden anses vara en riktig enstöring.Också hon har dragit sig undan världen och bär på mörka hemligheter. Nyfiket men skyggt studerar Astrid sin nya granne.

Allt eftersom månaderna går närmar sig de två kvinnorna varandra. Det uppstår en vänskap som ingen av dem räknat med och som kommer att förändra deras liv."

Har ni läst den? Vad tyckte ni?

Prinsessan Ja! av Patrik Stigsson

Originaltitel: Prinsessan Ja!

Serie: Grybbingdalen (del 1)

Sidor: 179 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Ja från författaren, tusen tack!

"Hej Davvad. Jag behöver din hjälp. Ät det röda blåbäret.

Det finns inga röda blåbär. Det vet alla. Men när Davvad får ett brev från Prinsessan Ja! måste han försöka hitta ett. Vad är det prinsessan vill ha hjälp med? Var ligger hennes slott? Och hur ska Polp klara sig ensam, om hans bäste kompis Davvad försvinner från Grybbingdalen?"

Vilken mysig bok det här var! Dels finns det en fin karta över Grybbingdalen i början av boken, en underbar illustration av prinsessans slott i slutet av den och en välgjord bild av Davvad och Polp precis innan berättelsen börjar. Det sätter lite guldkant på det hela.

Sen har vi själva berättelsen som är något jag absolut hade kunnat högläsa för mina barn, om jag hade haft några det vill säga. Historien om Davvad, Polp och Prinsessan Ja! är både spännande, rolig och framförallt fylld av värme. Här blandas Grybbingar, prinsessor, häxor, förbannelser, troll, trollkarlar, magi och önskespöken i en röra som tillsammans bildar den här bokskatten.

Jag insåg under läsningen att jag tyckte att Davvad och Polp påminde mig om Frodo och Sam, fast i förenklad barnversion (vilket är ett väldigt bra betyg alltså!). De är två bra vänner som ställer upp för varandra, trotsar sina rädslor för att hjälpa till och går egna vägar i livet som deras Grybbingsläktingar inte alls förstår. Varför skulle man någonsin lämna Grybbingdalen där allt är tryggt och ordnat? Då är det bättre att tvinga undan nyfikenheten, den gör bara så man hamnar i trubbel...Eller?

Något annat som fick mig att le är språket. Grybbingarnas sätt att tala är otroligt charmigt. De uttrycker en del saker på ett ganska eget vis. Till exempel;

"Jag kan nästan inte säga nånting utan att han blir citron."

 "-Fy fallfrukt, vilken otäck apa!"

och ett sista exempel, som är min absoluta favorit eftersom det låter så mjukt och fint:

"Men han har ett honungshjärta." 

På nätbokhandlarna står den under 9-12 år, och den nedre delen av den skalan kan jag tänka mig uppskattar den här. Men som sagt kan jag verkligen se den som en högläsningsbok för ännu yngre barn. Jag kan verkligen rekommendera den här för en mysig lässtund och då behöver man inte vänta länge på andra delen som dyker upp i augusti!

En liten semester

Nu är det tre dagars ledighet, woho! Här ska läsas! Det spelar ingen roll om det är tråkigt eller fint väder. Det enda som påverkas är om jag läser inomhus eller utomhus. Okej, jag ska faktiskt vara lite nyttig också och springa lite med hunden, det behöver vi båda två.

Helgen spenderas i systers sommarstuga, och dit tas ingen dator med. Så det blir mycket tid att läsa. Jag har självklart plockat ihop en "liten" hög att ta med mig, tror ni den räcker?
(Ska jag vara ärlig är jag redan i stugan när det här publiceras, kom fram igår kväll!)

Hur spenderar ni helgen? Jag hoppas ni får sol och värme i alla fall! Det är väl lite tveksamt om det blir det här uppåt i landet...

Mini-haul

Det har dykt upp två recensionsexemplar som jag inte har hunnit visa upp tidigare här på bloggen. Eftersom det bara är två stycken blir det ett bildinlägg i dag!

• Järnskallen av Nils Håkansson. Den här skrev jag ju om när jag hade gjort testet för att se vem jag var i boken. Blev jätteglad när själva boken också dök upp! Dessutom var den otroligt fint inslagen. 

• Wehrmacht-soldaternas brev från fronten 1939-1945 av Marie Moutier. Som verkar riktigt intressant. Jag har någon underlig fascination med gamla brev så den här kommer nog passa mig perfekt. 

Tusen tack till förlagen som skickade ut de här, Albert Bonniers förlag och Lind & Co. Det är alltid otroligt uppskattat ska ni veta!

En skrämmande tisdagsutmaning på en onsdag!

Inne hos Kulturkollo pågår ett skräcktema den här veckan. Därför är tisdagsutmaningen:

"Vilket är ditt allra bästa blodisande tips i sommarnatten? En film? En bok? En spökhistoria berättad av någon särskilt skrämmande berättare?"

Åh jag sitter nästan här och studsar som ett barn på julafton! Vart ska jag börja liksom!? Jag älskar ju skräck, något som många i min omgivning finner underligt haha. Men jag gillar det! Jag gillar när en film eller en bok kan skrämma mig lite.
Men ja! En lista ska ni få, jag ska försöka att inte babbla på i evigheter...

• Ja ja jag vet att jag tjatar, men allvarligt, Fågelmannen av Mo Hayder. Läs den!
• Släktet-trilogin av Guillermo Del Toro & Chuck Hogan. Inga glittrande, snälla vampyrer här inte!
• Stockholms undergång av Fruktan. Riktigt bra skräcknoveller!
• Staden som försvann av Stephen King, så klart, ni förväntade väl er inte en skräcklista utan King?
• Psykopaten av Dean Koontz. Den här boken har trasat sönder mina nerver båda gångerna jag läst den.
• Istvillingar av S.K. Tremayne. Riktigt bra och läskig stämning i den här boken!

Så, där har ni lite böcker som kan skrämmas. Ska vi se om jag kan komma på några filmer också? 

• Mine games, en film jag inte hade några förhoppningar om alls egentligen. Men slutet var en sån överraskande twist att betyget höjdes! 
• Annabelle, läskig docka, behöver jag säga mer?
• The Babadook, fick jag faktiskt avbryta tittandet på en kväll för att jag var säker på att den skulle förstöra min nattsömn helt. Jag fortsatte dagen efter när det fortfarande var ljust, jättebra film!
• Insidious, fångade mig helt och hållet. Kollade tvåan dagen efter för att jag inte kunde få nog. 

Sådär, nu har det blivit ett ganska långt inlägg här så jag ska avrunda! Ska bara säga att alla de här inte har övernaturliga delar i sig, skräck för mig kan även vara "bara" mänskliga monster. Det behöver inte vara spöken osv. Så det är en liten blandning. 

Modernistas höstböcker

Nu har jag njutit av att kolla igenom Modernistas höstkatalog som jag fick hem för några dagar sedan. Den är så fin och full av intressanta böcker! Tänkte göra ett litet inlägg av de jag är mest nyfiken på.

                            

 

Så många böcker jag vill läsa! Hur ska jag någonsin hinna med allt?? 

Glasbarnen av Kristina Ohlsson

Originaltitel: Glasbarnen

Serie: Glasbarnen (del 1)

Längd: 3h 39min

Uppläsare: Ester Claesson

"Mystiska saker händer i Billies och hennes mammas nya hem. Det är som att huset inte vill ha dem där. Tillsammans med vännen Aladdin börjar Billie forska i husets mörka historia. En historia som leder hela vägen till den natt då Billie plötsligt vaknar av att någon, eller något, knackar på hennes fönster."

Eftersom de här böckerna som riktar sig till barn i 9-12 års ålder verkar så otroligt populära kände jag att det var dags att ta reda på vad det egentligen var för något! Och det skadade ju inte att det lät som en riktigt bra spökhistoria...

Så det här blev min bok jag lyssnade på under kvällarna när datorn stängts av. Det är något med mig och att lyssna på spökerier innan jag ska sova tydligen.
Och den här boken faktiskt fick det att gå rysningar längs ryggraden på mig vissa gånger! Den var underbart krypande läskig! Jag förstår verkligen att den är populär bland de yngre som vill ha lite mer nervbitande berättelser.

Stämningen är perfekt uppbyggd och det är välskrivet rakt igenom. Det finns faktiskt inget jag kan klaga på, och då är jag inte ens i rätt målgrupp för boken. Så har ni barn i er närhet som gillar spökhistorier tycker jag absolut att ni ska sätta den här i händerna på dem. Under tiden ska jag fortsätta lyssna på bok två, Silverpojken!

Märkta för livet av Emelie Schepp

Originaltitel: Märkta för livet

Sidor: 339 (Inbunden)

Serie: Jana Berzelius (del 1)

"En sommardag 1991 vaknar nioåriga Jana Berzelius upp på ett sjukhus. Hon har inget minne av vem hon är eller var hon kommer ifrån.

Tjugoett år senare får hon, som framgångsrik åklagare, uppdraget att leda förundersökningen i det uppmärksammade mordet på Hans Juhlén, verksamhetschef på Migrationsverket i Norrköping.

Tillsammans med kriminalkommissarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander inleder Jana Berzelius ett intensivt arbete med att lösa fallet. Men utredningen tar en oväntad vändning när ännu ett lik hittas. Denna gång är det en pojke. Och ju mer Jana gräver i den döda pojkens bakgrund, desto närmare kommer hon sanningen om sin egen. Och hon möter en historia mörkare och blodigare än hon någonsin kunnat föreställa sig."

 Nu var det ett tag sedan jag läste ut den här boken, så det kanske blir ett ganska kort inlägg men den förtjänar i alla fall att få ett! Det är när jag läser böcker från fikarummet på jobbet som jag ibland tappar bort att skriva om dem eftersom jag inte har dem hemma, men bättre sent än aldrig.
Jag blev nyfiken på att läsa den här när Schepps andra bok kom in i affären och den lät väldigt spännande. Då kände jag att det var dags att ta upp den här.

Och jag är imponerad av att det här är hennes debut. För det är verkligen en spännande berättelse jag dras in i. Hon har tagit ett otroligt hemskt ämne och gjort en bra historia av det, vad kan barn egentligen "programmeras" att göra när de tas ifrån sina föräldrar och tränas hårt och kärlekslöst?
Det är hemskt och det är för att få de här svaren som jag fortsätter läsa, varför gör en människa så?

Jana är en mycket speciell karaktär, jag har både svårt för henne och gillar henne samtidigt. Jag förstår hu varför hon är som hon är och jag gillar ju henne just för att hon är lite svår att få grepp om, och samtidigt är det hennes kyliga sätt som gör att jag också vill hålla mig på avstånd från henne. Vilket ju garanterat är precis vad hon hade velat att jag skulle göra!

Jag ska helt klart läsa Vita spår också någon gång i framtiden, när Schepps debut var så här spännande kan jag bara tänka mig hur bra nästa bok är!

Enlät: låt böckerna beskriva ditt liv

Jag hittade den här roliga enkäten hos bokstaden och ville så klart göra den! Man ska alltså använda titlar som finns i ens bokhylla för att besvara frågorna :)

Är du man eller kvinna? 
Kvinnan i svart (Susan Hill)

Beskriv dig själv: 
Introvert (Linus Jonkman)

Hur mår du? 
Weirdo (Cathi Unsworth)

Beskriv stället du bor på: 
I Vargavinterns Land (Cecilia Ekbäck)

Vart skulle du vilja resa? 
Mörka Platser (Gillian Flynn)

Beskriv din bästa vän: 
Älskade hund! (Michele Hanson)

Favoritfärg: 
Strax efter solnedgången (Stephen King)

Väder just nu: 
Klarthet (Lisa Westerlund)

Favoritårstid: 
Här och nu (Eva Ludvigsen)

Om ditt liv vore ett tv-program, vad skulle det heta? 
Allt är en bild av mitt hjärta (Margareta Wersäll)

Vad betyder livet för dig? 
En glimt av ömhet (Margit Sandemo)

Hur är ditt förhållande? 
Ps. Jag älskar dig (Ceceilia Ahern)

Vad är du rädd för? 
Sömnlös (Stephen King)

Dagens aforism? 
Mig äger ingen (Åsa Linderborg)

Vilket råd skulle du vilja ge? 
Vänd dig inte om (Daphne du Maurier)

Hur skulle du vilja dö? 
Ljudet av ditt hjärta (Stephenie Meyer)

Motto: 
Vild (Cheryl Strayed)

Det här var jätteroligt att göra! Gör den du också! Lämna gärna en kommentar så kikar jag in hos dig :)

Blandat i brevlådan

För någon dag sedan när jag kom hem höll jag på snubbla över två paket som låg på golvet innanför dörren. Det var trevligt att komma hem till! Plus den glatt skuttande hunden också så klart, det är alltid det bästa.

Men i alla fall, jag småskrattade lite för mig själv när jag öppnade paketen. Det är två böcker jag tackat ja till att få, men det var roligt att de kom samtidigt för de är så otroligt olika.

• Grybbingdalen 1 - Prinsessan Ja! av Patrik Stigsson
• Incidenten i Böhmen av Thomas Årnefelt

Ingen kan ju säga att min läsning inte är varierad i alla fall! :) 

Så fina saker!

Någonstans på Instagram hittade jag en länk till en sida på nätet, som jag så klart var tvungen att gå in och titta på. Och nu är ha-begäret väckt.

Hur fin är inte den här tröjan med text från Call of the wild av Jack London?? Eller den här väskan med text från Wuthering Heights av Emily Bronte?

Jag är jättesugen på att beställa väskan som ett första köp i alla fall. Blev verkligen förälskad i den.
Sidan heter Litographs och har jättemycket fina tröjor, väskor och till och med fejktatueringar med litterär koppling! Hittar ni något ni vill ha?

Monster av Micael Dahlén

Originaltitel: Monster

Sidor: 186 (Inbunden)

"Möt fem av världens mest kända mördare - med skrämmande historier som spänner över fem decennier. 

Charles Mansons blodsprutande slakter. Dorothea Puentes benfyllda trädgård. Issei Sagawas kannibaliska festmåltid. Wayne Los våldsamma skolmassaker. Peter Lundins mord på sin egen mord.

Fem monster. Och en besatt professor som träffat dem. Micael Dahlén har korsat tre kontinenter på sin resa. Han har utforskat en värld fylld av blod och död - men också av pengar, kärlek och kändisskap."

Jag tror jag förväntade mig fel saker av den här boken. Dahlén har gått in för att försöka förstå hur det kan komma sig att människor fascineras så mycket av mördare. Så mycket att de skickar kärleksbrev, gifter sig med eller åker för att ha sex med dem i fängelset.

Det jag hade förväntat mig var nog mer om mördarna själva, inte om det kändisskap som de får och hur deras "följare" tänker. Haha, vilket väl i och för sig bevisar att författaren har en poäng, jag ville läsa om mördarna, inte om det som omger dem. Dock känner jag mig ganska lugn i det då jag inte har några planer på att börja brevväxla med någon eller gifta mig med någon, jag lovar!

Men i alla fall, trots att jag väntade mig fel saker så var det intressant läsning. Och ganska vidrig, för morden beskrivs i början av varje kapitel. Vissa av dem kan verkligen göra en mörkrädd.
Att folk sedan blir imponerad av, förälskade i och till och med vill gifta sig med de här personerna som utfört så hemska saker, det gör mig också lite mörkrädd. Jag kan inte förstå det. En av mördarna i boken hade tagit livet av bland annat två små pojkar, han är nu gift (eller var i alla fall vid tidpunkten då boken skrevs) med en kvinna utanför fängelset som har barn. Jag sitter och stirrar på orden och kan inte förstå det.

Så ja, det är annorlunda läsning. Som ger en bild av världen som är ganska svår att förstå sig på.

Dags att göra sig av med lite böcker!

Ja nu har jag som sagt rensat lite i hyllorna igen. Det har blivit en del böcker som fått åka iväg det senaste året faktiskt, några åt gången.Och ändå är det fullt, haha. Underligt det där eller hur!

Doktor Proktors pruttpulver av Jo Nesbø

Originaltitel: Doktor Proktors Prompepulver

Serie: Doktor Proktor (del 1)

Längd: 3h 50min

Uppläsare: Helge Skoog

"Har du någonsin hört talas om en professor som försöker uppfinna ett pulver mot hösnuva och så visar det sig att han istället har uppfunnit ett pruttpulver? Nej, jag kunde väl tro det, säger doktor Proktor. Det är nämligen tämligen sällsynt. Åtminstone om det är ett pruttpulver som gör att man med raket fart far rakt upp i himlen så att man skrämmer slag på alla kråkorna och själv blir lite skraj när pulvret börjat ta slut..."

 Haha åh vilken härlig bok det här var. Jag lyssnade faktiskt mest på kvällarna när jag skulle slappna av innan det var dags att sova. Då låg jag och fnissade för mig själv åt den här berättelsen. Det är roligt nästan hela tiden, och mellan de gångerna är det istället underligt och ibland lite spännande. Jag förstår att den går hem hos åldersgruppen som är 6-9 år.

Det är lite intressant att Nesbø skriver båda hemska deckare och så lite barnböcker. Verkligen en stor blandning i hans författarkarriär. Jag har läst en av deckarna, och det var några år sedan. Den tyckte jag var sådär. Då blev jag faktiskt mer förtjust i Doktor Proktor och alla de härliga karaktärerna i den.

Jag har redan laddat upp bok två för att fortsätta lyssna på under kvällarna, vilket jag faktiskt ska ta och börja på nu (det är kväll när jag skriver det här, vilket också är anledningen till att det här är ganska kort, jag är toktrött).

En intressant nyhet och ett test!

För några dagar sedan fick jag ett mail som berättade att en ny bok är på väg ut i juni, Järnskallen heter den! Jag blev så klart nyfiken och kollade upp den på adlibris:

"I hungerkravallernas Stockholm våren 1917 rör sig en maskerad man som kallar sig herr Agnefit. Ett mord har begåtts på en officer med förbindelser i den svenska makteliten, och herr Agnefit samlar en grupp udda existenser för att lösa mordet. I gruppen ingår en labil före detta tsaragent med en böjelse för sexualvåld, en svärmisk studentska med stora talanger för jiu jitsu, en alkoholiserad medelålders kvinna som tål hur mycket stryk som helst, en före detta uppvisningsbrottare, en lettisk bankrånare och en dansk kälkborgare med en unik begåvning för att orsaka förödelse. Herr Agnefit är dock mycket förtegen om varför han vill att mordet ska lösas, och snart börjar gruppens medlemmar ana oråd"

Den låter otroligt annorlunda och intressant tycker jag! Sedan är jag svag för olika test, så det är klart att jag gjorde det också. Vill ni göra testet? Klicka HÄR!
Mitt resultat blev Hämnaren

"Hämnaren drivs av ett raseri som är nästan lika stort som det egna självföraktet. Innerst inne finns en vilja av att stoppa världens ondska, eller åtminstone rädda dem hen bryr sig om, men i den kampen är hämnaren hänsynslös."

Och den karaktär i boken det stämmer överens med är Agent Murman.
Jag tycker det är så kul när förlag eller författare gör något sånt här extra som hör till boken.
Vilken karaktär blir ni?

Istvillingar av S.K Tremayne

Originaltitel: The Ice Twins

Sidor: 349 (Inbunden)

Recensionsexemplar: Från snälla Lind&CO, tack! 

"Lydia och Kirstie är enäggstvillingar - sex år gamla, oskiljaktiga och så lika att inte ens deras föräldrar kan säga vem som är vem. Plötsligt händer det som bara inte får hända: Lydia faller från ett balkongräcke och dör. 

Efter ett års tungt sorgearbete beslutar sig familjen för att flytta till en liten isolerad ö i Hebriderna där de ärvt ett hus som inte varit bebott på flera decennier. De vill börja på nytt, komma bort från alla plågsamma minnen.

Men inget blir som de hoppats. Kirstie beter sig allt egendomligare - hon tycks djupt olycklig och hävdar att de förväxlat henne med den omkomna systern. I skolan skyr de andra barnen henne hon är outhärdligt ensam. Föräldrarnas äktenskap blir sämre och sämre. Oron för Kirstie - eller är det Lydia - bara växer.

En fruktansvärd misstanke pyr inom modern...vad var det egentligen som hände den där olycksdagen då hennes dotter dog?"

Jag vet att jag låtit lyrisk över ett ganska stort antal böcker på sista tiden, men det är faktiskt så att jag har lyckats läsa många böcker som jag verkligen fastnat för.
Så är det även med Istvillingar. Det är också ett recensionsexemplar jag bad om, för det lät som en bok som skulle passa mig. Och det gjorde den, jag var bara inte beredd på exakt hur bra den skulle vara!

Istvillingar påminner mig lite om Kvinnan på tåget, i just det att den lurar dig som läsare. Jag var så säker på att jag visste hur det låg till flera gånger, men varje gång tog författaren och slängde ut ett nytt spår som både jag och mamman i boken följde efter. En skillnad här är dock att det finns en liten släng av en övernaturlig känsla genom hela boken, vilket jag älskar. Den blir aldrig för påtaglig, utan även den är så att jag som läsare inte riktigt vet om det verkligen är några spökerier eller om saker faktiskt har naturliga förklaringar. Den vred om skallen på mig så många gånger innan allt knöts ihop perfekt i slutet.

I ett stycke satt jag på nålar med hjärtat som var på besök uppe i halsen och slog av nervositet. Jag ville gömma mig bakom en kudde för att det faktiskt var så läskigt. Sådana stunder uppskattas!
Och bara själva grundtanken med boken är lite panikframkallande, tänk om man sörjt fel dotter?

Mitt råd? Skaffa den här boken, och spara den till en regnig och stormig dag. Då kommer den att spela spratt med dina nerver extra mycket.

Mistborn: Sista riket av Brandon Sanderson

Originaltitel: Mistborn: The Final Empire

Sidor: 742 (Inbunden)

Serie: Mistborn (del 1)

Recensionsexemplar: Från Modernista, tusen tack!

"I tusen år har aska fallit från himlen,, inga blommor har blommat och täta dimmor har gjort nattens mörker fruktat. Det är en värld av lidande där den evige och odödlige Överstehärskaren styr genom ett antal aristokratiska familjer. Vanligt folk är dömda att leva i underkastelse och arbeta som slavar.

Men mitt i all hopplöshet dyker Kelsier upp, en överlevare från de hålar dit Överstehärskaren skickar dem som han dömt till döden. Kelsier har allomantiska förmågor - en rad magiska styrkor som nästan bara aristokratiska besitter - och en plan om hämnd och frigörelse.

Samtidigt stryker Vin en ung tjej som är medlem i ett tjuvgäng, runt på gatorna i huvudstaden. Även hon är allomantiker - men vet inte själv om det förrän Kelsier drar in henne i sina planer. För att Kelsier och Vin ska lyckas störta Sista riket är det mycket som måste gå i lås. Inte minst måste Vin lära sig att bemästra sina allomantiska krafter..."

Aaaaah! Alltså den här boken! Det här är ett recensionsexemplar jag har bett om från Modernista. Anledningen till att jag efterfrågade det var att jag enbart, verkligen enbart, hört bra saker om den på booktube. ALLA hyllar Sandersons böcker, så det är klart att jag blev nyfiken. Och lite nervös när jag fick den... vi vet ju hur det är med att ha så höga förväntningar.

Men förstår ni när glädjen när den var precis så bra som jag trodde?? Kanske till och med bättre! Jag läser inte så mycket ordentlig fantasy, som jag tror jag nämnt tidigare. Världarna känns ofta så komplicerade och det känns inte som att jag kommer in i berättelserna på ett bra sätt.
Det var inget problem här! Jag förstod världen, jag förstod magin, jag förstod och jag älskade det!

Karaktärerna är så välskrivna, både de goda och onda, och de mittemellan. Kelsiers gäng, där Vin till slut ingår, blir som mina vänner medan jag läser. Speciellt Kelsier och Vin själva. Där här vi två personer jag verkligen gillar och bryr mig om under tiden som sidorna flyger fram. För flyger fram gör dem, låt inte bokens sidantal avskräcka dig! Den här är värd att läsas.

Handlingen är intressant och spännande. Jag känner med dem som kämpar för att göra världen till ett bättre ställe. De som vill ge det vanliga folket en chans till frihet, vilket självklart är svårt efter tusentals år av förtryck. Kelsier har fullt upp med att försöka få fram deras kämpaglöd och tro på sig själva.

Sanderson knockade mig helt med en vändning i slutet, jag kan inte skriva något om det men har ni läst boken tror jag ni förstår vad jag menar. Det var jag inte beredd på och lite ondskefullt gjort var det! Men på ett genialiskt sätt. Jag satt med tårar i ögonen samtidigt som jag flinade för att det var så snyggt och smart gjort.

Det är väldigt tydligt att jag precis har läst en av böckerna som kommer hamna i topp 3 det här året. Nu måste jag bara vänta på fortsättningen...