Mörka platser av Gillian Flynn

Originaltitel: Dark places

Sidor: 430 (Inbunden)

"Libby Day var bara sju år när hennes mamma och två systrar mördades i det som kom att kallas Satansoffret i Kinnakee. Medan hennes familj låg döende flydde Libby från deras lilla bondgård och ut i den stränga vinterkylan. Hon överlevde - och vittnade om hur hennes femtonårige bror Ben var den skyldige.

Tjugofem år senare spårar en grupp påstridiga privatspanare upp Libby i hopp om att hitta bevis för att Ben är oskyldig. Ben sitter fortfarande i fängelse och Libby lever på smulorna från en fond, upprättad av välgörare som sedan länge glömt bort henne. Libby ser en chans att tjäna en hacka på sin tragedi. Mot en summa pengar tar hon kontakt med de som var involverade den där gången. Kanske ska det visa sig att hennes vittnesmål inte var så vattentätt trots allt

Libbys efterforskningar tar henne från sjaskiga strippklubbar i Missouri till övergivna turiststäder i Oklahoma, och undan för undan börjar den ohyggliga sanningen uppdagas för henne. Libby är tillbaka där hon började och där hon egentligen alltid varit: På flykt från verkligheten. På flykt från en mördare."

Nu har jag också äntligen läst något av Gillian Flynn! Så nu kan jag rekommendera henne på praktiken av egna erfarenheter, inte bara för hur andra bokbloggares hyllningar!

Mörka platser är verkligen en spännande berättelse, och den lever upp till sin titel och tar mig med till mörka platser i människornas inre.
Trots att jag antagligen inte skulle tycka om Libby Day om jag träffade henne i verkligheten, så får Flynn mig ändå att bry mig om henne. Nu ska jag inte få det att låta som att hon är hemsk, det finns andra personer i boken som får mig att vilja slita mitt hår över hur idiotiskt de beter sig, Libby och jag hade nog bara inte kommit överens.
Kapitlen hoppar mellan Libbys, Bens och deras mammas perspektiv, Libbys i nutid och Bens och deras mammas perspektiv är i dåtid. Ibland funkar det ju inte alls, när författare låter flera personer få berätta sina historier i en bok, men här funkar det riktigt bra och känns otroligt viktigt för helheten.

Det är så många svängar när jag tror att jag vet vem som är den skyldige i allt det här. Jag tror mig veta hur det ligger till, eller i alla fall vara i närheten av sanningen! Men tji fick jag, inget av det jag gissade på hade kunnat komma i närheten av det innan det blev uppenbart i boken. Jag skulle bli en väldigt dålig detektiv, tur att jag inte försöker mig på att vara Miss Marple i verkligheten!

Nu ser jag fram emot att få ta mig an mer av Flynn, jag spanar lite på Gone girl på praktiken, den står där i hyllan och skriker på mig...