Expeditionen: min kärlekshistoria av Bea Uusma

Sidor: 313 (Inbunden)

"11 juli 1897. Ingenjör Andrées polarexpedition lyfter i en vätgasballong, på väg mot Nordpolen. Trettiotre år senare hittas resterna av deras sista läger på en öde glaciärö. I de tättskrivna dagböckerna kan man läsa hur de, efter bara några dagars luftfärd, blivit tvungna att nödlanda på packisen och hur de i månader försöker ta sig tillbaka till fast mark. Tre män, med minimala kunskaper om arktiska förhållanden, mitt i en vit mardröm. När de stiger iland på Vitön upphör plötsligt alla anteckningar. 

I snart hundra år har polarforskare, journalister och läkare försökt lösa gåtan. Vad hände egentligen på ön? Varför dog de tre expeditionsmedlemmarna, trots att de hade stora mängder proviant, varma kläder, lådvis med ammunition och tre fungerande gevär?"

Så för någon dag sedan satt jag och funderade på vilken bok jag skulle läsa, som en del kanske såg om ni följer mig på Instagram, jag fick förslag där och även på min privata facebook. Det stod mellan Expeditionen och Doctor Sleep. Till slut tog jag upp Expeditionen, och tänkte egentligen bara titta på första sidan lite för att få en känsla för boken..sen hade 109 sidor till på något underligt sätt flugit förbi!

Wow så bra! Jag är lite ledsen att jag har läst den nu, för nu kan jag aldrig läsa den för första gången igen. Samtidigt som jag så klart är glad att jag äntligen läste den. Vadå förvirrande?
Det här är så otroligt intressant hela vägen igenom! Jag älskar sånt här! Ouppklarade dödsfall, lite gåtor om vad som hände, få se och ta del av gamla foton och dagboksanteckningar. Jag känner mig lika besatt under läsandet som Bea Uusma verkar ha varit under sitt letande efter svar. Jag vill också veta!

Jag känner igen det där drivet hon har, jag brukar också fastna för vissa händelser som hon gjort. Inte på samma nivå men grundkänslan är där. I mellanstadiet var det till exempel om Titanic, jag ville veta allt om passagerarna och deras liv och varför det gick som det gick. Och att få uppleva lite av den känslan igen när jag läste den här boken igen, var otroligt! Jag vill läsa mer om det, jag vill veta mer.

Nu vet jag att väldigt många redan har läst den här boken, men har ni inte det, så gör det!

Förgörelsen av Guillermo Del Toro & Chuck Hogan

Originaltitel: The Fall

Sidor: 344 (Storpocket)

Serie: Del 2 i Släktet.

"Det råder undantagstillstånd i New York. Vampyrerna breder ut sig över landet och mitt i detta fruktansvärda kaos pågår ytterligare en kamp: det har utbrutit ett inbördeskrig mellan vampyrerna från Den Nya Världen och Den Gamla Världen. Båda sidorna vill ha herraväldet över jorden och människorna hamnar mellan de stridande fraktionerna. Det blir allt tydligare för Eph Goodweather och de andra motståndskämparna att människorna inte längre befinner sig högst upp i näringskedjan...

När allting verkar vara som mest hopplöst förklara multimiljardären Eldrich Palmer att han kan tänka sig att stötta USA:s regering med nödlån och matdistribution. Men Palmer har dolda motiv. Ska det visa sig att det största hotet mot mänskligheten ändå kommer från människorna själva?"

Ah, det är så mörkt och spännande och bra! Den här serien skulle jag ha egentligen ha läst under riktigt ruskiga höst- eller vinterkvällar. När det blåser och regnar utomhus och man verkligen kan tänka sig hur världen bara faller sönder.
Men eftersom den kommer som tv-serie ganska snart (om jag har förstått det rätt) så ville jag hinna läsa böckerna först. Även om jag antar att en tv-serie säkert kommer skilja sig mycket från händelserna i böckerna, det brukar ju vara så.

Men jag är fortsatt fast i alla fall! Jag läste ut den här boken på en dag. Det är svårt att lägga undan den när man väl har börjat och jag skulle garanterat ha hoppat på den sista boken också om jag bara hade den hemma! Lite lagom frustrerande att inse när sidorna började ta slut i den här att jag inte har avslutningen...

Släktet av Guillermo Del Toro & Chuck Hogan

Originaltitel: The Strain

Sidor: 465 (Storpocket)
Serie: Del 1 i Släktet

"De har alltid funnits bland oss - vampyrerna. I hemlighet och i mörker har de väntat på att deras tid ska komma, och nu är den äntligen här. Inom en vecka kommer Manhattan vara utplånat. Inom tre månader resten av USA. Och inom sex månader: hela världen.

En boeing 777 från Berlin har precis landat på JFK-flygplatsen i New York när allting plöstligt svartnar. Kontrolltornet tappar kontakten med piloten och ingen aktivitet märks längre inifrån planet. 

En specialistgrupp tillkallas för att ta sig in i planet eftersom man fruktar att ett livsfarligt virus har spritt sig. Eph Goodweather blir förste man att kliva in genom flygplansdörren. Synen han möter chockar honom: livlösa människor ligger kringspridda överallt. Medan kropparna börjar transporteras iväg upptäcker man emellertid att fyra personer fortfarande lever och verkar vara nästan helt oskadda. Men inget är vad det ser ut att vara."

Jag har en vän som har läst den här och de andra två böckerna som trilogin består av, och han har talat gott om dem. Då var jag så klart tvungen att ge mig på dem också, på handlingen låter det ju verkligen som något jag borde gilla!

Och det gör jag! Det här var riktigt bra och spännande. Det är inte så att det är action direkt från första sidan, istället byggs en stämning upp som gör att man sitter på nålar och väntar på att allt ska gå åt helvete. Det är något som kryper under huden på mig som läser (haha kryper under huden..läs boken!) och nerverna slits ut i väntan på mörkret ska slå till.

Man får läsa från olika perspektiv ibland. Dels från Ephs perspektiv när han försöker lista ut vad det är som hänt. Dels får man en inblick i livet från de fyra överlevande och vad som händer med dem. Dessutom sker några tillbakablickar med en annan karaktär i boken. Det tog mig ett litet tag att koppla vilka alla personer var i början när det bytte, men sedan var det inget som störde läsflytet.

Nu ser jag med glädje fram emot att hoppa på den andra boken; Förgörelsen. Dessutom är jag ganska säker på att den här kommer som tv-serie väldigt snart!

Vänd dig inte om av Daphne du Maurier

Sidor: 348 (Inbunden)

"Daphne du Mauriers bästa sällsamma berättelser.

Daphne du Maurier är en mästare i konsten att skildra hur verkligheten plötsligt kan glida över i det övernaturliga, oförklarliga och olycksbådande. 

Det inträffar för John när den blinda kvinnan stirrar på honom, underligt och genomträngande, för markisinnan när hon i ett källarfönster skymtar ett helgonlikt mansansikte på andra sidan rutan, för Nat när han märker att fåglarna är talrika och oroligare än vanligt och tycks förenade i ett egendomligt kamratskap."

Jag insåg inte när jag köpte boken att det här var noveller. Jag såg bara Daphne du Mauriers namn och tog med boken i min hög eftersom jag verkligen gillar det jag läst av henne tidigare.
Men det är noveller, och jag har nu några gånger nämnt här på bloggen att jag har svårt för noveller.

Men, ibland ska man ju bli motbevisad också. Och det blev jag här. Det tog mig inte alls lång tid att ta mig igenom hela boken, lite mer än en dag bara. För berättelserna var så bra!
Det börjar med John och hans fru som är på semester i ett försök att hitta tillbaka till glädjen efter deras dotter gått bort. Och det är då de möter den blinda kvinnan som sänder kalla kårar längs Johns ryggrad. (Vänd dig inte om)

Nästa berättelse handlar om en lärare som får sin målerisemester förstörd av en bullrig herre som verkar vara ute efter gamla skatter. Och med gamla skatter kommer väl ganska ofta gamla förbannelser...? Eller? (Inte efter midnatt)

Den tredje handlar om en kvinna som genomgår en operation för att rädda sin syn. Men de linser man fäster på hennes ögon är inte som de borde vara. Man kan säga att hon ser världen och människorna i den på ett helt nytt sätt. (De blå linserna)

I den fjärde går en man på ett biobesök som förändrar hans liv. Det är kärlek vid första ögonkastet som leder honom till en kyrkogård. (Kyss mig en gång till främling)

Sedan har vi markisinnan vars beslut att ha en affär med den lokala fotografen under semester inte riktigt går som hon har tänkt. Vad gör man när den ena parten tar lite mer allvarligt på förbindelsen? (Den lille fotografen)

Efter det kommer mannen vars bittra och ständigt klagande hustru gått bort i lunginflammation. Något som mannen kanske inte sörjer så mycket. Men det finns ett underligt äppelträd ute på gården som på något olustigt sätt påminner honom om hans fru. (Äppelträdet)

Och till sist har vi då Nat, som upptäcker att fåglarna inte beter sig som de brukar. De är desperata och aggressiva på ett sätt han aldrig sett tidigare. (Fåglarna)

Nu blev det ganska långt inlägg med en kort liten genomgång av varje novell, och novellens namn inom parentes. De är riktigt bra allihopa! Jag hade faktiskt ingen aning om att det var en novell av du Maurier som låg bakom filmen Fåglarna. Det var en trevlig överraskning.
Det blir faktiskt Fåglarna tillsammans med De blå linserna som är mina favoriter ur den här boken. Men hela samlingen är klart läsvärd!

Livet efter dig av Jojo Moyes

Originaltitel: Me before you

Sidor: 397 (Pocket)

"Lou Clark och WIll Traynor är så olika man kan vara. Lou bor hemma och försörjer sina föräldrar med lönen från kaféet där hon jobbar. Hon har inga ambitioner utanför den lilla stad där hon bott hela sitt liv. Will var en atletisk A-personlighet, framgångsrik aktiemäklare med toppjobb i London och snygg flickvän. Tills en motocykelolycka tog ifrån honom alltsammans.

När Lou blir arbetslös tar hon jobbet som den totalförlamade Wills sällskapsdam enbart för att hon inte kan hitta något annat och hon behöver verkligen pengarna.

Will har bestämt sig för att hans liv är trångt och glädjelöst, och han vet exakt hur han ska få slut på alltihop. Lou bestämmer sig i sin tur för att få Will att ändra sig.

Ingen av dem vet att de kommer förändra varandra för alltid."

Det här är ju en sådan bok som jag hört så mycket om. Och som alla talar varmt om. Så det var väl dags att jag också läste den. Och läste gjorde jag verkligen, jag påbörjade den samma dag som jag läste ut Någon annanstans, och hann med att läsa ut den här också några timmar senare.

Den grep verkligen tag i mig och jag var tvungen att få veta hur det skulle gå. Jag satt och log lite åt karaktärerna ibland, för de har en del roligt tillsammans, och sen kunde jag sitta och gråta som en tok. Det var verkligen en bergochdalbana av känslor jag fick ta mig igenom.

Jag tycker det är lite svårt att skriva mer om den utan att avslöja för mycket. Så jag lämnar det så här, den berörde mig otroligt mycket och jag får hänga på alla som hyllat den tidigare. Den är verkligen läsvärd!

Någon Annanstans av Gabrielle Zevin

(Länken från bilden går till den engelska versionen på adlibris)

Originaltitel: Elsewhere

Sidor: 285

"Femtonåriga Liz Hall vaknar upp på en båt mitt ute på havet. Till en början tror hon att hon drömmer, men sakta börjar hon förstå att det hon upplever är verkligt. Hon är...död. Död i en meningslös cykelolycka innan allt det spännande och underbara hon skulle vara med om hunnit hända. 

Båten för Liz till Annanstans, en värld som är väldigt lik jorden men samtidigt helt annorlunda. Här åldras alla baklänges från den dag de dör tills de som spädbarn får återvända till jorden.

Men Liz vill fylla sexton, inte femton igen. Hon vill bli kär. Hon vill gå ut skolan och plugga vidare. Nu när hon är dö tvingas Liz leva ett liv hon inte vill, tillsammans med en mormor hon precis har mött. Och det går inte så bra. Ska hon någonsin kunna glömma sitt gamla liv?"

Vilken annorlunda bok! Det tog ett tag för mig att faktiskt börja läsa den. För även om jag bevisligen tyckte den var intressant nog att köpa så fick inte baksidan mig att hoppa högt av förväntan inför att börja. Så den fick ligga med bokmärket i sig några dagar och bli redo.

Men när jag väl började så flög sidorna förbi. Och några timmar senare var den faktiskt utläst. Det är en riktigt intressant tanke tycker jag, det här med Annanstans. Jag tycker att funderingar på vad som händer efter döden är ganska intressanta rent allmänt och den här idén kändes väldigt...fin på något vis. Och det nästan bästa, djuren kommer så klart också till Annanstans!

Liz är en person som...det känns underligt att säga växer, med tanke på att hon bara bli yngre. Men det är väl just det hon gör ändå, hon växer väldigt som person under bokens gång. Från att vara helt ovillig till att släppa sitt gamla liv och bete sig, nå ganska typiskt tonårsaktigt antar jag, till att bli mer mogen och kunna acceptera det som hänt.
Jag säger dock inte att det är konstigt att hon gör uppror mot det, med tanke på hur snabbt och oväntat hon dog. Det är känslor jag som läsare helt klart kan förstå, även om jag bevisligen själv aldrig har haft dem på grund av just den anledningen...

En riktigt annorlunda och fin bok! Och nu när jag kollade runt på adlibris insåg jag att det är av samma författare som skrivit Memoirs of a Teenage Amnesiac, som jag sett att många bokbloggare på youtube verkligen gillar. Så jag kanske får ta mig an den också!

Veckans bokbloggsjerka

Dags för en jerka igen efter att ha missat den några veckor! Inne hos Annika ställs frågan:

Hur länge väntar du innan du påbörjar en ny bok? 

Det varierar! Ibland väntar jag inte alls utan börjar direkt. Men ibland har jag, vad jag sett på en del bilder, kan kallas book hangover. Då kan det vara att boken jag precis läst var så bra att det känns jättesvårt att börja på en ny direkt. Men oftast tar det inte alltför länge innan det går över.

Det har varit vissa sällsynta stunder då jag inte känt för att börja på en ny bok på ett lite längre tag, då kanske det varit mycket runt omkring så jag helt enkelt inte orkat läsa.

Men, svaret i allt det här babblandet är väl att det är olika! Jag har ingen viss tid jag alltid väntar.

Tematisdag: Omläsning

Nu vill jag hoppa på en till grej så här i bokbloggarvärlden, det är tematisdag inne hos Boktimmen! Jag gillar att svara på frågor som andra hittar på!

Veckans fråga är:
"Vad gillar ni att läsa om? Och vad vill ni läsa om?"

Jag gillar att läsa om böcker, återse gamla vänner och bekanta miljöer. Det är speciella böcker, sådana som verkligen fastnat hos mig och alltid kommer vara magiska. Underligt nog har det hittills alltid varit serier, inser jag nu när jag tänker på mina favoriter som jag läst och garanterat kommer att läsa om fler gånger.

Först och främst har jag ju Sagan om Isfolket, 47 böcker lång serie som jag alltid kommer att ha en speciell plats i hjärtat för. Jag vet att det inte är storslagen litteratur men det är som att komma hem varje gång jag läser dem (4 gånger har det blivit hittills), jag får möta gamla vänner igen.

Sedan finns ju så klart Harry Potter-böckerna, jag har faktiskt aldrig läst om hela serien sedan sista boken kom ut. Men det kommer helt klart att hända i framtiden. Jag menar...det är ju Harry Potter, det är klart jag vill tillbaka till Hogwarts!

Böckerna om Narnia är en annan serie jag återkommer till gång på gång. Jag älskar det och jag kommer aldrig sluta hoppas på att hitta en hemlig dörr dit.

Böcker jag vill läsa om är till exempel Rebecca och Svindlande höjder!

Styr dina tankar till ett bättre liv av Mikael von Matérn

Sidor: 231 (Häftad)

Recensionsexemplar: Ja, tack till författaren som skickade ett!

"Efter några hektiska men underbara år, vaknade jag upp på ett sjukhus i Borås. Vad var det egentligen som hände? Jag mådde ju så bra igår. Kanske var det min iver att få upptäcka världen eller kanske var det min rädsla att gå miste om något givande livsögonblick, som visade mig vägen till sjukhussängen. Kanske var jag alldeles för ivrig till att få förverkliga mina drömmar eller så var det helt enkelt bara oturen som så nära höll på att presentera mig för döden. 

När jag tog mina första stapplande kliv ut ifrån sjukhuset minns jag påfallande väl hur starkt mina sinnen var påkopplade. Barnens skratt gav mig en kittlande känsla i magen, himlens vackra skiftningar fick mig att plötsligt stanna upp och förundras, dofterna av de första vårblommorna gav mig rysningar över hela kroppen. Smaken av den friska luften som jagade sig ner genom mina lungor, gjorde mig djupt avslappnad och känslan av att återigen få se livet gjorde mig smått lyrisk. Min närvaro var total och mina sinnen var skarpare än någonsin. 

Här startade en ny resa för mig. Jag började undersöka vilka komponenter som ger människan de bästa förutsättningarna till att må bra, och hur vi kan skapa vårt bästa möjliga liv. Åtta år senare har jag nu sammanställt min forskning och mina teorier i en bok.Forskningen som jag genomfört har lett mig fram till slutsatsen att alla människor kan må bra, varje dag under en hel livstid."  (Hela baksidestexten kan ni läsa HÄR, det blev lite för långt att ha med hela) 

Den här boken tackade jag ja till att läsa och skriva om eftersom jag själv har en del problem med stress och panik, vilket även lett till en del social ångest som jag varit tvungen att lära mig hantera. Jag är en expert på att älta saker och att nedvärdera mig själv. Min egen största kritiker och snål med beröm när det gäller vad jag presterar i livet.

Så det här kändes som en bok som skulle kunna vara något för mig. Och det var den. Dels ska jag ge den plus för att den är otroligt lätt att läsa. Den är inte en jättetung bok som bara släpar sig fram, vilket jag alltid är lite orolig för när jag tar mig an faktaböcker. Texten går lätt att förstå, här och där finns det illustrationer och det är även en del tänkvärda citat utplacerade (citatnörd som jag är så uppskattar jag just det väldigt mycket).

Mikael von Matérn skriver lättillgängligt om hur våra hjärnor har en förmåga att funka (att alltid ta till sig det negativa även om det positiva faktiskt väger över många gånger, till exempel), vad man behöver ändra på i sitt sätt att tänka och ger även flera tips på hur man kan göra det. Det kanske låter som självklara saker, men, för till exempel mig, behövs det sådana här påminnelser ibland. Och speciellt med just hur, för det tappar jag lätt bort när tankarna och känslorna stressar iväg med mig. Jag uppskattar även att det faktiskt är ganska enkla tips jag får, det som krävs är att jag övar och upprepar för att lära in det. Men själva utförandena är inte direkt komplicerade.

Ett avsnitt jag speciellt ska försöka tänka på är det med automatiska tankar. Små, snabba tankar som smyger sig på automatiskt så man inte ens reagerar på dem. Det har vi nog alla till viss del? Sådana man kanske inte inser är elaka mot en själv. Det här är jag säker på att jag har många av, något jag gärna vill bli mer medveten om för att kunna förändra.

Allt som allt en intressant bok som jag känner att jag hade nytta av att läsa!

Den oändliga historien av Michael Ende

Originaltitel: Die unendliche Geschichte

Sidor: 471 (Inbunden)

"Bastian Balthasar Bux är en kvarsittare, fegis och bokmal som ofta finner tillvaron hård. När verkligheten blir för svår drömmer han sig in i fantasins värld. 

En dag hittar Bastian en bok i ett antikvariat: Den oändliga historien. Boken griper fatt i honom. Han gömmer sig på skolans vind och börjar läsa. Tillsammans med Bastian förs vi in i Fantásien. Den som kommer till Fantásien får en medalj med inskriptionen "Gör vad du vill". Bastian tolkar detta som "Gör det du har lust med". Så dras han in i en virvel av äventyr som skapas av hans egen ohämmade fantasi. 

Är detta en magisk bok? Vi möter glädjeämnen och sorger som vi känner igen från våra egna liv. I Fantásien ställs världens kontraster skarpt mot varandra: det vackra mot det fula, det glada mot det sorgsna, det goda mot det onda, det modiga mot det fega - allt som gör livet levande och spännande!"

Jag älskar den här boken! Den är underbar! Det är flera år sedan jag såg filmen sist, och boken har jag aldrig tidigare läst. Men jag är så glad att jag gjorde det. Jag läste den Oändliga historien om en pojke som satt och läste Den oändliga historien där den Oändliga historien fanns med! Hur bra som helst!

Michael Endes sätt att skriva, och hans fantasi, är helt fantastiska. Jag hade stora problem med att lägga bort boken när jag väl hade börjat och kommit in i den. Och när det här citatet dök upp ganska tidigt i boken höll jag på att studsa i sängen av glädje för att det var så bra och träffande på hur jag själv känt när det gäller böcker ibland:

"Jag undrar, sade han för sig själv, vad som egentligen försiggår i en bok innan man öppnar den. Så klart det bara är bokstäver som finns där, tryckta på papperet, men ändå...något måste det ju ändå vara, för så snart man öppnar boken har man ju en hel historia där. Där finns människor som jag inte känner ännu, och alla möjliga äventyr och hjältedåd och strider - och ofta inträffar väldiga stormar på havet eller man förs till främmande länder och städer. Så klart man måste läsa boken för att få uppleva det, den saken är ju klar. Men det finns där redan tidigare. Och jag skulle väldigt gärna vilja veta hur." - sid. 16

Efter det var det ganska omöjligt att sluta läsa. Bastian är verkligen en karaktär som genomgår en otrolig förvandling under berättelsens gång, och det är inte bara positivt alla gånger. Jag har vissa stunder då jag är hemskt frustrerad på honom, men det är så det ska vara. Och man förstår ändå på något sätt varför det blir som det blir. Djupt inne har jag ändå alltid kvar omtanken för honom, viljan att han ska få det bra till slut.

 Det här är en av de böcker det känns som att jag kommer läsa om då och då under livet. Det är så bra den är, så fängslande. Jag får ungefär samma känsla som när jag läser böckerna om Narnia, det är platser och karaktärer jag vill återvända till. Vår bekantskap kommer inte att ta slut bara för att sidorna i boken är slut.

Om ni ursäktar så går jag och ställer mig i ett hörn och skäms ett tag...

...ja, så här var det. Vi åkte till Myrorna i helgen, för att kolla om de hade nå fina krukor till stugan. Eftersom jag fått för mig att leka trädgårdstomte och pyssla med bland annat gräsklippningen och lite plantering. Men..vi hittade inga krukor. Jag hittade något annat istället..

• Att vilja gå vidare av Olof Palme. 
• Frankenstein - Den förlorade sonen av Dean Koontz. Ingen förklaring behövs väl till Koontz?
• Frankenstein - Nattens härskare av Dean Koontz. Se ovan!
• Förvriden av Frida Arwen Rosesund. Den såg så härligt läskig ut! 
• Nathalie - en delikat historia av David Foenkinos. Har varit nyfiken på den här ett tag så passade på.
• Förgörelsen av Guillermo del Toro & Chuck Hogan. Här pep jag högt av glädje igen, jag har första delen och ser mycket fram emot den. Sen har jag hört att det tydligen ska komma en tv-serie i sommar..?
• Sekten av Dean Koontz. Som sagt, Koontz.

Det är så logiskt alla fattar utom du av Lisa Bjärbo

Sidor: 250 (Pocket)

"Han har aldrig övervägt att säga det till henne. Eller nej, lögn. Han har fantiserat om att säga det till henne fem miljarder gånger, på lika många olika sätt, han har bara aldrig gjort det. Ester, jag tror att jag är kär i dig. Fet chans. Ester, jag älskar dig. Eller hur. Jo du...det var en grej. Kan du tänka dig att skita i alla hårdrockare och popkillar och kanske bli ihop med mig istället? Kommer aldrig att hända. 

Det har funnits några tillfällen då han nästan har sagt något, men orden har alltid fastnat någonstans halvvägs. Och ärligt talat, hur talar man om för en tjej man känt sedan man gick på lekis att det inte räcker med Bästa Kompisar längre? Att man skulle kunna tänka sig att hugga av sin högra arm för att få vara lite mer, lite närmare, lite extra överallt? Att man blir torr i munnen bara av att tänka på hennes kropp innanför de där kläderna, och fast man försöker låta bli så tänker man på den där kroppen ändå, väldigt ofta, typ hela tiden, alltid. Hur säger man en sådan sak, utan att förstöra allt? 

Enkelt, har han kommit fram till. Man gör det inte. Man håller käften. Man håller käften, vänjer sig och hoppas att det ska gå över."

Det här väldigt intressant att läsa från ett, för mig, lite annorlunda perspektiv! Det är inte så ofta jag läser sådana här böcker med en kille som främsta huvudperson. Johan är en person som jag verkligen fastnar för, han känns mogen och jag lider verkligen med honom när han har det jobbigt både hemma och med att försöka vara en den där bästa kompisen även om det är svårt när man vill mer.

Ester irriterar jag mig lite på. Men det är nog meningen, att hon ska vara en liten kontrast till Johans allvar och mognad. Det är så jag upplever det i alla fall.

Bjärbo träffar verkligen rätt i alla känslor och tankar som flyger i ens huvud vid de tillfällena. Det är fullträff efter fullträff, i alla fall för mig.  En väldigt fin bok att läsa som jag är säker på kan träffa rätt i många, många hjärtan.

Den döda älskarinnan av Théophile Gautier

Sidor: 110 (Häftad) 

"Vampyrer, mumier och gengångare...

Théophile Gautier, vän till Charles Baudelaire och mest känd som poet i 1800-talets Frankrike, låter sin svarta fantasi flöda i dessa skräckromantiska noveller. Dröm och verklighet flyter samman, tidens och rummets logik upplöses. När det mysteriösa plötsligt och brutalt bryter in i vardagslivet tvingas människorna ifrågasätta sig själva och den verklighet de trott vara sann.

I fyra noveller presenteras här denna sida av Gautiers författarskap för första gången på svenska."

 En lätt liten bok jag köpte på en bokrea för flera herrans år sedan. Sedan har den legat i min handväska något år utan att bli utläst, men nu så, i stugan fick jag äntligen ro nog att läsa ut den! Som sagt, jag och noveller..det tar lite tid oftast.

Boken inleds med Den döda älskarinnan, som är helt okej. Som man kanske kan gissa av namnet handlar det om en vampyr. Inte den bästa vampyrberättelsen jag har läst men som sagt, helt okej.
Sen kommer novellen Den dubbla riddaren som måste vara den jag tyckt minst om för jag kan helt ärligt inte dra mig till minnes vad jag har läst ens. Jag minns Den döda älskarinnan bra, jag minns de två som är efter den här bra, men just den här, nopp, inte ett dugg.

Den tredje är Mumiens fot, som jag gillar mest. Här får vi träffa en man som i en antikvitetsaffär hittar en gammal mumiefot som han köper. Och den är ju inte helt utan historia kan man säga! Den här var snabbläst och lite lagom spännande.
Den sista novellen, Två aktörer för en roll, är nog den som kommer på plats nummer två för mig. Den är egentligen inte något extra spännande men jag gillar den ändå. Det handlar om en skådespelare som får en roll som djävulen själv på en teater, men någon i publiken är väldigt kritisk mot hans framförande!

Så allt som allt är det en trevlig liten bok att läsa. Inte det bästa jag läst men inte det sämsta heller, en sån där bok som hamnar någonstans i mitten.

Nattens cirkus av Erin Morgenstern

Originaltitel: The Night Circus

Sidor: 421 (Inbunden)

"Cirkusen anländer utan förvarning. Den föregås inte av några reklamutrop, inga flygblad på lyktstolpar och anslagstavlor. Plötsligt är den bara där, på en plats där den inte fanns i går. Och den svarta skylten med vita, målade bokstäver som hänger på grindarna, den som bär texten:

Öppnar vid mörkrets inbrott. Stänger i gryningen.

Välkommen till Le Cirque des Reves - en cirkus olik alla andra. Inne i de svart- och vitrandiga tälten, i en färglös värld som hör nattens mörkaste timmar till, döljer sig helt unika upplevelser och fantastiska fenomen.

Bakom kulisserna pågår en kraftmätningen mellan två unga magiker, Celia och Marco, som sedan barndomen tränats i att spela ett spel där de måste använda fantasins och viljans krafter för att överträffa varandra."

Äntligen har jag också läst Nattens cirkus. Och jag älskar den! Det här var precis så speciellt som jag hoppades att det skulle vara. Jag vill också få gå runt bland alla underliga tält och träffa alla karaktärer som huserar där. Vissa kapitel gör så att jag som läser får känna att jag är där, att jag går in i vissa tält och får uppleva det, och det gjorde hela läsningen otroligt speciell.

Det finns personligheter jag verkligen gillar och andra jag bara vill ge en smäll. Men de flesta verkar vara så varma och fina människor som jag var glad över att få lära känna via sidorna. Huvudkaraktärerna, Celia och Marco fastnar jag för direkt. Och deras fantasi i den tävling de är i mot varandra, wow, jag vill också få ta del av det de skapar!

Jag vet ärligt talat inte hur jag ska beskriva den mer utan att få med "jag älskar det!" ungefär tio gånger i varje stycke. Vill ni läsa något som är fängslande skrivet med magi, otroliga miljöer, intressanta karaktärer och samtidigt lite kärlek inblandat i det? Läst Nattens cirkus.

Nej vet ni vad, läs den även om ni tror att ni inte är ute efter det! Bara läs den.

Det blev en del läst!

Nu är vi hemma i lägenheten igen. Helgen bjöd på underbart väder! Så det blev inte så mycket läst som jag hade tänkt, jag hade ett krig mot gräsmattan och planterade lite blommor stora delar av dagarna istället. Men på kvällarna blev det läst, så tre böcker hann jag läsa ut. Och jag började på Den oändliga historien, den verkar riktigt bra hittills.

De som blev lästa och som ska skrivas om här på bloggen är Nattens cirkus, Den döda älskarinnan och Det är så logiskt alla fattar utom du. Så då vet ni lite vad som kommer dyka upp här i veckan :). Nu ska jag återgå till tvättstugan!

Helgläsning

När det här publiceras så är jag på praktiken och roar mig! Men i morgon är det röd dag igen och jag är ledig, så ikväll ska vi åka till stugan. Det blir en helg med förhoppningsvis härligt väder, långa promenader och så klart mycket läsning!

Jag har packat med mig en ganska ordentlig hög med böcker, det måste ju finnas lite att välja mellan! Och det går ju inte att riskera att bli utan något att läsa, hemska tanke! Så här är de böcker som får följa med den här helgen:

• Livet efter dig av Jojo Moyes
• Den döda älskarinnan av Théophile Gautier
• Det är så logiskt alla fattar utom du av Lisa Bjärbo
• Vad jag pratar om när ja pratar om löpning av Haruki Murakami
• Styr dina tankar till ett bättre liv av Mikael von Matérn (Tack för rececensionsexemplaret!)
• Den oändliga historien av Michael Ende
• Drunkna inte i dina känslor av Maggan Hägglund och Doris Dahlin
• Släktet av Guillermo del Toro och Chuck Hogan
• Någon annanstans av Gabrielle Zevin
• Nattens cirkus av Erin Morgenstern (som jag läser just nu)

Jag tror jag klarar mig! 

Vad ska ni läsa och hitta på i helgen? :) 

Allt är en bild av mitt hjärta av Margareta Wersäll

Sidor: 267 (Häftad)

Recensionsexemplar: Ja, tack till Vulkan!

"På hösten år 1900 började ungdomarna John Bauer och Esther Ellqvist på Konstakademin i Stockholm. Efter ett par år inledde de en kärleksrelation som så småningom följdes av förlovning och äktenskap. Berättelsen om konstnärsparet beskriver de bådas konstnärliga utveckling och tidvis mycket stormiga äktenskap. Deras förhållande under åren avspeglar sig bland annat i brev, främst från John Bauer till Esther, vilka finns bevarade i Kungl. Biblioteket i Stockholm och i Stadsarkivet i Jönköping."  (Hela baksidetexten kan man läsa Här, den var lite för lång för att ha med helt.)

Det här kanske verkar som en underlig bok att dyka upp här helt plötsligt. Det är väl inte direkt det jag brukar läsa, men att jag bad om ett recensionsexemplar av den har faktiskt en speciell förklaring!
När jag läste Stallo av Stefan Spjut så var faktiskt John Bauer och hans lilla familj och deras tragiska öde invävd i historien. Det gjorde mig redan då sugen på att få veta mer om dem, men jag gjorde aldrig något åt det. Så nu när jag fick höra talas om den här så blev jag jätteglad!

Det här är en väldigt intressant och lätt bok att ta sig igenom. Det är inte svårt skrivet och ibland får man ta del av små bitar ur brev som både John Bauer och Esther Ellqvist skrivit, både till varandra och till andra i sin närhet. Det ger ett extra djup, att få läsa deras egna ord.

För mig var det mest intressant att läsa om deras relation och äktenskap, hur de båda verkade vara väldigt fästa vid varandra men samtidigt osäkra på den andre. Det, tillsammans med att både John och Esther verkar ha haft ganska skiftande humör, gjorde väl att deras relation inte alltid var den mest stabila. Och det är det som verkligen fångar mitt intresse; deras försök att nå fram till varandra, glädjen och deras svårare stunder. Även om jag glatt läste om deras konstnärliga utvecklingar också, så var det just den personliga delen av allt som jag drogs in i mest. Och jag satt många gånger och kände med Esther, vissa delar av hennes vardag med John kunde jag relatera till.

Så det blev en lite annorlunda bok mot vad jag vanligtvis läser, men en väldigt bra och läsvärd sådan.

Det handlar om dig av Sandra Beijer

Sidor: 255 (Kartonnage) 

"Jag är femton år, sju månader och tre dagar första gången vi träffas. Jag står i ett vardagsrum hemma hos någon som heter Erik. Du sitter med en ölburk i knät framför ett svart piano. Du är femton år, med konkav bröstkorg och blanka ögon efter den senaste burken du tömt och kastat mellan stolsbenen. Jag känner dig inte men senare, när vi står i kön till badrummet, ringer din mobiltelefon och du svarar på ryska. Fyra timmar senare följer du mig hem.

Efter ett möte på en fest under en sommarnatt är ingenting längre detsamma. Plötsligt handlar varje fredagsnatt, varenda mörkt dansgolv och varje stulen folköl om honom. Om de tre födelsemärkena över hans kind, om ryska meningar på en parkbänk och om exploderande sms som aldrig besvaras. Om han bara kunde titta lite till, höra av sig lite oftare, komma lite närmare. Om han bara kunde se, om så bara för ett enda ögonblick, att allt handlar om honom."

 Efter att ha läst så många positiva ord om den här boken var jag tvungen att låna hem den när den dök upp på praktiken som läsexemplar. Jag har aldrig tidigare läst något av Beijer, visste inte ens om att hon skrev en blogg innan jag hörde talas om den här boken. Men nu är jag glad att jag känner till henne.

Jag förstår verkligen att den här boken är så omtyckt! Det är en otroligt bra debut, jag blev förälskad i språket och kunde verkligen inte lägga den ifrån mig.
Kapitlen är väldigt korta, vilket gör att jag dessutom hela tiden tänkte "Nej men jag hinner läsa ett kapitel till...och ett till...och ett till." Ja ni vet hur det funkar! Helt plötsligt var alla kapitlen lästa.
Språket är som sagt underbart. Det är precis sådant jag faller för när jag till exempel kollar runt på olika diktsidor och läser, den här boken har samma känsla. Det är enkelt men lyckas ändå träffa rätt i hjärtat.

"...och hur du kysser mig som om jag ska gå sönder närsomhelst."  - s. 10

Det handlar om den första stora kärleken, hur stormigt och underbart och smärtsamt det kan vara. Och även om jag kanske inte känner igen mig helt i bokens berättar-jag (jag har aldrig varit festtypen), så känner jag igen de starka känslorna. Jag blev slungad tillbaka i tiden till en förälskelse som var både himmel och helvete och allt däremellan. Och det var en riktigt fin upplevelse faktiskt, så tack Sandra Beijer för resan bland minnena!