Den döda älskarinnan av Théophile Gautier

Sidor: 110 (Häftad) 

"Vampyrer, mumier och gengångare...

Théophile Gautier, vän till Charles Baudelaire och mest känd som poet i 1800-talets Frankrike, låter sin svarta fantasi flöda i dessa skräckromantiska noveller. Dröm och verklighet flyter samman, tidens och rummets logik upplöses. När det mysteriösa plötsligt och brutalt bryter in i vardagslivet tvingas människorna ifrågasätta sig själva och den verklighet de trott vara sann.

I fyra noveller presenteras här denna sida av Gautiers författarskap för första gången på svenska."

 En lätt liten bok jag köpte på en bokrea för flera herrans år sedan. Sedan har den legat i min handväska något år utan att bli utläst, men nu så, i stugan fick jag äntligen ro nog att läsa ut den! Som sagt, jag och noveller..det tar lite tid oftast.

Boken inleds med Den döda älskarinnan, som är helt okej. Som man kanske kan gissa av namnet handlar det om en vampyr. Inte den bästa vampyrberättelsen jag har läst men som sagt, helt okej.
Sen kommer novellen Den dubbla riddaren som måste vara den jag tyckt minst om för jag kan helt ärligt inte dra mig till minnes vad jag har läst ens. Jag minns Den döda älskarinnan bra, jag minns de två som är efter den här bra, men just den här, nopp, inte ett dugg.

Den tredje är Mumiens fot, som jag gillar mest. Här får vi träffa en man som i en antikvitetsaffär hittar en gammal mumiefot som han köper. Och den är ju inte helt utan historia kan man säga! Den här var snabbläst och lite lagom spännande.
Den sista novellen, Två aktörer för en roll, är nog den som kommer på plats nummer två för mig. Den är egentligen inte något extra spännande men jag gillar den ändå. Det handlar om en skådespelare som får en roll som djävulen själv på en teater, men någon i publiken är väldigt kritisk mot hans framförande!

Så allt som allt är det en trevlig liten bok att läsa. Inte det bästa jag läst men inte det sämsta heller, en sån där bok som hamnar någonstans i mitten.