Vänd dig inte om av Daphne du Maurier

Sidor: 348 (Inbunden)

"Daphne du Mauriers bästa sällsamma berättelser.

Daphne du Maurier är en mästare i konsten att skildra hur verkligheten plötsligt kan glida över i det övernaturliga, oförklarliga och olycksbådande. 

Det inträffar för John när den blinda kvinnan stirrar på honom, underligt och genomträngande, för markisinnan när hon i ett källarfönster skymtar ett helgonlikt mansansikte på andra sidan rutan, för Nat när han märker att fåglarna är talrika och oroligare än vanligt och tycks förenade i ett egendomligt kamratskap."

Jag insåg inte när jag köpte boken att det här var noveller. Jag såg bara Daphne du Mauriers namn och tog med boken i min hög eftersom jag verkligen gillar det jag läst av henne tidigare.
Men det är noveller, och jag har nu några gånger nämnt här på bloggen att jag har svårt för noveller.

Men, ibland ska man ju bli motbevisad också. Och det blev jag här. Det tog mig inte alls lång tid att ta mig igenom hela boken, lite mer än en dag bara. För berättelserna var så bra!
Det börjar med John och hans fru som är på semester i ett försök att hitta tillbaka till glädjen efter deras dotter gått bort. Och det är då de möter den blinda kvinnan som sänder kalla kårar längs Johns ryggrad. (Vänd dig inte om)

Nästa berättelse handlar om en lärare som får sin målerisemester förstörd av en bullrig herre som verkar vara ute efter gamla skatter. Och med gamla skatter kommer väl ganska ofta gamla förbannelser...? Eller? (Inte efter midnatt)

Den tredje handlar om en kvinna som genomgår en operation för att rädda sin syn. Men de linser man fäster på hennes ögon är inte som de borde vara. Man kan säga att hon ser världen och människorna i den på ett helt nytt sätt. (De blå linserna)

I den fjärde går en man på ett biobesök som förändrar hans liv. Det är kärlek vid första ögonkastet som leder honom till en kyrkogård. (Kyss mig en gång till främling)

Sedan har vi markisinnan vars beslut att ha en affär med den lokala fotografen under semester inte riktigt går som hon har tänkt. Vad gör man när den ena parten tar lite mer allvarligt på förbindelsen? (Den lille fotografen)

Efter det kommer mannen vars bittra och ständigt klagande hustru gått bort i lunginflammation. Något som mannen kanske inte sörjer så mycket. Men det finns ett underligt äppelträd ute på gården som på något olustigt sätt påminner honom om hans fru. (Äppelträdet)

Och till sist har vi då Nat, som upptäcker att fåglarna inte beter sig som de brukar. De är desperata och aggressiva på ett sätt han aldrig sett tidigare. (Fåglarna)

Nu blev det ganska långt inlägg med en kort liten genomgång av varje novell, och novellens namn inom parentes. De är riktigt bra allihopa! Jag hade faktiskt ingen aning om att det var en novell av du Maurier som låg bakom filmen Fåglarna. Det var en trevlig överraskning.
Det blir faktiskt Fåglarna tillsammans med De blå linserna som är mina favoriter ur den här boken. Men hela samlingen är klart läsvärd!